⁹ Men då kom plötsligt Jesus emot dem och hälsade på dem. Och de gick fram till honom och grep om hans fötter och tillbad honom.

[Längre avslutning på Markusevangeliet]

Jesus visar sig för Maria från Magdala

⁹ På morgonen, dagen efter sabbaten, när Jesus hade uppstått från de döda, visade han sig först för Maria från Magdala, som han hade drivit sju onda andar ur. ¹⁰ Hon gick och berättade det för dem som hade varit med honom och som nu sörjde och grät. ¹¹ Men när de fick höra att han levde och hade visat sig för henne, trodde de inte på det.

Jesus visar sig för två av sina lärjungar

¹² Senare visade sig Jesus i en annan form för två av dem när de var på väg ut på landsbygden. ¹³ De gick och berättade det för de andra. Men ingen trodde på dem heller.

Jesus visar sig för sina elva lärjungar och befaller dem att sprida budskapet om honom

¹⁴ Lite senare visade han sig för de elva när de åt tillsammans. Han tillrättavisade dem för deras otro och envisa vägran att tro dem som hade sett honom sedan han uppstått från de döda. ¹⁵ Och han sa till dem: ”Gå ut i hela världen och förkunna evangelium för hela skapelsen. ¹⁶ Den som tror och blir döpt ska räddas, men den som inte tror ska bli dömd.

¹⁷ Dessa tecken ska följa dem som tror: de ska driva ut onda andar i mitt namn, de ska tala nya språk, ¹⁸ de ska utan risk kunna handskas med ormar, de ska inte bli skadade om de dricker något gift och de ska lägga händerna på de sjuka och göra dem friska.”

Jesus far upp till himlen

¹⁹ När Herren Jesus hade sagt detta till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.

²⁰ Men de gick ut överallt och förkunnade, och Herren var med dem och bekräftade ordet genom de tecken som följde.

Två lärjungar på väg till Emmaus

¹³ Samma dag var två lärjungar på väg till en by som heter Emmaus och som ligger drygt en mil från Jerusalem. ¹⁴ De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. ¹⁵ Och plötsligt, medan de pratade och diskuterade, kom Jesus själv och började gå bredvid dem. ¹⁶ Men fast de såg honom var det något som hindrade dem från att känna igen honom.

¹⁷ ”Vad är det ni går här och diskuterar med varandra?” undrade han.

Då stannade de, och med sorg i blicken ¹⁸ svarade en av dem, som hette Kleopas: ”Är du bara en besökare som har varit i Jerusalem och inte vet vad som hänt där de senaste dagarna?”

¹⁹ ”Vad är det som har hänt?” frågade han.

”Det här med Jesus från Nasaret”, sa de. ”Han var en profet, som var mäktig i ord och gärning inför både Gud och människor. ²⁰ Men översteprästerna och medlemmarna i rådet överlämnade honom till att dömas till döden och korsfästas. ²¹ Och vi som hoppades att han var den som skulle befria Israel!

Idag är det dessutom tredje dagen sedan allt detta hände, ²² och nu har några kvinnor bland oss gjort oss helt uppskakade. De gick nämligen ut till graven tidigt i morse ²³ men fann inte hans kropp. När de kom tillbaka berättade de att de i en syn hade sett änglar, som sa att han lever. ²⁴ Några av de våra gick därför till graven, och de fann att det stämde som kvinnorna hade sagt. Men honom såg de inte.”

²⁵ Då sa Jesus till dem: ”Tänk vad lite ni förstår! Och hur svårt era hjärtan har för att tro på det som profeterna har sagt! ²⁶ Skulle inte Messias lida detta och efter det gå in i sin härlighet?” ²⁷ Sedan förklarade han för dem, med början hos Mose och alla profeterna, vad som stod om honom i alla Skrifterna.

²⁸ Vid det laget var de nästan framme i byn dit de var på väg, och det såg ut som om Jesus tänkte gå vidare. ²⁹ Men de hejdade honom och bad ivrigt: ”Stanna här hos oss. Det börjar ju redan bli kväll, och dagen har gått.” Jesus följde då med dem in och stannade. ³⁰ När de sedan slagit sig ner för att äta, tog han brödet och tackade Gud för det, bröt det och räckte det till dem. ³¹ Då öppnades deras ögon och de kände igen honom. Men då var han försvunnen ur deras åsyn.

³² De sa till varandra: ”Visst kändes det som en eld som brann i våra hjärtan när han talade med oss på vägen och förklarade Skriften för oss?” ³³ Och utan att förlora någon tid skyndade de tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra församlade. ³⁴ Dessa tog emot dem med orden: ”Herren har verkligen uppstått! Han har visat sig för Simon!”

³⁵ Då berättade de två vad som hade hänt på vägen, och hur de hade känt igen honom då han bröt brödet.

Jesus visar sig för sina lärjungar

(Joh 20:19-23)

³⁶ Medan de fortfarande höll på att berätta stod Jesus plötsligt där mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!” ³⁷ Men de blev fruktansvärt rädda allihop, och trodde att det var en ande.

