³³ Petrus svarade: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska jag aldrig göra det!” ³⁴ Men Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig: redan i natt, innan tuppen hinner gala, ska du tre gånger ha förnekat mig.”

³⁵ Då sa Petrus: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra lärjungarna sa samma sak.

Jesus ber i Getsemane

(Mark 14:32-42; Luk 22:39-46)

³⁶ Sedan gick Jesus med sina lärjungar till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: ”Sätt er här medan jag går bort en bit och ber.” ³⁷ Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner.

Jesus greps nu av sorg och ångest, ³⁸ och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.” ³⁹ Sedan gick han lite längre bort och föll ner på sitt ansikte och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt mig slippa denna bägare^[a]. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”

⁴⁰ Sedan kom han tillbaka till sina lärjungar och hittade dem sovande. Han sa till Petrus: ”Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma? ⁴¹ Vaka och be, så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”

⁴² Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: ”Fader i himlen, om det inte är möjligt att slippa denna bägare, utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.” ⁴³ Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna. ⁴⁴ Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord.

⁴⁵ Sedan gick han tillbaka till sina lärjungar och sa: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu är stunden inne då Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. ⁴⁶ Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”

Jesus blir förrådd och arresterad

(Mark 14:43-50; Luk 22:47-53; Joh 18:3-11)

⁴⁷ Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare. ⁴⁸ Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa.” ⁴⁹ Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Var hälsad, Rabbi!” och kysste honom.

⁵⁰ Jesus svarade: ”Min vän, gör det du har kommit hit för att göra.” Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom.

⁵¹ En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare. ⁵² Men Jesus sa till honom: ”Stoppa tillbaka svärdet! De som använder svärd, kommer själva att falla för svärd. ⁵³ Inser du inte att jag skulle kunna be min Fader att skicka mer än tolv arméer med änglar för att hjälpa mig, och att han genast skulle göra det? ⁵⁴ Men hur skulle det då gå i uppfyllelse som förutsagts i Skriften, att allt detta måste hända?”

⁵⁵ Sedan vände sig Jesus till folkhopen och sa: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! Varje dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. ⁵⁶ Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter ska gå i uppfyllelse.^[b]”

I samma stund övergav alla hans lärjungar honom och flydde.

Jesus förhörs av det judiska rådet

(Mark 14:53-65; Luk 22:54-55; 22:63-71; Joh 18:12-13; 18:19-24)

⁵⁷ De som hade arresterat Jesus förde honom nu till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och folkets ledare hade samlats. ⁵⁸ Petrus följde efter på avstånd, ända in på gården till översteprästens palats. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna för att se vad som skulle hända.

⁵⁹ Översteprästerna och hela det judiska rådet^[c] försökte hitta falska vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. ⁶⁰ Men de hittade inga, trots att det fanns många som var villiga att vittna falskt.

Till slut kom två ⁶¹ som sa: ”Vi har hört den här mannen säga: ’Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.’ ”

⁶² Då reste sig översteprästen och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” ⁶³ Men Jesus teg.

Då sa översteprästen: ”Inför den Gud som lever besvär jag dig att du talar om för oss om du är Messias, Guds Son.”

⁶⁴ Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det. Men jag säger er, att efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.^[d]”

⁶⁵ Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Han har hädat! Vi behöver väl inga fler vittnen! Ni har själva hört hädelsen. ⁶⁶ Vad anser ni?” De ropade tillbaka: ”Han förtjänar döden!”

⁶⁷ Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Några gav honom också örfilar ⁶⁸ och sa: ”Du som är Messias, visa nu att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.”

Petrus förnekar att han känner Jesus

(Mark 14:66-72; Luk 22:54-62; Joh 18:16-18; 18:25-27)

⁶⁹ Under tiden satt Petrus ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sa: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Galileen!” ⁷⁰ Men Petrus nekade inför alla och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om.”

⁷¹ Sedan gick han ut i porten, och där fick en annan tjänsteflicka syn på honom. ”Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret”, sa hon till dem som stod runt omkring. ⁷² Men Petrus nekade igen, ja, han till och med svor på det: ”Jag känner inte den där mannen!”

