Job 9  Svenska Folkbibeln

² Jag vet mycket väl att det är så.
    Hur kan en människa stå rättfärdig inför Gud?
³ Om hon vill gå till rätta med honom,
kan hon inte ge svar på en sak bland tusen.
⁴ Hans hjärta är vist, hans kraft är väldig,
vem har trotsat honom och ändå undkommit?
⁵ Han som flyttar berg utan att någon vet det,
och omstörtar dem i sin vrede,
⁶ han som får jorden att vackla från sin plats
och dess pelare att bäva,
⁷ han som befaller solen att inte gå upp
och förseglar stjärnorna,
⁸ han som ensam spänner ut himlarna
och skrider fram över havets rygg,
⁹ han som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna
och söderns stjärnbilder,
¹⁰ han som gör stora och outgrundliga ting,
under som ingen kan räkna.
¹¹ Se, han går förbi mig utan att jag ser honom,
han drar vidare utan att jag märker det.
¹² Han griper sitt rov, vem kan hindra honom?
Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
¹³ Gud håller ej tillbaka sin vrede.
    För honom måste Rahabs^[a] följe böja sig.

¹⁴ Hur skulle jag kunna svara honom,
välja ut ord inför honom?
¹⁵ Om jag än har rätt kan jag inte svara,
endast be min domare om nåd.
¹⁶ Om jag ropar och han svarar,
    så tror jag inte att han lyssnar till min röst.
¹⁷ Ty med storm straffar han mig
    och slår mig med sår på sår utan orsak.
¹⁸ Han låter mig inte hämta andan,
    utan mättar mig med bedrövelser.
¹⁹ Gäller det styrka?
    Se, han är stark!
Gäller det vad som är rätt?
    Vem vill ställa mig till svars?
²⁰ Om jag hade rätt skulle ändå min mun fälla mig,
om jag vore oskyldig skulle han finna mig falsk.

²¹ Jag är oskyldig!
    Jag vill inte veta av mig själv,
jag är trött på att leva.
²² Det går på ett ut, därför säger jag:
    Både den oskyldige och den skyldige förgör han.
²³ Om en plåga bringar plötslig död,
    föraktar han de oskyldigas förtvivlan.
²⁴ Jorden är given i de ogudaktigas hand.
Han binder för ögonen på dess domare,
om det inte är han, vem är det då?

²⁵ Mina dagar rusar i väg snabbare än en löpare,
de flyr bort utan att ha sett någon glädje.
²⁶ De far förbi som vassbåtar,
    lik en örn som störtar ner mot sitt byte.
²⁷ Om jag än säger: Jag skall glömma mitt bekymmer,
låta sorgen fara och vara glad,
²⁸ så bävar jag dock för alla mina kval,
ty jag vet att du inte skall döma mig fri.
²⁹ Jag står där som skyldig,
    varför tröttar jag ut mig i onödan?
³⁰ Om jag än tvättar mig med snö
    och renar mina händer med lut,
³¹ skall du ändå sänka mig ner i pölen
och mina kläder skall avsky mig.

³² Ty han är ej en människa som jag,
    så att jag kan svara honom:
"Vi går tillsammans till rätten."
³³ Det finns ingen som kan döma mellan oss
och lägga sin hand på oss båda.
³⁴ Må han ta bort sitt ris från mig,
    så att skräcken för honom inte förfärar mig.
³⁵ Då skall jag tala utan att frukta för honom.
Men så har jag det inte.