Add parallel Print Page Options

Herre, kom ihåg allt som drabbat oss! Se vilka sorger vi måste uthärda!

I våra hus och över hela landet vimlar det nu av främlingar.

Vi är faderlösa, våra mödrar är änkor.

Vi måste till och med betala för vattnet vi dricker, och veden är dyr.

Vi böjer våra nackar under segrarens fötter. Ändlöst arbete är nu vår lott,

och vi tigger om bröd från både Egypten och Assyrien.

Våra förfäder syndade, men de dog innan domens hand hann komma över dem. I stället har vi fått bära den förbannelse som de förtjänade!

Våra förra tjänare har blivit våra herrar. Det finns ingen kvar som kan rädda oss.

Vi tar oss ut i vildmarken för att skaffa oss mat och riskerar livet varje gång.

10 Vår hud glöder, vi är febriga av hunger.

11 De våldtar Jerusalems kvinnor och flickorna i Juda städer.

12 Våra furstar har de hängt, och till och med gamla män behandlas illa.

13 De för bort våra unga män att mala deras säd och slita vid kvarnstenarna, och små barn dignar under tunga bördor.

14 De äldste sitter inte längre i stadsporten. De unga varken sjunger eller dansar.

15 Glädje har vänts till sorg. Våra danser talar om död.

16 Vår ära är borta, och kronan har fallit från vårt huvud. Ve oss för våra synder!

17 Våra hjärtan är bedrövade och sorgsna. Vi ser illa, för våra ögon är skumma.

18 Jerusalem och Herrens tempel ligger öde, övergivna av alla utom av vilda djur, som lurar bland ruinerna.

19 Men du, Herre, förblir för evigt densamme. Din tron finns kvar från släkte till släkte!

20 Varför tänker du aldrig på oss? Varför låter du oss vara övergivna så länge?

21 Res oss upp, Herre, och led oss tillbaka till dig! Ge oss tillbaka den glädje vi hade förut,

22 om det inte är så att du alldeles har vänt dig ifrån oss och fortfarande är arg på oss?

Femte sången: folkets bön

Herre, kom ihåg allt som drabbat oss!
    Se vår förnedring!
Vår egendom har beslagtagits av främlingar,
    våra hus ägs nu av utlänningar.
Vi har blivit faderlösa barn,
    våra mödrar är som änkor.
Vi måste betala för vattnet vi dricker,
    och vår ved får vi köpa.
Våra förföljare är alldeles inpå oss,
    vi är uttröttade men får ingen vila.
Vi har gett oss under Egypten och Assyrien
    för att få bröd att mätta oss med.
Våra förfäder syndade och finns inte mer,
    vi får bära deras skuld.
Slavar härskar över oss,
    och det finns ingen som befriar oss ur deras hand.
Med risk för livet hämtar vi vårt bröd,
    för svärdet härjar i öknen.
10 Vår hud glöder som en ugn,
    vi är febriga av hunger.
11 De har kränkt kvinnorna i Sion
    och flickorna i städerna i Juda.
12 Furstarna har de hängt,
    och de äldste visas ingen respekt.
13 Unga män sliter vid kvarnstenarna,[a]
    pojkar dignar under bördor av ved.
14 De gamla samlas inte längre i stadsporten,
    och de ungas musik har upphört.
15 Glädjen är borta ur våra hjärtan,
    vår dans har vänts till sorg.
16 Kronan har fallit från vårt huvud.
    Ve oss som syndade så!
17 Därför är vårt hjärta så tungt,
    därför har våra ögon blivit skumma.
18 Sions berg ligger öde,
    schakaler strövar omkring där.

19 Men du, Herre, regerar för evigt,
    din tron består från generation till generation.
20 Varför har du glömt oss för alltid,
    övergett oss för resten av livet?
21 För oss åter till dig, Herre, så att vi får återvända!
    Låt allting bli återställt som det var förut,
22 om du inte helt har förkastat oss
    och är så vred på oss.

Footnotes

  1. 5:13 Grundtextens innebörd är osäker; mer ordagrant …bär på kvarnstenar, men enligt Septuaginta: De utvalda gråter högt….

Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?