Lukasevangeliet 22
Svenska Folkbibeln 2015
Onda planer mot Jesus
22 (A) Det osyrade brödets högtid, som kallas påsk[a], var nu nära. 2 (B) Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket.
3 (C) Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och var en av de tolv. 4 Han gick bort och talade med översteprästerna och ledarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. 5 De blev glada och kom överens om att ge honom pengar. 6 Han samtyckte och sökte nu efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom åt dem utan att folket var med.
Den sista påskmåltiden förbereds
7 (D) Så kom den dag i det osyrade brödets högtid då påskalammet skulle slaktas. 8 Då sände Jesus i väg Petrus och Johannes och sade: "Gå och gör i ordning så att vi kan äta påskalammet." 9 De frågade honom: "Var vill du att vi gör i ordning?" 10 Han svarade dem: "När ni kommer in i staden ska ni mötas av en man som bär en vattenkruka[b]. Följ honom till huset där han går in 11 och säg till husets ägare: Mästaren frågar dig: Var är gästrummet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? 12 Då ska han visa er en stor sal på övervåningen[c] som är inredd[d]. Gör i ordning där."
13 De gick och fann att det var som Jesus hade sagt dem. Och de gjorde i ordning påskalammet.
Den första nattvarden
14 (E) När stunden var inne lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. 15 Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. 16 (F) För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike."
17 Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Ta detta och dela mellan er. 18 För jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." 19 (G) Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig." 20 (H) På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som blir utgjutet för er.
21 Men se, den som förråder mig har sin hand med mig på bordet. 22 Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!" 23 Då började de fråga varandra vem av dem det kunde vara som skulle göra det.
Vem är den störste?
24 (I) Det uppstod också en dispyt bland dem om vem som skulle anses vara störst av dem. 25 (J) Då sade Jesus till dem: "Folkens kungar beter sig som herrar över dem, och de som har makten kallar sig deras välgörare. 26 Men ni ska inte göra så. Den som är störst bland er ska vara som den yngste, och ledaren ska vara som tjänaren. 27 (K) För vem är störst: den som ligger till bords eller den som betjänar? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är här mitt ibland er som en tjänare.
28 Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, 29 (L) och jag överlämnar riket till er liksom min Far har överlämnat det till mig. 30 (M) Ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 (N) Simon, Simon! Satan har begärt att få sålla er som vete. 32 (O) Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Och när du en gång har omvänt dig, styrk då dina bröder." 33 (P) Då sade Petrus till honom: "Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden." 34 Jesus svarade: "Jag säger dig, Petrus: Tuppen kommer inte att gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig."
35 (Q) Sedan sade han till dem: "När jag sände ut er utan börs, väska och sandaler, saknade ni då något?" De svarade: "Nej, inget." 36 "Men nu", sade han, "ska den som har en börs ta med den, och likaså den som har en väska. Och den som inte har ett svärd ska sälja sin mantel och köpa sig ett, 37 för jag säger er att detta som står skrivet måste uppfyllas på mig: Han blev räknad bland förbrytare. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt."[e] 38 De sade: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker."
Jesus i Getsemane
39 (R) Sedan gick Jesus ut till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. 40 När han kom till platsen[f], sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." 41 Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 (S) "Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din."
43 Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. 44 (T) Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden.[g] 45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av sorg. 46 Då sade han till dem: "Varför sover ni? Res på er och be att[h] ni inte kommer i frestelse."
Jesus fängslas
47 (U) Medan han ännu talade kom en folkhop, och han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom. 48 Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?"
49 När de som stod runt Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: "Herre, ska vi slå till med svärd?" 50 Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. 51 Men Jesus sade: "Låt det vara nog nu[i]!" Och han rörde vid hans öra och helade honom.
52 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och ledarna för tempelvakten och de äldste: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. 53 (V) Jag har varit med er i templet varje dag utan att ni grep mig. Men detta är er stund, nu råder mörkrets makt."
Petrus förnekar Jesus
54 (W) Då grep de Jesus och förde bort honom och tog honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. 55 Mitt på gården tände de en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem.
56 (X) En tjänsteflicka såg honom sitta där vid elden, och hon betraktade honom noga och sade: "Den där var också med honom." 57 Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." 58 Strax därefter fick en annan syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte alls!" 59 Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där med honom. Han är ju galilé!" 60 Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du pratar om!" Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.
61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, att han hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du tre gånger förneka mig." 62 Och han gick ut och grät bittert.
Jesus hånas och ställs inför Rådet
63 (Y) Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. 64 De täckte över honom och frågade: "Profetera! Vem var det som slog dig?" 65 De sade också mycket annat hånfullt till honom.
