Johannesevangeliet 21 - Apostlagärningarna 12

Svenska Folkbibeln 2015

Jesus vid Tiberias sjö

21 Sedan visade sig Jesus en gång till för lärjungarna. Det var vid Tiberiassjön, och det gick till så här: ² Simon Petrus och Tomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedeus söner^[a] och två andra av hans lärjungar var tillsammans. ³ Simon Petrus sade till dem: "Jag går ut och fiskar." De andra sade: "Vi följer med dig." De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting.

^4 (A) Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. ⁵ Jesus sade till dem: "Mina barn, har ni inget att äta?" De svarade: "Nej." ^6 (B) Han sade: "Kasta ut nätet på höger sida om båten, så ska ni få." De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra upp det för all fisken.

^7 (C) Lärjungen som Jesus älskade sade då till Petrus: "Det är Herren." När Simon Petrus hörde att det var Herren drog han ytterplagget om sig, för han var inte klädd, och kastade sig i sjön. ⁸ De andra lärjungarna kom efter i båten med fisknätet på släp. De var inte långt från land, omkring hundra meter^[b].

⁹ När de kom i land fick de se en koleld och fisk som låg på den och bröd. ¹⁰ Jesus sade till dem: "Bär hit av fisken som ni fick nyss." ¹¹ Simon Petrus steg i båten och drog upp nätet på land. Det var fullt av stora fiskar, 153 stycken, och fast de var så många gick nätet inte sönder. ¹² Jesus sade till dem: "Kom och ät." Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var. De förstod att det var Herren. ¹³ Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. ^14 (D) Detta var den tredje gången som Jesus visade sig för lärjungarna efter att han hade uppstått från de döda.

Jesus och Petrus

^15 (E) När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son. Älskar du mig mer än de andra?" Han svarade: "Ja, Herre. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "För mina lamm på bete." ^16 (F) För andra gången frågade han: "Simon, Johannes son. Älskar du mig?" Han svarade: "Ja, Herre. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "Var en herde för mina får."

^17 (G) För tredje gången frågade han: "Simon, Johannes son. Har du mig kär?" Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?", och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete. ^18 (H) Jag säger dig sanningen: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre ska du sträcka ut dina händer, och en annan ska spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill." ^19 (I) Detta sade han för att ange med vilken död^[c] Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sade han till honom: "Följ mig!"

^20 (J) Petrus vände sig om och såg att lärjungen som Jesus älskade följde efter, han som vid måltiden hade lutat sig mot Jesu bröst och frågat: "Herre, vem är det som ska förråda dig?" ²¹ När Petrus såg honom frågade han Jesus: "Herre, hur blir det med honom?" ²² Jesus svarade: "Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig!"

²³ Så spreds ryktet^[d] bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till honom att han inte skulle dö, utan: "Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"

Slutord

²⁴ Det är den lärjungen som vittnar om detta och har skrivit detta, och vi vet att hans vittnesbörd är sant. ^25 (K) Jesus gjorde också mycket annat. Men om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas.

Löftet om den helige Ande

1 ^(L) I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde^{[e] 2 (M)} fram till den dag han togs upp till himlen, efter att ha gett sina befallningar genom den helige Ande till de apostlar^[f] som han hade utvalt. ^3 (N) Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, när han under fyrtio dagar lät dem se honom och talade med dem om Guds rike.

^4 (O) Vid en måltid^[g] med apostlarna befallde han dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig. ^5 (P) Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande."

Jesu himmelsfärd

⁶ När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?" ^7 (Q) Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. ^8 (R) Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."

^9 (S) När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. ^10 (T) Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder hos dem. ^11 (U) De sade: "Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen."

En ersättare för Judas

¹² Då vände de tillbaka till Jerusalem från berget, som kallas Olivberget och ligger nära staden, en sabbatsväg^[h] därifrån. ^13 (V) När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen^[i] där de brukade vara: Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Tomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon seloten och Judas, Jakobs son.^{[j] 14 (W)} Alla dessa höll enigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, Jesu mor Maria^[k] och hans bröder^[l].

¹⁵ En av de^[m] dagarna reste sig Petrus bland bröderna – omkring 120 personer var då samlade – och sade: ^16 (X) "Bröder^[n]! Skriftens ord måste uppfyllas, det som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas, han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus.^{[o] 17 (Y)} Han räknades som en av oss och hade fått del i samma tjänst. ^18 (Z) För pengarna som han fick för sitt brott köpte han en åker, och han föll framstupa så att buken brast och alla hans inälvor rann ut. ¹⁹ Det blev känt för alla som bodde i Jerusalem, och åkern kallas på deras språk Akeldamak, Blodsåkern.^{[p] 20} I Psaltaren står det skrivet: Hans gård ska bli öde, ingen ska bo där, och: En annan ska ta över hans ämbete.^[q]

²¹ Därför måste en av de män som har varit med oss under hela den tid då Herren Jesus gick in och gick ut ibland oss, ²² från det att han döptes av Johannes till den dag han togs upp ifrån oss, en av dem måste vara ett vittne om hans uppståndelse tillsammans med oss."

