Job 39 Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
39 Kan du jaga upp byten åt lejoninnan för att stilla lejonungarnas hunger,
2 där de ligger i sina hålor eller väntar bland savannens snår?
3 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar skriker till Gud om hjälp och drivna av hunger försöker kravla sig ur boet?
4 Vet du hur stengeten gör när den föder sina ungar, och har du sett hjorten kalva?
5-6 Vet du hur många månader de går havande, innan det är dags för dem att lägga sig ner och föda sina ungar och bli av med sin tunga börda?
7 Deras ungar växer upp på de öppna fälten. Sedan lämnar de sina föräldrar och kommer aldrig mer tillbaka till dem.
8 Vem är det som förvildar vildåsnan, vem knöt upp det rep som band henne?
9 Jag har gett henne hedmarken och saltslätterna att bo på.
10 Hon skrattar åt stadens buller och slipper pådrivarens rop.
11 Bergskedjorna är hennes betesmark. Där söker hon efter allt som är grönt.
12 Skulle vildoxen kunna bli din trogne tjänare? Skulle han stanna vid din krubba om natten?
13 Skulle du kunna använda honom framför plogen? Skulle han dra harven åt dig?
14 Vågar du lita på honom och hans styrka?
15 Vill du låta honom avgöra var han ska arbeta? Kan du sända ut honom att hämta säden till tröskning på logen?
16 Strutsen flaxar glatt med sina vingar, men hennes fjädrar kan inte jämföras med storkens.
17 Hon lägger sina ägg i sanden att värmas av solen
18 och tänker inte på att någon kan trampa på dem och krossa dem eller att djur kan äta upp dem.
19 Hon struntar i sina ungar precis som om de inte var hennes egna och frågar inte efter om de så skulle dö,
20 för Gud har skapat henne utan förstånd och förnuft.
21 Men så snart hon reser sig upp för att springa, överträffar hon den snabbaste ryttare.
22 Har du gett hästen hans styrka eller klätt hans hals med den yviga manen?
23 Är det du som lärt honom löpa, att hoppa över hinder och att sätta sig i respekt med sitt frustande?
24-26 Han skrapar med hoven i marken och gläds över sin styrka. I strid är han orädd och flyr inte. Pilkogret slår mot hans sida bredvid blixtrande spjut och lans.
27 Rasande skrapar han med hovarna i marken och rusar in i striden när stridssignalen ljuder.
28 Vid trumpetstöten frustar han till. Han känner på långt håll när det ligger strid i luften. Han gläder sig åt stridslarmet och befälhavarens rop.
29 Känner du till hur det kommer sig att falken flyger högt där uppe och breder ut sina vingar mot söder?
30-31 Är det på din befallning som örnen flyger där uppe och bygger sitt näste högt uppe bland klipporna? Där bor han, och klippan är hans fästning.
32 Därifrån spanar han in sitt byte på långt håll.
33 Hans ungar frossar på blod, för där det slagna ligger där finns örnen.
34 Herren fortsatte:
35 Vill du fortfarande diskutera med den Allsmäktige? Eller tänker du sluta? Har du som kritiserar Gud några svar att komma med?
36 Då svarade Job Gud:
37 Jag är ingenting, hur skulle jag kunna finna några svar? Jag sätter händerna för munnen och tiger.
38 Jag har redan sagt för mycket.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica