Nahum 2
Svenska 1917
2 En folkförskingrare drager upp mot dig; bevaka dina fästen. Speja utåt vägen, omgjorda dina länder bruka din kraft, så mycket du förmår.
2 Ty HERREN vill återställa Jakobs höghet såsom Israels höghet, då nu plundrare så hava ödelagt dem och så fördärvat deras vinträd.
3 Hans hjältars sköldar äro färgade röda, stridsmännen gå klädda i scharlakan; vagnarna gnistra av eld, när han gör dem redo till strid; och man skakar lansar av cypressträ.
4 På vägarna storma vagnarna fram, de köra om varandra på fälten; såsom bloss äro de att skåda lika ljungeldar fara de åstad.
5 Han vet nogsamt vilka väldiga kämpar han äger; de störta överända, där de rusa framåt. De hasta mot stadens murar, och stormtaken göras redo.
6 Strömportarna måste öppna sig, och palatset försmälter av ångest.
7 Ja, domen står fast: hon bliver blottad, bortsläpad; hennes tärnor måste sucka likasom duvor och slå sig för sitt bröst.
8 I all sin tid var Nineve lik en vattenrik damm, men nu flyr vattnet bort. »Stannen! Stannen!» -- Nej, ingen vänder sig om.
9 Röven nu silver, röven guld. Här finnas skatter utan ände, överflöd på alla dyrbara håvor.
10 Ödeläggelse och förödelse och förstörelse! Förfärade hjärtan och skälvande knän! Darrande länder allestädes! Allas ansikten hava skiftat färg.
11 Var är nu lejonens kula, den plats där de unga lejonen förtärde sitt rov, där lejonet och lejoninnan hade sin gång, där lejonungen gick omkring, utan att någon skrämde bort den?
12 Var är lejonet som tog rov, så mycket dess ungar ville hava, och dödade åt sina lejoninnor, ja, uppfyllde sina hålor med rov och sina kulor med rövat gods?
13 Se, jag skall vända mig mot dig, säger HERREN Sebaot; dina vagnar skall jag låta gå upp i rök, och dina unga lejon skall svärdet förtära. Jag skall utrota ditt rövade gods från jorden och man skall ej mer höra dina sändebuds röst
Nahum 2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Nineves fall
2 Den som ska anfalla tågar mot dig.
Bemanna dina fästningar,
bevaka vägen,
rusta dig,
samla all din kraft!
2 Herren ska återställa
Jakobs storhet
liksom Israels storhet.
Våldsmän har härjat bland dem
och ödelagt deras vingårdar.
3 Hans soldaters sköldar lyser röda,
krigarna har klätt sig i purpur.
Vagnarnas stål glänser som eld,
man svingar sina spjut av cypress.[a]
4 Vagnarna stormar fram utmed gatorna,
i vild jakt över torgen,
de ser ut som lysande facklor
och far iväg som blixtar.
5 Han befaller sina hjältar.
De stapplar fram på sin väg,
störtar mot muren,
och skyddstaket sätts upp.[b]
6 Portarna mot floden öppnas,
och palatset rasar samman.
7 Det är bestämt
att hon ska kläs av och föras bort.
Hennes slavinnor klagar som duvor
och slår sig för bröstet.[c]
8 Nineve är som en damm
vars vatten strömmar ut.
”Stanna, stanna!”
Men ingen vänder tillbaka.
9 Plundra silver, plundra guld!
Det finns ändlöst
med skatter,
ett överflöd av dyrbarheter!
10 Tömd, plundrad, förödd!
Hjärtat orkar inte med, knäna darrar,
kroppen skälver, och alla ansikten vitnar.
11 Var finns nu lejonkulan,
där de unga lejonen matades,
där både lejonet, lejoninnan och ungarna gick
utan att behöva frukta för någonting?
12 Lejonet rev tills hans ungar var mättade,
ströp byte åt sina honor,
fyllde sina hålor med rov
och sina kulor med sönderrivet byte.
13 ”Nu vänder jag mig mot dig,
säger härskarornas Herre.
Jag ska låta dina vagnar[d] gå upp i rök
och dina unga lejon förtäras av svärd.
Jag ska utplåna ditt byte från jorden,
och dina sändebuds röster ska aldrig mer höras.”
Footnotes
- 2:3 Grundtextens innebörd är osäker. I Septuaginta står det hästar i stället för ”cypresser”, och då blir slutet av versen: …hästarna (ev. ryttarna) skälver.
- 2:5 Det hebreiska ordet som här översätts befaller är ett ord som vanligtvis betyder komma ihåg/tänka på. Grundtextens innebörd är osäker i hela versen.
- 2:7 Grundtextens innebörd är osäker.
- 2:13 Egentligen hennes vagnar, enligt bl.a. Septuaginta din rikedom.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.