²³ Man förde fram två: Josef Barsabbas, även kallad Justus, och Mattias. ^24 (AA) Och de bad: "Herre, du känner allas hjärtan. Visa vem av dessa två du har utvalt ²⁵ till att få den apostlatjänst som Judas övergav för att gå till den plats som var hans." ²⁶ Därefter kastade de lott mellan dem. Lotten föll på Mattias, och han räknades sedan som apostel tillsammans med de elva.

Anden utgjuts på pingstdagen

2 ^(AB) När pingstdagen^[r] kom var de alla samlade. ^2 (AC) Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. ^3 (AD) Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. ^4 (AE) Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

⁵ I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen. ⁶ När dånet hördes samlades folkskaran, och alla var skakade eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. ⁷ Häpna och förundrade frågade de: "Är de inte galileer, alla de som talar? ⁸ Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? ⁹ Vi är parter, meder och elamiter, vi bor i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus och Asien^[s], ¹⁰ i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i trakterna kring Kyrene i Libyen, vi är inflyttade från Rom, ¹¹ vi är judar och proselyter^[t], kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!" ¹² De var alla häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan det här betyda?"

¹³ Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla på sött vin."

Petrus pingstpredikan

¹⁴ Då steg Petrus fram tillsammans med de elva, höjde sin röst och talade till dem: "Judiska män och Jerusalems alla invånare! Detta ska ni veta, lyssna till mina ord: ¹⁵ Det är inte som ni tror att de är berusade. Det är ju bara tredje timmen ^[u]på morgonen! ^16 (AF) Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:

^22 (AJ) Israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, som ni själva vet. ^23 (AK) Efter Guds bestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av de laglösa^[w] spikade ni upp honom och dödade honom. ²⁴ Men Gud har uppväckt honom och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt för döden att behålla honom. ²⁵ David säger om honom:^[x]

²⁸ Du har visat mig livets vägar,

^29 (AM) Bröder, jag kan öppet säga er att vår stamfar David är både död och begraven. Hans grav finns här hos oss än i dag. ^30 (AN) Men han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta en av hans ättlingar på hans tron.^{[y] 31} I förväg såg han Messias uppståndelse och sade: Han ska inte lämnas åt dödsriket, och hans kropp ska inte se förgängelsen.^[z]

^32 (AO) Denne Jesus har Gud uppväckt, och vi är alla vittnen till det. ^33 (AP) Han har blivit upphöjd till Guds högra sida^[aa] och fått den utlovade helige Ande av Fadern, och han har utgjutit det som ni ser och hör. ³⁴ David har ju inte stigit upp till himlen, men han säger:^[ab]

³⁶ Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias."

^37 (AQ) När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad ska vi göra?" ^38 (AR) Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. ^39 (AS) Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar."

^40 (AT) Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: "Låt er frälsas från det här bortvända släktet!" ^41 (AU) De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.

De troendes gemenskap

^42 (AV) De höll troget fast vid apostlarnas undervisning^[ad] och vid gemenskapen^[ae], brödsbrytelsen och bönerna. ⁴³ Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. ^44 (AW) Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. ^45 (AX) De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. ⁴⁶ Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. ^47 (AY) De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.

Petrus botar en förlamad man

3 Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid bönetimmen, den nionde timmen.^{[af] 2 (AZ)} Då bar man dit en man som varit förlamad från födseln. Varje dag sattes han vid den tempelport som kallas Sköna porten^[ag] för att tigga av dem som gick in i templet. ³ När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva.

⁴ Då fäste de blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" ⁵ Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. ⁶ Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!" ⁷ Han grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i fötter och vrister. ⁸ Han hoppade upp och stod upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt och hoppade och prisade Gud. ⁹ Allt folket såg hur han gick omkring och prisade Gud, ¹⁰ och när de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten utanför templet, fylldes de av bävan och förundran över det som hade hänt med honom.

Petrus vittnar om Livets furste

^11 (BA) Mannen höll sig till Petrus och Johannes, och allt folket skyndade fram till dem i den gång som kallas Salomos pelarhall^[ah]. De var utom sig av häpnad. ¹² När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter! Varför är ni förvånade över det här? Varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå?

^13 (BB) Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus. Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom. ^14 (BC) Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och krävde att få en mördare fri! ^15 (BD) Livets furste dödade ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det är vi vittnen till. ^16 (BE) Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man som ni ser och känner. Tron som kommer genom det namnet har gett honom full hälsa, som ni alla ser.

^17 (BF) Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era ledare visste vad ni gjorde. ^18 (BG) Men Gud har med detta uppfyllt det som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. ^19 (BH) Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade ²⁰ och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. ^21 (BI) Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det återupprättas som Gud från urminnes tid har förkunnat genom sina heliga profeters mun.