66 (Z) När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd 67 och frågade: "Är du Messias, så säg det till oss!" Han svarade dem: "Om jag säger det till er tror ni det inte, 68 och om jag frågar, svarar ni inte. 69 (AA) Men härefter ska Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida."[j] 70 (AB) Då frågade alla: "Så du är alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni själva säger att Jag Är[k]." 71 De sade: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun!"
Footnotes
- 22:1 påsk Hebr. pésachbetyder "passera", "skona" (2 Mos 12:13), och firas till minne av Israels räddning ur Egypten. I fullmånens sken den 14:e Nisan (mars-april) åt man det offrade påskalammet och firade sedan "det osyrade brödets högtid" i sju dagar (2 Mos 12:17).
- 22:10 en man som bär en vattenkruka Normalt en kvinnlig uppgift (jfr 1 Mos 24:11, Joh 4:7). Kanske tillhörde mannen esseerna, en from munkliknande grupp inom judendomen.
- 22:12 en stor sal på övervåningen Troligen samma sal där apostlarna samlades även längre fram (Apg 1:13). Fornkyrkliga traditioner placerar den vid esseernas kvarter i sydvästra Jerusalem.
- 22:12 inredd med textilier och divaner för måltiden. Vid finare måltider, som vid påsk, åt man på grekiskt manér halvliggande på divaner, stödd på vänster armbåge.
- 22:37 Jes 53:12.
- 22:40 platsen Getsemane, en olivlund strax öster om Jerusalem (jfr Matt 26:36, Joh 18:1f).
- 22:43f Verserna 43-44 saknas i vissa handskrifter.
- 22:46 be att Annan översättning: "be så att".
- 22:51 Låt det vara nog nu Annan översättning: "Låt dem göra det" (gripa Jesus).
- 22:69 härefter ska Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida Med dessa ord identifierar sig Jesus, den jordiske Människosonen (Matt 26:45 etc), med den gudomliga Messiasgestalten i Dan 7:13 och Ps 110:1.
- 22:70 Jag Är Anspelning på det högsta gudsnamnet Jhvh, "Jag Är" (jfr 2 Mos 3:14, Joh 8:24 med not).
Lukas 22
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Planer på att döda Jesus
(Matt 26:2-5; Mark 14:1-2; Joh 11:45-53)
22 Nu närmade sig det osyrade brödets högtid som kallas påsk[a]. 2 Översteprästerna och de skriftlärda sökte fortfarande efter ett sätt att bli av med Jesus. De var nämligen rädda för folket.
Judas beslutar att förråda Jesus
(Matt 26:14-16; Mark 14:10-11)
3 Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 4 Judas gick till översteprästerna och officerarna vid tempelvakten för att diskutera med dem hur han skulle kunna förråda Jesus. 5 De blev mycket glada och erbjöd honom pengar, 6 som han genast accepterade. Sedan sökte han efter ett tillfälle att utan folkets vetskap förråda Jesus.
Lärjungarna förbereder påskmåltiden
(Matt 26:17-19; Mark 14:12-16)
7 Så kom det osyrade brödets högtidsdag[b] då påsklammet skulle slaktas. 8 Då skickade Jesus iväg Petrus och Johannes och sa: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden, så att vi kan äta tillsammans.”
9 ”Var vill du att vi ska göra det någonstans?” frågade de.
10 Han svarade: ”När ni kommer in i staden, kommer ni att möta en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i 11 och säg till mannen som äger huset: ’Vår Mästare säger: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?’ 12 Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum som redan är förberett. Gör i ordning måltiden där.”
13 Då gick de iväg och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
(Matt 26:20-29; Mark 14:17-25; 1 Kor 11:23-25)
14 När det sedan var dags, slog sig Jesus och hans tolv apostlar ner vid bordet.
15 Och han sa till dem: ”Jag har längtat så mycket efter att få äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. 16 För jag säger er nu att jag inte kommer att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.”
17 Sedan tog han en bägare, tackade Gud och sa: ”Ta det här och dela det mellan er. 18 Jag säger er att från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän Guds rike har kommit.”
19 Efter det tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav det till dem och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Gör detta till minne av mig!”
20 Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som utgjuts för er. 21 Men här vid bordet med mig finns hans hand som kommer att förråda mig.[c] 22 För Människosonen går bort, som det är bestämt, men ve den människa som förråder honom!”
23 Då började de fråga varandra vem som skulle kunna göra något sådant.
Vem är störst?
