Job 41  Svenska Folkbibeln

41 Ingen är så dumdristig att han retar denne.
    Vem är då den som vågar sätta sig upp mot mig?
² Vem har givit mig något som jag måste betala igen?
Mitt är allt som finns under himlen.

³ Jag vill inte tiga om hans lemmar,
    om hans styrka och sköna gestalt.
⁴ Vem kan rycka av honom hans beklädnad?
Vem vågar sig in mellan hans båda käkar?
⁵ Vem kan öppna hans ansiktes dörr?
Omkring hans tänder bor skräck.
⁶ Sköldarnas rader sitter stolta på honom, sammanfogade
med hård försegling,
⁷ den ena tätt intill den andra,
    ingen vindfläkt tränger in mellan dem,
⁸ de är sammanfogade med varandra,
de griper in i varandra och kan ej skiljas åt.
⁹ När han fnyser strålar det av ljus,
    hans blickar är som morgonrodnadens ögonlock.
¹⁰ Hans gap sprutar ut flammor,
    eldgnistor bryter fram.
¹¹ Hans näsborrar bolmar ut rök
    som från en kokande gryta på elden.
¹² Hans andedräkt får kol att brinna,
    ur hans gap flammar det av eld.
¹³ På hans nacke bor styrkan,
    och skräck dansar framför honom.
¹⁴ Hudvecken på hans buk är fasta,
    de sitter hårt och orubbligt.
¹⁵ Hans hjärta är hårt som sten,
    lik den understa kvarnstenen.
¹⁶ När han reser sig bävar hjältar,
    i ångest förlorar de fattningen.
¹⁷ Ett angripande svärd kan inte hålla stånd,
    inte heller spjut, pil eller lans.
¹⁸ Han aktar järn som strå,
    koppar som murket trä.
¹⁹ Han flyr ej för bågskott,
    för honom är slungstenar som agnar.
²⁰ Stridsklubbor aktar han som strå,
    han skrattar åt rasslet av lansar.
²¹ Hans buk är som skarpa lerskivor,
    i dyn sätter han spår som av en tröskvagn.
²² Han gör djupet kokande som en gryta,
han får havet att skumma som när man blandar salvor.
²³ I hans kölvatten strålar vägen av ljus,
djupet synes bära silverhår.
²⁴ På jorden finns inte hans like,
    han skapades utan fruktan.
²⁵ Han ser på allt som är upphöjt,
    han är kung över allt som är stolt.