^22 (BJ) Mose har sagt: En profet lik mig ska Herren er Gud låta uppstå åt er, bland era bröder. Honom ska ni lyssna till i allt vad han säger er.^{[ai] 23} Men var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.

²⁴ Alla profeterna, de som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar. ^25 (BK) Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma^[aj] ska alla folk på jorden bli välsignade.^{[ak] 26 (BL)} Det var först och främst för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar."

Inför Stora rådet

4 ^(BM) Medan de talade till folket kom prästerna, tempelvaktens ledare och saddukeerna emot dem, ^2 (BN) upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen^[al] från de döda. ^3 (BO) De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll. ^4 (BP) Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.

⁵ Nästa dag samlades Stora rådet i Jerusalem, både äldste och skriftlärda. ^6 (BQ) Översteprästen Hannas var där liksom Kaifas, Johannes^[am] och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. ^7 (BR) De lät föra fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?"

^8 (BS) Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Rådsherrar och äldste för vårt folk! ⁹ Om vi står till svars i dag för en välgärning mot en sjuk man och ska förklara hur han blev botad, ^10 (BT) så ska ni alla och hela Israels folk veta att han står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda. ^11 (BU) Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten.^{[an] 12 (BV)} Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta."

¹³ När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit med Jesus. ¹⁴ Och när de såg mannen som blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. ¹⁵ De befallde dem att lämna rådssalen och överlade sedan med varandra. ¹⁶ De sade: "Vad ska vi göra med dessa människor? Att det har hänt ett märkligt tecken genom dem är uppenbart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka. ^17 (BW) Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet."

^18 (BX) De kallade in dem och förbjöd dem att alls tala eller undervisa i Jesu namn. ¹⁹ Men Petrus och Johannes svarade dem: "Bedöm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud. ²⁰ Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört." ²¹ Då hotade de dem igen men lät dem sedan gå. För folkets skull kunde de inte komma på något bra sätt att straffa dem, eftersom alla prisade Gud för det som hade hänt. ²² Mannen som blev botad genom tecknet var ju över fyrtio år.

Bön i förföljelsetid

²³ När de blivit frisläppta gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. ^24 (BY) När de hörde det, ropade de tillsammans till Gud och bad: "Herre, du som gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem,^{[ao] 25} du har genom den helige Ande talat genom vår fader David, din tjänare:

^27 (BZ) Ja, de gaddade verkligen ihop sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus gick samman med hedningarna och Israels stammar ^28 (CA) för att utföra det som du med din hand och ditt beslut hade förutbestämt.

^29 (CB) Och nu, Herre, se hur de hotar oss! Hjälp dina tjänare att frimodigt förkunna ditt ord, ³⁰ genom att du räcker ut din hand och låter helande, tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."

³¹ När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet.

Ett hjärta och en själ

^32 (CC) Hela skaran av dem som kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen kallade något av det han ägde för sitt utan de hade allt gemensamt. ³³ Med stor kraft bar apostlarna fram vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över dem alla.

^34 (CD) Ingen av dem led någon brist, för alla som hade mark eller hus sålde sådant som de ägde och bar fram betalningen för det som sålts ^35 (CE) och lade ner det vid apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter hans behov. ^36 (CF) Även Josef, en levit född på Cypern som apostlarna kallade Barnabas^[ar] (det betyder Tröstens son), ³⁷ hade en åker. Han sålde den och bar fram pengarna och lade dem vid apostlarnas fötter.

Ananias och Safira

5 Men en man som hette Ananias sålde med sin hustru Safira en egendom ² och smusslade sedan undan en del av betalningen, med hustruns vetskap. Han bar fram resten och lade det vid apostlarnas fötter.

^3 (CG) Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög för den helige Ande och smusslade undan en del av pengarna för marken? ⁴ Var den inte din så länge du hade den? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud." ⁵ När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det. ⁶ De yngre männen kom och svepte honom, bar bort och begravde honom.

⁷ Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt. ⁸ Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni marken för det beloppet?" Hon svarade: "Ja, för det beloppet." ⁹ Då sade Petrus till henne: "Varför kom ni överens om att fresta Herrens Ande? Se, de som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också." ¹⁰ Och plötsligt föll hon död ner vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man. ¹¹ Stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde om det.

Tecken och under genom apostlarna

^12 (CH) Genom apostlarnas händer skedde många tecken och under bland folket, och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. ¹³ Ingen av de andra vågade ansluta sig till dem, men folket talade väl om dem.

^14 (CI) Och ännu fler kom till tro på Herren, stora skaror av både män och kvinnor. ^15 (CJ) Man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem när han gick förbi. ¹⁶ Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem och förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.

Apostlarna inför Stora rådet

^17 (CK) Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga saddukeernas parti, fylldes av avund^{[as] 18} och grep apostlarna och satte dem i allmänt häkte. ^19 (CL) Men på natten öppnade en Herrens ängel fängelseportarna och förde ut dem och sade: ^20 (CM) "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt om detta liv^[at]!" ²¹ När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och började undervisa.