³⁸ ”Varför är ni rädda?” frågade Jesus. ”Varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? ³⁹ Se på mina händer och mina fötter! Det är jag själv. Känn på mig och se! En ande har inte kött och ben, som ni kan se att jag har.” ⁴⁰ När han sagt det visade han dem sina händer och fötter. ⁴¹ Men fortfarande kunde de inte tro, så fyllda av både glädje och förvåning var de. Då frågade han dem: ”Har ni något att äta?” ⁴² Och de gav honom en bit stekt fisk, ⁴³ som han åt medan de såg på.

⁴⁴ Sedan sa han till dem: ”Det här är vad jag sa till er medan jag fortfarande var hos er, att allt som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna, måste gå i uppfyllelse.” ⁴⁵ Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. ⁴⁶ Han sa till dem: ”Detta är vad som står skrivet, att Messias ska lida och uppstå igen på den tredje dagen. ⁴⁷ Och omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. ⁴⁸ Ni ska vittna om allt detta. ⁴⁹ Och jag ska sända er vad min Fader har lovat. Men stanna här i staden tills ni utrustas med kraft från höjden.”

Jesus far upp till himlen

⁵⁰ Sedan tog Jesus dem med sig ut ur staden och bort mot Betania, och där lyfte han sina händer och välsignade dem. ⁵¹ Medan han välsignade dem, lämnade han dem och togs upp till himlen. ⁵² De föll då ner och tillbad honom och återvände sedan till Jerusalem fyllda av en stor glädje. ⁵³ Och de var ständigt i templet och hyllade Gud.

Jesus visar sig för sina lärjungar när de fiskar

21 Senare visade sig Jesus för sina lärjungar igen vid Tiberiassjön^[a] och så här gick det till:

² Simon Petrus, Tomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var där tillsammans. ³ Då sa Simon Petrus till de andra: ”Jag ger mig ut och fiskar” och de andra svarade: ”Vi följer också med!” Så steg de i båten och for ut på sjön men de fick ingenting på hela natten.

⁴ När det sedan blev morgon, stod Jesus på stranden men lärjungarna förstod inte att det var han.

⁵ Jesus sa till dem: ”Mina barn, har ni inte fått någon fisk?”

”Nej”, svarade de.

⁶ Då sa han: ”Kasta ut nätet på höger sida om båten, så får ni.” De gjorde så och nu fick de så mycket fisk att de inte orkade dra in nätet.

⁷ Den lärjunge som Jesus älskade,^[b] sa då till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus hörde att det var Herren, knöt han om sig sitt ytterplagg för han hade nästan inget på sig och hoppade i vattnet. ⁸ De andra lärjungarna kom efter med båten och släpade nätet med fiskarna. De hade bara ungefär hundra meter kvar till stranden. ⁹ När de kom i land, såg de en glödhög och fisk som låg där och bröd.

¹⁰ Jesus sa nu till dem: ”Hämta några av fiskarna som ni just fick!” ¹¹ Då steg Simon Petrus upp och drog det fulla nätet iland. Det fanns 153 stora fiskar där men trots att det var så fullt, gick det inte sönder.

¹² Jesus sa sedan till dem: ”Kom hit och ät!” Ingen av dem vågade fråga vem han var men alla förstod att det var Herren. ¹³ Och Jesus gick fram och gav dem av brödet och fisken.

¹⁴ Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.

Jesus och Petrus

¹⁵ När de hade ätit, sa Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son älskar^[c] du mig mer än de andra gör?”

”Ja, Herre”, svarade Petrus, ”du vet att jag har dig kär.”

”Ge då mat till mina lamm”, sa Jesus till honom.

¹⁶ Jesus frågade sedan en andra gång: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?”

”Ja Herre”, sa Petrus, ”du vet att jag har dig kär.”

”Var då en herde för mina får”, sa Jesus.

¹⁷ För tredje gången frågade nu Jesus honom: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?”

Petrus blev mycket ledsen över att Jesus än en gång frågade om han hade honom kär och han svarade: ”Herre, du vet allt! Du vet att jag har dig kär!”

Då sa Jesus till honom: ”Ge då mat till mina får! ¹⁸ Ja, sannerligen säger jag dig: När du var ung kunde du göra dig i ordning och gå vart du ville. Men när du blir gammal, ska du sträcka ut händerna och andra ska göra dig i ordning och föra dig dit du inte vill.^[d]” ¹⁹ Detta sa Jesus för att visa med vilket slags död Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sa Jesus till honom: ”Följ mig!”

²⁰ Petrus vände sig nu om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade^[e] kom efter honom, han som under måltiden hade lutat sig mot Jesus och frågat vem som skulle förråda honom. ²¹ När Petrus fick se honom, frågade han Jesus: ”Vad kommer att hända med honom?”

²² Men Jesus svarade: ”Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer så rör det väl inte dig? Du ska bara följa mig!”

²³ På grund av detta spreds ryktet bland de troende att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus sa aldrig till Petrus att den lärjungen inte skulle dö. Han sa bara: ”Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer så rör det väl inte dig?”

Slutord

²⁴ Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivit ner det. Vi vet att hans vittnesbörd är sant.

²⁵ Jesus gjorde också mycket annat och om man skulle skriva ner alla dessa händelser, tror jag inte att hela världen skulle rymma alla de böcker man då måste skriva.