Folkets bön i djupaste förnedring

Kom ihåg, Herre, vad som skett med oss,
skåda ner och se hur vi föraktas.
Vår arvedel har blivit främlingars egendom,
våra hus är i främmande hand.
Vi har blivit föräldralösa, vi har ingen far,
våra mödrar är som änkor.
Mot betalning får vi dricka vårt eget vatten,
för pengar får vi vår egen ved.
Våra förföljare är oss i hälarna.
    Hur trötta vi än är, unnar de oss ingen vila.

Vi har räckt ut vår hand till Egypten
och till Assyrien för att få bröd att mätta oss med.
Våra fäder har syndat, de finns inte mer.
Vi måste bära deras missgärningar.
Slavar härskar över oss,
    ingen finns som befriar oss ur deras hand.
Med fara för vårt liv hämtar vi vårt bröd,
bärgar det undan öknens svärd.
10 Vår hud är glödande som en ugn,
    febersjuk av hunger.

11 De våldtog kvinnor i Sion,
    jungfrur i Juda städer.
12 Furstarna blev hängda av dem,
    de äldre hedrade man inte.
13 Unga män måste bära på kvarnstenar,
pojkar dignade under bördor av ved.
14 De gamla sitter inte längre i porten,
de unga har upphört med sin musik.
15 Glädjen är borta från vårt hjärta,
    vår dans är förvandlad till sorg.
16 Kronan har fallit från vårt huvud.
    Ve oss, att vi syndade så!
17 Därför har också vårt hjärta blivit sjukt
och därför är våra ögon förmörkade.
18 Sions berg ligger öde
    och rävar strövar omkring på det.

19 Du, Herre, förblir för evigt,
    din tron från släkte till släkte.
20 Varför skulle du glömma oss för alltid,
överge oss till evig tid?
21 Tag oss till dig på nytt, Herre,
    så att vi kan vända åter.
Förnya våra dagar så att de blir som förr,
22 om du inte helt har förkastat oss.
    Du har varit mycket vred på oss.

Femte sången: folkets bön

Herre, kom ihåg allt som drabbat oss!
    Se vår förnedring!
Vår egendom har beslagtagits av främlingar,
    våra hus ägs nu av utlänningar.
Vi har blivit faderlösa barn,
    våra mödrar är som änkor.
Vi måste betala för vattnet vi dricker,
    och vår ved får vi köpa.
Våra förföljare är alldeles inpå oss,
    vi är uttröttade men får ingen vila.
Vi har gett oss under Egypten och Assyrien
    för att få bröd att mätta oss med.
Våra förfäder syndade och finns inte mer,
    vi får bära deras skuld.
Slavar härskar över oss,
    och det finns ingen som befriar oss ur deras hand.
Med risk för livet hämtar vi vårt bröd,
    för svärdet härjar i öknen.
10 Vår hud glöder som en ugn,
    vi är febriga av hunger.
11 De har kränkt kvinnorna i Sion
    och flickorna i städerna i Juda.
12 Furstarna har de hängt,
    och de äldste visas ingen respekt.
13 Unga män sliter vid kvarnstenarna,[a]
    pojkar dignar under bördor av ved.
14 De gamla samlas inte längre i stadsporten,
    och de ungas musik har upphört.
15 Glädjen är borta ur våra hjärtan,
    vår dans har vänts till sorg.
16 Kronan har fallit från vårt huvud.
    Ve oss som syndade så!
17 Därför är vårt hjärta så tungt,
    därför har våra ögon blivit skumma.
18 Sions berg ligger öde,
    schakaler strövar omkring där.

19 Men du, Herre, regerar för evigt,
    din tron består från generation till generation.
20 Varför har du glömt oss för alltid,
    övergett oss för resten av livet?
21 För oss åter till dig, Herre, så att vi får återvända!
    Låt allting bli återställt som det var förut,
22 om du inte helt har förkastat oss
    och är så vred på oss.

Footnotes

  1. 5:13 Grundtextens innebörd är osäker; mer ordagrant …bär på kvarnstenar, men enligt Septuaginta: De utvalda gråter högt….