När översteprästen och hans anhängare kom dit sammankallade de Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till häktet för att hämta apostlarna.^{[au] 22} Men när tjänarna kom fram, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: ²³ "Vi såg att häktet var ordentligt låst och vakterna stod vid portarna, men när vi öppnade fann vi ingen därinne." ²⁴ När tempelvaktens ledare och översteprästerna fick höra detta blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt. ²⁵ Då kom någon och berättade för dem: "Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!" ²⁶ Ledaren för tempelvakten gick då ut med tjänarna och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda att folket skulle stena dem.

²⁷ När de nu blivit hämtade ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem ^28 (CN) och sade: "Har vi inte strängt förbjudit er att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod ska komma över oss^[av]!" ^29 (CO) Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. ^30 (CP) Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade.^{[aw] 31 (CQ)} Honom har Gud upphöjt till sin högra sida^[ax] som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. ^32 (CR) Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom."

^33 (CS) När rådsherrarna hörde detta blev de ursinniga och ville döda dem. ³⁴ Men då reste sig en farisé i Stora rådet som hette Gamaliel^[ay], en laglärare som var aktad av hela folket. Han befallde att man skulle föra ut männen en stund ³⁵ och sade sedan: "Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. ³⁶ För en tid sedan kom Teudas^[az] och menade sig vara något, och han fick med sig omkring fyrahundra män. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. ³⁷ Efter honom kom Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen^[ba]. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. ³⁸ Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. ^39 (CT) Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni^[bb] kämpar mot Gud."

De lät sig övertygas. ⁴⁰ När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. ^41 (CU) Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada att de ansetts värdiga att bli förnedrade för Namnets skull. ⁴² Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias.

Sju församlingstjänare utses

6 ^(CV) Vid den tiden, när antalet lärjungar växte, började de grekisktalande judarna klaga på de hebreisktalande över att deras änkor blev bortglömda vid den dagliga matutdelningen.^{[bc] 2} Då kallade de tolv samman alla lärjungarna och sade: "Det är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. ^3 (CW) Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. ⁴ Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst."

^5 (CX) Alla de församlade gillade förslaget. De valde Stefanus, en man fylld av tro och den helige Ande, och dessutom Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. ^6 (CY) Man förde fram dem inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem.

^7 (CZ) Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem växte kraftigt. Även en stor grupp präster började lyda tron.

Stefanus grips

^8 (DA) Stefanus var fylld av nåd och kraft och gjorde stora tecken och under bland folket. ⁹ Då kom det fram några från synagogan som kallades "De frigivnas^[bd]" – folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien^[be] – och började diskutera med Stefanus. ¹⁰ Men de kunde inte stå emot den vishet och den Ande som här talade.

¹¹ Då intalade de några män att säga: "Vi har hört honom predika hädiska ord mot Mose och Gud!" ¹² De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda och kom sedan och grep honom och förde honom inför Stora rådet. ¹³ Sedan skickade de fram falska vittnen som sade: "Den där mannen slutar inte att predika mot denna heliga plats och mot lagen! ¹⁴ Vi har hört honom säga att Jesus från Nasaret ska bryta ner denna plats och ändra på de seder som Mose har gett oss." ¹⁵ Alla som satt i rådet fäste blicken på honom, och de såg att hans ansikte var som en ängels.

Stefanus tal

7 Då frågade översteprästen: "Är det verkligen så?" ^2 (DB) Stefanus svarade: "Bröder och fäder, lyssna på mig!

Abraham

Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Haran. ³ Han sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och bege dig till det land som jag ska visa dig.^{[bf] 4} Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och när hans far hade dött, förde Gud honom därifrån till det land där ni nu bor.

^5 (DC) Han gav honom ingen arvedel i landet, inte ens en fotsbredd, men han lovade att ge det som egendom åt honom och hans efterkommande, trots att han var barnlös. ⁶ Detta är vad Gud sade: Hans efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras. Man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år. ⁷ Men det folk vars slavar de blir ska jag döma, sade Gud, och sedan ska de dra ut och tjäna mig på denna plats.^{[bg] 8 (DD)} Och han gav honom omskärelsens förbund. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob, och Jakob till de tolv stamfäderna.

Josef

^9 (DE) Våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom ^10 (DF) och räddade honom ur alla hans lidanden. Han gav honom nåd och vishet inför farao, kungen i Egypten, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus^[bh].

^11 (DG) Men hela Egypten och Kanaan drabbades av svält och svår nöd, och våra fäder fann ingenting att äta. ^12 (DH) När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten, sände han våra fäder dit en första gång. ^13 (DI) Den andra gången gav sig Josef till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt. ^14 (DJ) Josef skickade då bud och lät hämta sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer. ^15 (DK) Och Jakob drog ner till Egypten, och där dog han och våra fäder. ^16 (DL) De fördes till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt^[bi] för en summa i silver av Hamors barn i Sikem.

