Job 3  Svenska Folkbibeln

³ Må den dag då jag föddes bli utplånad,
och den natt som sade: "En pojke är avlad."
⁴ Må den dagen vändas i mörker,
    må Gud i höjden inte fråga efter den
och inget dagsljus lysa över den.
⁵ Må mörkret och dödsskuggan återkräva den
och molnen sänka sig ner över den.
    Må mörker förskräcka den under dagen.
⁶ Den natten må gripas av tjockaste mörker.
Den må ej fröjdas bland årets dagar
eller finna rum inom månadernas krets.
⁷ Ja, den natten må bli ofruktsam,
    jubel må ej höras under den.
⁸ Må de som besvärjer dagar förbanna den,
de som förmår mana fram
    Leviatan.^[a]
9 Må dess stjärnor förmörkas innan dagen gryr,
må den förgäves vänta efter ljus,
    må den aldrig få se morgonrodnadens strålar.
¹⁰ Ty den stängde ej dörrarna till min moders liv
och lät ej olyckan förbli dold för mina ögon.

¹¹ Varför fick jag inte dö vid födelsen,
förgås när jag kom ut ur min moders liv?
¹² Varför fanns knän som tog emot mig,
varför bröst där jag fick di?
¹³ Jag hade då legat i ro,
    jag hade då sovit och vilat
¹⁴ tillsammans med kungar och rådsherrar på jorden,
som byggde åt sig palatslika gravar,
¹⁵ eller med furstar som ägde guld
    och fyllde sina hus med silver.
¹⁶ Eller varför blev jag inte nergrävd som ett dödfött foster,
som ett barn som aldrig såg ljuset?
¹⁷ Där rasar inte de ogudaktiga längre,
där vilar de som uttömt sin kraft.
¹⁸ Där har alla fångar fått ro,
    de hör ej någon slavdrivares röst.
¹⁹ Små och stora är där lika,
    och slaven är fri från sin herre.

²⁰ Varför ges ljus åt den olycklige
    och liv åt plågade själar,
²¹ som längtar efter döden, utan att den kommer,
och söker efter den mer än efter någon skatt,
²² som gläds, ja, jublar och fröjdar sig,
när de finner sin grav?
²³ Varför ges liv åt en man vars väg är dold,
åt en man instängd av Gud?
²⁴ Suckan har blivit mitt dagliga bröd,
och som vatten strömmar mina klagorop.
²⁵ Ty det som förskräckte mig drabbar mig,
vad jag fasade för kommer över mig.
²⁶ Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila,
ångest kommer över mig.