(Matt 20:25-28; 19:28; Mark 10:42-45)
24 Sedan började de diskutera med varandra vem av dem som kunde anses vara den störste.
25 Då sa han till dem: ”I den här världen uppträder kungarna som herrar över sina folk, och makthavare kallar sig folkets välgörare. 26 Men så får det inte vara bland er. Den störste av er ska vara som den yngste, och den som vill vara ledare ska vara de andras tjänare. 27 Vem är störst, den som äter vid bordet eller den som tjänar vid bordet? Är det inte den som äter vid bordet? Men jag är här hos er som en tjänare. 28 Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar. 29 Samma kungliga makt som jag har fått av min Fader i himlen överlämnar jag åt er. 30 Och då ska ni få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska få sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
(Matt 26:33-35; Mark 14:29-31; Joh 13:37-38)
31 Simon, Simon, Satan har begärt att få sålla er som vete. 32 Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron. Och när du en gång har vänt om, styrk då dina bröder.”
33 Simon sa: ”Herre, jag är beredd att både gå i fängelse och dö för dig!”
34 Men Jesus sa: ”Petrus, jag säger dig att innan tuppen hinner gala i natt, kommer du tre gånger att ha förnekat att du ens känner mig.”
35 Sedan frågade Jesus dem: ”När jag sände ut er, och ni varken hade börs, väska eller skor med er, saknade ni något då?”
”Nej, ingenting”, svarade de.
36 ”Men nu”, sa han, ”ska den som har börs ta med sig den, och likaså väska. Och om någon inte har något svärd, ska han sälja sin mantel och köpa ett.[d] 37 För jag säger er att de här orden i Skriften ska gå i uppfyllelse genom mig: ’Han räknades som en syndare’[e]. Ja, allt som har förutsagts om mig ska nu slutföras.”
38 ”Herre”, svarade de, ”vi har två svärd.”
”Det räcker”, sa Jesus.
Jesus ber i Getsemane
(Matt 26:36-46; Mark 14:32-42)
39 Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina lärjungar och gick som vanligt till Olivberget. 40 Där sa han till dem: ”Be att ni inte faller för frestelsen!”
41 Själv gick han ett stenkast längre bort och föll på knä och bad: 42 ”Fader, om du vill, låt mig slippa denna bägare! Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”
43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. 44 Men i sin ångest bad han allt intensivare, så hans svett föll som blodsdroppar till marken. 45 Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina lärjungar och såg att de hade somnat, utmattade av sorg. 46 Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Stå upp och be att ni inte faller för frestelsen!”
Jesus blir förrådd och arresterad
(Matt 26:47-56; Mark 14:43-50; Joh 18:3-11)
47 Medan Jesus fortfarande talade kom en folkhop dit ledd av honom som hette Judas, en av de tolv. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss. 48 Men Jesus sa: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?”
49 När de som var med Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med våra svärd?” 50 Och en av dem slog till översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.
51 Men Jesus sa: ”Inget mer våld!” Och så rörde han vid mannens öra och helade honom.
52 Sedan sa Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom: ”Som med en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! 53 Dag efter dag var jag tillsammans med er i templet utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkret makten.”
Petrus förnekar att han känner Jesus
(Matt 26:67-75; Mark 14:66-72; Joh 18:15-18; 18:25-27)
54 Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.
55 Inne på gården gjorde de upp en eld och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem.
56 En tjänsteflicka lade då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Sedan sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med honom!”
57 Men Petrus nekade och sa: ”Nej, kvinna, jag känner inte den mannen.”
58 Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!”
”Nej, det är jag inte”, svarade Petrus.
59 Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Säkert var den där karln med honom, han är ju från Galileen.”
60 Men Petrus sa: ”Jag förstår inte vad du menar, människa!” Och just när han sa det gol tuppen.
61 I samma stund vände sig Herren om och såg på Petrus, och då kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger.” 62 Och han gick ut och grät bittert.
63 De män som bevakade Jesus började nu håna och slå honom. 64 De band för hans ögon och slog honom och sa: ”Visa att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.” 65 Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.
Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden
(Matt 26:63-65; Mark 14:61-64; Joh 18:19-21)
66 Tidigt nästa morgon samlades folkets ledare och översteprästerna och de skriftlärda. Jesus fördes till rådet. 67 De frågade honom: ”Är du Messias? Säg oss som det är!”
Han svarade: ”Om jag säger det, så kommer ni inte att tro mig, 68 och om jag börjar fråga er om något kommer ni inte att svara. 69 Men från och med nu kommer Människosonen att sitta på Maktens högra sida.[f]”
70 Då sa de allihop: ”Alltså är du Guds Son?”
Men Jesus svarade: ”Det är ni själva som säger att jag är det.”
71 Då sa de igen: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! Nu har vi hört honom säga det själv.”
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.