^17 (DM) När tiden närmade sig då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, växte folket i antal och de blev allt fler i Egypten, ^18 (DN) ända tills en annan kung kom till makten i Egypten, en som inte kände till Josef. ^19 (DO) Han gick fram med list mot vårt folk och förtryckte våra fäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda för att de inte skulle överleva.

Mose

^20 (DP) Vid den tiden föddes Mose, och han var vacker inför Gud. Under tre månader sköttes han i sin fars hus, ^21 (DQ) och när han sedan sattes ut tog faraos dotter upp honom och uppfostrade honom som sin egen son. ²² Och Mose blev undervisad i all egyptiernas visdom, och han var mäktig i ord och gärningar.

^23 (DR) När han fyllt fyrtio år fick han tanken att besöka sina bröder, Israels barn. ²⁴ Han fick då se hur en av dem blev misshandlad, och han tog honom i försvar och hämnades honom genom att slå ihjäl egyptiern. ²⁵ Nu trodde Mose att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand, men det gjorde de inte. ²⁶ Nästa dag träffade han på några av dem när de slogs, och han försökte få dem att bli sams. Han sade: Ni män är ju bröder! Varför gör ni varandra illa? ²⁷ Men den som hade gjort orätt mot sin landsman stötte undan Mose och svarade: Vem har satt dig till ledare och domare över oss? ^28 (DS) Tänker du döda mig så som du dödade egyptiern i går? ^29 (DT) Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjans land där han fick två söner.

^30 (DU) När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i lågan från en brinnande törnbuske. ³¹ Mose var förundrad över synen han såg, och när han gick närmare för att se efter vad det var, hördes Herrens röst: ³² Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Då darrade Mose av fruktan och vågade inte se dit.^{[bj] 33 (DV)} Men Herren sade till honom: Ta av sandalerna från dina fötter, för platsen där du står är helig mark. ³⁴ Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i Egypten och hört hur de suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Gå nu! Jag sänder dig till Egypten.^[bk]

³⁵ Denne Mose som de avvisade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare?, honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.^{[bl] 36 (DW)} Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. ^37 (DX) Det var denne Mose som sade till Israels barn: En profet lik mig ska Gud låta uppstå åt er, ur era bröders krets.^{[bm] 38 (DY)} Det var han som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och han tog emot levande ord för att ge till oss.

^39 (DZ) Men våra fäder ville inte lyda honom. De avvisade honom och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten. ⁴⁰ De sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss! Vad som hänt med den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte.^{[bn] 41 (EA)} Och de gjorde vid den tiden en kalv, och de bar fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk. ⁴² Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här^[bo], som det står skrivet i profeternas bok^[bp]: Var det åt mig ni bar fram slaktoffer och matoffer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?^{[bq] 43} Ni bar Moloks^[br] tält och er gud Refans^[bs] stjärna, de bilder ni gjort för att tillbe. Men jag ska föra bort er i fångenskap bortom Babylon.

^44 (EB) Våra fäder hade vittnesbördets tält^[bt] i öknen, utformat så som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild denne fått se. ^45 (EC) Det tältet fick våra fäder i arv, och de förde det hit under Josuas ledning när de tog över landet efter folken som Gud drev undan för dem. Här stod det fram till Davids tid. ^46 (ED) Han fann nåd inför Gud och bad att få finna en boning åt Jakobs Gud^[bu]. ^47 (EE) Men det blev Salomo som byggde ett hus åt honom.

^48 (EF) Den Högste bor dock inte i hus som är byggda av människohand. Profeten säger:

⁵⁰ Har inte min hand gjort allt detta?

Avslutande anklagelse

^51 (EG) Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron! Ständigt gör ni motstånd mot den helige Ande, ni som era fäder. ^52 (EH) Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade den Rättfärdiges ankomst, och nu har ni förrått och mördat honom, ^53 (EI) ni som fått lagen förmedlad av änglar men inte hållit den."

Stefanus stenas

^54 (EJ) När de hörde detta blev de ursinniga^[bw] och gnisslade tänder mot Stefanus. ^55 (EK) Men fylld av den helige Ande lyfte han sin blick mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod vid Guds högra sida, ^56 (EL) och han sade: "Se! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida."

⁵⁷ Då skrek de högt och höll för öronen och stormade fram mot honom alla på en gång, ^58 (EM) och de släpade ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. ^59 (EN) Så stenade de Stefanus, medan han bad och sade: "Herre Jesus, ta emot min ande." ^60 (EO) Sedan föll han på knä och ropade med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd!" Med de orden somnade han in. Och Saulus hade samtyckt till att han dödades.

Församlingen förföljs och skingras

8 ^(EP) Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. ² Några gudfruktiga män begravde Stefanus och visade djup sorg över honom.

^3 (EQ) Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och släpade ut både män och kvinnor och satte dem i fängelse.

