Add parallel Print Page Options

Jesus botar en förlamad man

(Mark 2:3-12; Luk 5:18-26)

Jesus steg sedan i en båt och åkte över till staden där han bodde. Där kom de till honom med en förlamad man som låg på en bår. Och när Jesus såg deras tro, sa han till den förlamade: ”Var vid gott mod, min son. Dina synder är förlåtna.”

Några av de skriftlärda sa då för sig själva: ”Han hädar[a] ju!” Men Jesus visste vad de tänkte och frågade dem: ”Varför tänker ni onda tankar i era hjärtan? Vilket är lättare, att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå?’ ” ”Men för att ni ska veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden,” – nu talade han till den förlamade: ”Res dig upp, ta din bår och gå hem!” Och mannen reste sig och gick hem.

När folket såg vad som hände blev de alldeles förskräckta, och de hyllade Gud för att han gett sådan makt till människor.

Jesus kallar en tullindrivare att följa honom

(Mark 2:14-17; Luk 5:27-32)

När Jesus gick vidare därifrån fick han se en tullindrivare som hette Matteus sitta utanför tullhuset. ”Kom och följ mig”, sa Jesus till honom. Och Matteus reste sig och följde Jesus.

10 När Jesus senare åt i hans hus, fanns där många tullindrivare och syndare som åt tillsammans med honom och lärjungarna.

11 Fariseerna var upprörda. ”Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” frågade de Jesus lärjungar. 12 Men Jesus hörde det och sa: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 13 Gå härifrån och försök förstå vad som menas med detta: ’Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer.’[b] Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.”

Jesus svarar på en fråga om fasta

(Mark 2:18-22; Luk 5:33-39)

14 En dag kom Johannes döparens lärjungar till Jesus och frågade honom: ”Varför fastar inte dina lärjungar som vi och fariseerna gör?”

15 Jesus svarade: ”Bröllopsgästerna kan väl inte sörja medan brudgummen är hos dem? Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. 16 Ingen lagar ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt, okrympt tyg, för då krymper det nya tyget och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större. 17 Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna och blir förstörda, och vinet rinner ut. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, för då har man både vin och säckar kvar.”

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

(Mark 5:22-43; Luk 8:41-56)

18 Under tiden som Jesus sa detta kom en föreståndare och föll ner inför honom. ”Min dotter har just dött”, sa han. ”Kom och lägg händerna på henne, så får hon liv igen.”

19 Då reste sig Jesus och följde med mannen, tillsammans med sina lärjungar. 20 Men då kom en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel, 21 för hon tänkte: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” 22 Då vände Jesus sig om och fick se henne: ”Min dotter”, sa han, ”var inte orolig![c] Din tro har gjort dig frisk[d].” Och från den stunden var kvinnan frisk.

23 När Jesus sedan kom fram till föreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och folkskaran som klagade högljutt, 24 sa han: ”Gå ut härifrån. Flickan är inte död, hon sover.”

Då hånskrattade de åt honom. 25 Men när folket hade körts ut ur huset, gick Jesus in i rummet där flickan låg och tog henne i handen. Och genast reste hon sig upp. 26 Ryktet om detta spred sig sedan i hela området.

Jesus botar blinda och stumma

27 När Jesus gick därifrån följde två blinda män efter honom och ropade: ”Jesus, Davids Son,[e] förbarma dig över oss!” 28 De gick efter honom ända in i det hus där han bodde. Och Jesus frågade dem: ”Tror ni att jag kan göra det?”

”Ja, Herre”, svarade de. ”Det gör vi.”

29 Då rörde han vid deras ögon och sa: ”Eftersom ni tror, ska det också bli så.” 30 Och plötsligt kunde de se.

Jesus varnade dem sedan strängt för att berätta detta för någon, 31 men trots det var ryktet om honom snart ute över hela trakten.

32 När de båda männen var på väg ut, kom man till Jesus med en besatt man som inte kunde tala. 33 Jesus drev då ut den onda anden, och den stumme började tala. Folk blev häpna och sa: ”Aldrig förr har något sådant hänt i Israel!”

34 Men fariseerna sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av de onda andarnas härskare.”

Jesus uppmanar sina lärjungar att be om arbetare

35 Jesus vandrade omkring i alla städer och byar och undervisade i synagogorna. Och vart han än kom förkunnade han evangeliet om riket, och han botade alla slags sjukdomar och plågor. 36 När han såg människorna kände han medlidande med dem, eftersom de var nedslagna och hjälplösa, som får utan herde.