⁷³ Efter en stund kom de som stod där fram till honom och sa: ”Visst är du en av dem. Det hörs på din dialekt.” ⁷⁴ Petrus svor då igen och bedyrade: ”Jag känner inte den mannen.” Och i samma stund gol tuppen.

⁷⁵ Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät bittert.

²⁹ Då sa Petrus: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska inte jag göra det!”

³⁰ Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig, att redan i natt, innan tuppen hinner gala två gånger, ska du tre gånger ha förnekat mig.”

³¹ Men Petrus gav sig inte utan sa: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra sa samma sak.

Jesus ber i Getsemane

(Matt 26:36-46; Luk 22:39-46)

³² De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina lärjungar: ”Sätt er här medan jag ber”, ³³ men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes.

Han greps nu av bävan och ångest, ³⁴ och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka.”

³⁵ Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Fader att få slippa denna stund, om det var möjligt. ³⁶ ”Abba, Fader”^[a], sa han, ”allt är möjligt för dig. Låt mig slippa denna bägare^[b]. Men låt det inte bli som jag vill utan som du vill.”

³⁷ Sedan kom han tillbaka och hittade dem sovande. Han sa till Petrus^[c]: ”Simon, sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma? ³⁸ Vaka och be så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”

³⁹ Så gick han bort och bad med samma ord. ⁴⁰ Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.

⁴¹ När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu är stunden inne, och Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. ⁴² Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”

Jesus blir förrådd och arresterad

(Matt 26:47-56; Luk 22:47-50; Joh 18:3-11)

⁴³ Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare. ⁴⁴ Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det. Grip honom och för bort honom under bevakning.”

⁴⁵ Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Rabbi^[d]”, och kysste honom. ⁴⁶ Då grep de Jesus och höll fast honom. ⁴⁷ Men en av dem som stod där drog sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.

⁴⁸ Jesus frågade dem: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! ⁴⁹ Varje dag har jag varit tillsammans med er i templet och undervisat utan att ni har gripit mig. Men Skriften måste gå i uppfyllelse.”

⁵⁰ Då övergav alla honom och flydde. ⁵¹ Men en ung man, som bara hade ett linneskynke på sig, följde efter Jesus. Och när man försökte gripa honom, ⁵² lämnade han skynket och sprang därifrån naken.

Jesus förhörs av det judiska rådet

(Matt 26:57-68; Luk 22:54-55; 22:63-71; Joh 18:12-13; 18:19-24)

⁵³ De förde nu Jesus till översteprästen, där alla översteprästerna och folkets ledare och de skriftlärda hade samlats. ⁵⁴ Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden.

⁵⁵ Översteprästerna och hela det judiska rådet^[e] försökte hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga. ⁵⁶ Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra. ⁵⁷ Till sist kom några med detta falska vittnesmål mot honom: ⁵⁸ ”Vi har hört honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är byggt av människor.’ ” ⁵⁹ Men inte heller på den punkten stämde deras vittnesbörd överens.

⁶⁰ Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” ⁶¹ Men Jesus teg och svarade ingenting.

Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den Välsignades Son?”

⁶² ”Ja, det är jag”, svarade Jesus, ”och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.^[f]”

⁶³ Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! ⁶⁴ Ni har själva hört hädelsen. Vad anser ni?” Alla ansåg att han förtjänade döden.

⁶⁵ Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sa: ”Visa att du är en profet!^[g]” Och tjänarna gav honom örfilar.

Petrus förnekar att han känner Jesus

(Matt 26:69-75; Luk 22:54-62; Joh 18:15-18; 18:5-27)

⁶⁶ Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit ⁶⁷ och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade på honom och sa sedan: ”Du var också tillsammans med den där Jesus från Nasaret.” ⁶⁸ Men Petrus nekade: ”Jag vet inte ens vad du pratar om!” Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen.^[h]

⁶⁹ Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång till dem som stod runt omkring: ”Han är också en av dem!” ⁷⁰ Men Petrus nekade igen.

Lite senare sa de som stod där till Petrus: ”Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen.” ⁷¹ Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den där mannen som ni talar om!” ⁷² Och i samma stund gol tuppen för andra gången.

Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger.” Och han brast i gråt.

³⁷ Men Petrus undrade: ”Varför kan jag inte följa med nu? Jag är beredd att dö för dig.”