Filippus i Samaria

^4 (ER) De som nu hade skingrats gick från plats till plats och förkunnade evangeliet. ^5 (ES) Filippus^[bx] kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket där. ⁶ De lyssnade alla noga till det som Filippus förkunnade när de hörde och såg de tecken han gjorde: ^7 (ET) från många som hade orena andar for dessa ut med höga rop, och många lama och halta blev botade. ^8 (EU) Och det blev stor glädje i den staden.

^9 (EV) Men i staden fanns sedan tidigare en man vid namn Simon, som utövade magi^[by] och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort, ¹⁰ och alla, både små och stora, lyssnade till honom och sade: "Det är han som kallas Guds stora kraft!" ¹¹ De hade lyssnat till honom därför att han länge fascinerat dem med sin magi. ¹² Men när de nu trodde på Filippus, som förkunnade evangeliet om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor. ¹³ Till och med Simon kom till tro. Han blev döpt och höll sig sedan ständigt till Filippus, och han blev utom sig av häpnad när han såg de stora tecken och kraftgärningar som skedde.

Apostlabesök i Samarien

¹⁴ När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. ^15 (EW) Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, ¹⁶ eftersom Anden ännu inte hade fallit över någon av dem. De var bara döpta i Herren Jesu namn. ¹⁷ Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

¹⁸ Men när Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar ¹⁹ och sade: "Ge den kraften till mig också, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande." ^20 (EX) Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, om du tror att Guds gåva kan köpas för pengar! ^21 (EY) Du har ingen del eller lott i den här saken, för ditt hjärta är inte uppriktigt inför Gud. ²² Omvänd dig därför från din ondska och be till Herren så att han, om möjligt, förlåter dig vad du tänker i ditt hjärta. ^23 (EZ) Jag ser att du är full av bitter galla och fast i orättfärdighetens band." ²⁴ Simon svarade: "Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni sagt drabbar mig."

²⁵ Sedan de vittnat och predikat Herrens ord vände de tillbaka till Jerusalem. På vägen förkunnade de evangeliet i många byar i Samarien.

Den etiopiske hovmannen

²⁶ En Herrens ängel talade till Filippus: "Stå upp och gå ut mitt på dagen längs vägen som går ner från Jerusalem mot Gaza. Den ligger öde."^{[bz] 27 [ca]}Filippus reste sig och gick.

Då kom en etiopisk hovman^[cb] som var eunuck^[cc] och ansvarig för hela skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandake.^[cd] Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe ²⁸ och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. ²⁹ Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig nära den."

³⁰ Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa^[ce] profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" ³¹ Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det om ingen vägleder mig?" Och han bad Filippus komma upp och sätta sig bredvid honom. ^32 [cf]Stället i Skriften som han läste var detta:^[cg]

³⁴ Hovmannen sade till Filippus: "Jag vill fråga dig vem profeten talar om, om sig själv eller någon annan?" ³⁵ Då började Filippus tala och utifrån det skriftstället förklara evangeliet om Jesus för honom.

³⁶ När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?"^{[ci] 38} Han befallde att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen gick ner i vattnet, och Filippus döpte honom. ³⁹ När de kom upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer. Han fortsatte sin resa, full av glädje.

^40 (FA) Filippus kom till Ashdod, och han vandrade omkring och förkunnade evangeliet i alla städerna tills han nådde Caesarea.^[cj]

Saulus omvändelse

9 ^(FB) Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen ² och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som tillhörde Vägen^[ck], män eller kvinnor, skulle han få fängsla dem och föra dem till Jerusalem.

^3 (FC) Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljus från himlen omkring honom. ⁴ Han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: "Saul! Saul! Varför förföljer du mig?" ^5 (FD) Då frågade han: "Vem är du, Herre?" Rösten svarade: "Jag är Jesus, den du förföljer. ⁶ Men res dig och gå in till staden, så ska du få veta vad du måste göra." ^7 (FE) Männen som reste med honom stod där förstummade. De hörde ljudet men såg ingen.

⁸ Saulus reste sig upp från marken, och när han öppnade sina ögon kunde han inte se. Då tog de honom i handen och ledde honom in i Damaskus. ⁹ Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack.

¹⁰ I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Här är jag, Herre." ¹¹ Då sade Herren till honom: "Res dig och gå till Raka gatan och fråga i Judas hus efter en som heter Saulus från Tarsus^[cl], för han ber. ¹² I en syn har han sett hur en man som heter Ananias kommer in och lägger händerna på honom så att han kan se igen."

¹³ Ananias svarade: "Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. ¹⁴ Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn." ^15 (FF) Men Herren sade till honom: "Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels barn. ^16 (FG) Och jag ska själv visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull."

¹⁷ Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: "Saul, min broder! Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige Ande." ¹⁸ Genast var det som om fjäll föll från hans ögon. Han fick tillbaka sin syn, och han reste sig och blev döpt. ¹⁹ Sedan åt han och fick nya krafter.

Saulus predikar Jesus

Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus, ²⁰ och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son. ²¹ Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar det namnet? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?" ^22 (FH) Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias.

²³ Efter en tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen, ^24 (FI) men Saulus fick reda på deras plan. Dag och natt höll de vakt vid portarna för att döda honom, ²⁵ men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter^[cm] muren i en korg.