37 ”Skörden är stor, men arbetarna är få”, sa han till sina lärjungar. 38 ”Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten.”

Footnotes

  1. 9:3 Att häda är vanligtvis att håna och tala illa om något heligt, men här har det en ännu djupare innebörd: man ansåg att endast Gud kunde förlåta synder och menade därmed att Jesus hädade genom att göra sig själv till Gud.
  2. 9:13 Se Hos 6:6.
  3. 9:22 Enligt lagen var en kvinna med blödningar oren och därmed ovärdig att komma inför Gud, och alla som nuddade vid henne eller hennes kläder blev orena. De måste sedan gå igenom särskilda reningsceremonier. Jfr 3 Mos 15:19-30.
  4. 9:22 Det grekiska ordet är detsamma som används för rädda, frälsa.
  5. 9:27 Davids Son var en titel som judarna gav Messias.

Och han steg i en båt och for över och kom till sin egen stad.

Då förde de till honom en lam man, som låg på en säng. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Var vid gott mod, min son; dina synder förlåtas dig.»

Då sade några av de skriftlärde vid sig själva: »Denne hädar.»

Men Jesus förstod deras tankar och sade: »Varför tänken I i edra hjärtan vad ont är?

Vilket är lättare, att säga: 'Dina synder förlåtas dig' eller att säga: 'Stå upp och gå'?

Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så stå upp» -- sade han nu till den lame -- »och tag din säng och gå hem.»

Då stod han upp och gick hem.

När folket såg detta, blevo de häpna och prisade Gud, som hade givit sådan makt åt människor.

När Jesus därifrån gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.» Då stod han upp och följde honom.

10 När han därefter låg till bords i hans hus, kommo många publikaner och syndare dit och voro bordsgäster där, jämte Jesus och hans lärjungar.

11 Men då fariséerna sågo detta, sade de till hans lärjungar: »Huru kan eder mästare äta med publikaner och syndare?»

12 När han hörde detta, sade han: »Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka.

13 Men gån I åstad och lären eder vad de orden betyda: 'Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.»

14 Därefter kommo Johannes' lärjungar till honom och sade: »Varför fasta icke dina lärjungar då vi och fariséerna ofta fasta?»

15 Jesus svarade dem: »Icke kunna väl bröllopsgästerna sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då skola de fasta. --

16 Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel, ty det isatta stycket skulle riva bort ännu mer av manteln, och hålet skulle bliva värre.

17 Ej heller slår man nytt vin I gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle läglarna sprängas sönder och vinet spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades. Nej, man slår nytt vin i nya läglar, så bliva båda delarna bevarade.»

18 Medan han talade detta till dem, trädde en synagogföreståndare fram och föll ned för honom och sade: »Min dotter har just nu dött, men kom och lägg din hand på henne, så bliver hon åter levande.»

19 Då stod Jesus upp och följde honom med sina lärjungar.

20 Men en kvinna, som i tolv år hade lidit av blodgång, närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel.

21 Ty hon sade vid sig själv: »Om jag allenast får röra vid hans mantel, så bliver jag hulpen.»

22 Då vände Jesus sig om, och när han fick se henne, sade han: »Var vid gott mod, min dotter; din tro har hjälpt dig.» Och kvinnan var hulpen från den stunden.

23 När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och fick se flöjtblåsarna och folket som höjde klagolåt,

24 sade han: »Gån bort härifrån; ty flickan är icke död, hon sover.» Då hånlogo de åt honom.

25 Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. Då stod hon upp.

26 Och ryktet härom gick ut över hela det landet.

27 När Jesus gick därifrån, följde honom två blinda som ropade och sade: »Davids son, förbarma dig över oss.»

28 Och då han kom hem, trädde de blinda fram till honom; och Jesus frågade dem: »Tron I att jag kan göra detta?» De svarade honom: »Ja, Herre.»

29 Då rörde han vid deras ögon och sade: »Ske eder efter eder tro.»

30 Och deras ögon öppnades. Och Jesus tillsade dem strängeligen att se till, att ingen finge veta detta.

31 Men de gingo åstad och utspridde ryktet om honom över hela det landet.

32 När dessa voro på väg ut, förde man till honom en dövstum som var besatt.

33 Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme. Och folket förundrade sig och sade: »Sådant har aldrig förut varit sett i Israel.»

34 Men fariséerna sade: »Det är med de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.»

35 Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet.

36 Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro så illa medfarna och uppgivna, »lika får som icke hava någon herde.»

37 Därför sade han till sina lärjungar: »Skörden är mycken, men arbetarna äro få.

38 Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.»