^26 (FJ) När han kom till Jerusalem^[cn] försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var en lärjunge. ²⁷ Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade talat till honom och att han i Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn. ²⁸ Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn. ²⁹ Han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen. ^30 (FK) När bröderna fick veta det, tog de med honom ner till Caesarea och sände honom sedan vidare till Tarsus.

^31 (FL) Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren och växte genom den helige Andes tröst och förmaning.

Petrus i Lydda och Joppe

³² Petrus reste runt i hela området och kom även ner till de heliga som bodde i Lydda. ³³ Där träffade han en man vid namn Eneas, som var förlamad och sängliggande sedan åtta år tillbaka. ^34 (FM) Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och bädda din säng!" Genast steg han upp. ³⁵ Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren.

³⁶ I Joppe^[co] fanns en lärjunge som hette Tabita, på grekiska Dorkas, hinden. Hon var rik på goda gärningar och generös mot de fattiga. ³⁷ Men vid den tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och lade henne på övervåningen. ³⁸ Då nu Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, skickade de två män till honom och bad: "Skynda dig och kom till oss!"

³⁹ Petrus bröt upp och gick med dem. När han kom fram tog de med honom upp till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de tunikor^[cp] och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var hos dem.

^40 (FN) Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot kroppen och sade: "Tabita, stå upp!" Då öppnade hon sina ögon, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp. ⁴¹ Han räckte henne handen och hjälpte henne upp. Därefter kallade han till sig de heliga och änkorna och lät dem se att hon levde. ⁴² Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. ⁴³ Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en viss Simon som var garvare^[cq].

Cornelius ser en syn

10 I Caesarea bodde en man som hette Cornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen^[cr]. ² Han var from och fruktade Gud^[cs] liksom alla i hans familj, och han gav generöst med gåvor till folket och bad alltid till Gud.

³ En dag runt nionde timmen^[ct] såg han tydligt i en syn hur en Guds ängel kom in till honom och sade: "Cornelius!" ^4 (FO) Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?" Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp och blivit ihågkomna inför Gud. ⁵ Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. ^6 (FP) Han är gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet."

⁷ När ängeln som talat med honom var borta, kallade Cornelius till sig två av sina tjänare och en from soldat från sitt närmaste följe. ⁸ Han förklarade alltsammans för dem och sände iväg dem till Joppe.

Petrus ser en syn

⁹ Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus upp på taket för att be. Det var vid sjätte timmen^[cu]. ¹⁰ Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten kom han i hänryckning. ^11 (FQ) Han såg himlen öppen och hur något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner till jorden, ¹² och i den fanns jordens alla fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. ¹³ Och en röst kom till honom: "Res dig, Petrus, slakta och ät!" ^14 (FR) Petrus svarade: "Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent." ^15 (FS) Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent." ¹⁶ Detta hände tre gånger, och sedan blev duken strax upplyft till himlen.

¹⁷ Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda, stod männen som Cornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, ¹⁸ och nu ropade de och frågade om Simon som kallas Petrus var där som gäst. ¹⁹ Petrus funderade fortfarande över synen när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig. ²⁰ Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."

²¹ Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?" ^22 (FT) De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga." ²³ Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster.

Petrus möter Cornelius

Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom. ²⁴ Dagen därpå kom de till Caesarea. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner. ²⁵ När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad. ^26 (FU) Men Petrus reste honom upp och sade: "Stå upp! Jag är också bara en människa."

²⁷ Medan han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där. ^28 (FV) Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren. ²⁹ Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?"

³⁰ Cornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig ³¹ och sade: Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor. ³² Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet. ³³ Då skickade jag genast bud efter dig, och det var vänligt av dig att komma. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga."

Petrus tal

^34 (FW) Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, ^35 (FX) utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. ^36 (FY) Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus. Han är allas Herre, ^37 (FZ) och ni känner till det som har hänt^[cv] i hela Judeen, med början i Galileen efter dopet som Johannes förkunnade: ^38 (GA) hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. ^39 (GB) Vi är vittnen till allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem.

De hängde upp honom på trä och dödade honom, ⁴⁰ men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig – ^41 (GC) inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. ^42 (GD) Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda. ^43 (GE) Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

Hedningarna tar emot Anden

⁴⁴ Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. ⁴⁵ De troende judarna som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna, ^46 (GF) eftersom de hörde hur de talade i tungor och prisade Gud.

^47 (GG) Då sade Petrus: "Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?" ⁴⁸ Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.

Petrus rapport om hedningarna

11 Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att även hedningarna hade tagit emot Guds ord. ² När Petrus kom upp till Jerusalem började de omskurna angripa honom ^3 (GH) och sade: "Du har varit inne hos oomskurna män och ätit med dem!"

⁴ Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt: ^5 (GI) "Jag var i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig. ⁶ När jag såg efter och studerade den närmare, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. ⁷ Jag hörde också en röst som sade till mig: Res dig, Petrus, slakta och ät! ⁸ Jag svarade: Nej, nej, Herre! Det har aldrig kommit något oheligt eller orent i min mun. ⁹ För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent. ¹⁰ Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.

¹¹ Samtidigt stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea, ¹² och Anden sade till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka^[cw]. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom in i mannens hus. ^13 (GJ) Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus. ¹⁴ Han ska tala till dig, och genom de orden ska du bli frälst, du och hela din familj^[cx].

^15 (GK) Och när jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss under den första tiden. ^16 (GL) Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt^[cy]: Johannes döpte med vatten, men ni ska bli döpta i den helige Ande. ¹⁷ Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro^[cz] på Herren Jesus Kristus, vem var då jag att kunna hindra Gud?"

^18 (GM) När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: "Till och med åt hedningarna har Gud alltså skänkt omvändelsen som ger liv."

Evangeliet når även hedningarna

^19 (GN) De som hade skingrats genom förföljelsen som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia^[da], och de förkunnade ordet endast för judar. ²⁰ Men bland dem fanns några från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiokia började de tala även till grekerna och förkunna evangeliet om Herren Jesus. ²¹ Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.

^22 (GO) Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. ^23 (GP) När han kom dit och såg vad Guds nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. ²⁴ Barnabas var en god man, fylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara fördes till Herren.

^25 (GQ) Därefter begav han sig till Tarsus för att söka upp Saulus. ²⁶ Han fann honom och tog med honom till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna^[db].

^27 (GR) Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. ^28 (GS) En av dem som hette Agabus steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält^[dc] skulle drabba hela världen – den kom också under Claudius regering. ^29 (GT) Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde för att hjälpa bröderna som bodde i Judeen. ^30 (GU) De gjorde så och sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.

Petrus fängslas och blir räddad

12 Vid den tiden lät kung Herodes^[dd] gripa och misshandla några i församlingen. ^2 (GV) Han lät avrätta Jakob, Johannes bror, med svärd. ³ När han såg att judarna gillade detta, fortsatte han och grep även Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid. ⁴ Efter gripandet satte han honom i fängelse och lät honom bevakas av fyra vaktskift med fyra man var. När påsken var över tänkte han ställa honom inför folket. ^5 (GW) Petrus hölls därför kvar i fängelset medan församlingen bad ihärdigt till Gud för honom.

⁶ Natten innan Herodes skulle ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset. ^7 (GX) Plötsligt stod där en Herrens ängel, och ett ljussken lyste upp rummet. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: "Skynda dig upp!" Då föll kedjorna från hans händer, ⁸ och ängeln sade till honom: "Sätt på dig bältet och sandalerna." Petrus gjorde så, och ängeln sade: "Ta på dig manteln och följ mig." ⁹ Petrus gick ut och följde honom, men han förstod inte att det som hände genom ängeln var verkligt utan trodde att det var en syn han såg.

^10 (GY) De gick förbi den första vakten och så den andra och kom sedan till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. Så kom de ut och gick längs en gata, och plötsligt lämnade ängeln honom. ¹¹ När Petrus blev sig själv igen sade han: "Nu vet jag verkligen att Herren har sänt sin ängel och räddat mig från Herodes hand och från allt som det judiska folket hade väntat sig."

^12 (GZ) När han nu insett vad som hänt gick han till Marias hus, hon som var mor till Johannes som kallades Markus^[de]. Där var många samlade och bad. ¹³ Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att öppna. ¹⁴ När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade: "Petrus står utanför porten!" ¹⁵ De sade till henne: "Du är tokig!" Men hon försäkrade att det var så, och då sade de: "Det är hans ängel." ¹⁶ Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. ¹⁷ Han gav tecken åt dem med handen att vara tysta, och så berättade han för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: "Berätta det för Jakob^[df] och de andra bröderna." Sedan gick han ut och begav sig till en annan plats.

¹⁸ På morgonen blev det stor förvirring bland soldaterna. Vad hade hänt med Petrus? ¹⁹ När Herodes lät söka efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han vakterna och befallde att de skulle föras bort^[dg]. Därefter reste han ner från Judeen till Caesarea och stannade där.

Herodes död

²⁰ Herodes låg i bitter fejd med folket i Tyrus och Sidon. Gemensamt uppvaktade de kungen, och när de hade fått över hans kammarherre Blastus på sin sida bad de om fred. De var nämligen beroende av kungens område för sin försörjning.

²¹ På utsatt dag satte sig Herodes på tronen, klädd i kunglig skrud^[dh], och höll ett tal till dem. ^22 (HA) Då ropade folket: "Det är en guds röst, inte en människas!" ^23 (HB) Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar^[di] och dog.

SAULUS FÖRSTAMISSIONSRESA (Kap 13:4-14:28)

Barnabas och Saulus sänds ut

^24 (HC) Guds ord hade framgång och spred sig alltmer. ^25 (HD) När Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, vände de tillbaka och tog då med^[dj] sig Johannes som kallades Markus.