Job 24  Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Job tycker att Gud är orättvis

24 Varför ordnar Gud inte en rättegång och lyssnar till mitt fall? Varför måste den gudfruktige vänta på honom förgäves?

² Gränsstenar flyttas och fårhjordar blir stulna,

³ och till och med den faderlöses åsna och änkans oxe blir tagna i pant.

⁴ De behövande knuffas åt sidan. De måste ur vägen.

⁵ Precis som vildåsnorna i öknen måste de fattiga använda all sin tid till att skaffa mat för att överleva. I öknen letar de efter mat åt sina barn.

⁶ De äter vad de kan hitta av sådant som växer vilt och rensar rent i de ogudaktigas vingårdar.

⁷ Om natten ligger de nakna i kylan utan något att skyla sig med.

⁸ De blir genomvåta av skurarna från bergen och försöker ta skydd bland klipporna.

⁹ Faderlösa barn slits från sina mödrars bröst, och den fattige måste ge sitt spädbarn som pant för sin skuld.

¹⁰ Det är därför de alla går omkring nakna och tvingas bära andras mat medan de själva svälter.

¹¹ De tvingas pressa olivolja utan att få smaka den och att trampa vinpressen medan de lider av törst.

¹² De döendes rop hörs från staden. De sårade ropar på hjälp, och ändå anklagar inte Gud någon för att ha handlat fel.

¹³ Det finns sådana som alldeles har förlorat känslan för rätt och fel och döljer sig i mörkret.

^14-15 När skymningen kommer, stiger mördaren upp för att döda försvarslösa fattiga och nödlidande. Natten är tjuvens och äktenskapsbrytarens tid. I skydd av mörkret och bakom sin förklädnad tror de att ingen ska kunna känna igen dem.

¹⁶ De bryter sig in i husen om nätterna och sover på dagarna därför att de inte vill veta av ljuset.

¹⁷ Den mörka natten är deras morgon, och de blir till ett med mörkrets fasor.

¹⁸ Men hur snabbt försvinner de inte från jordens yta! Deras mark är drabbad av förbannelse. De efterlämnar inga tillhörigheter åt sina barn.

¹⁹ Graven suger upp syndaren som värme och torka suger upp snö och smältvatten.

²⁰ Till och med syndarens egen mor ska glömma honom. Maskarna ska äta honom, och ingen ska längre minnas honom. De onda faller som träd i storm,

²¹ för de har utnyttjat de barnlösa, som saknar det försvar som egna söner innebär, och de har vägrat att hjälpa behövande änkor.

^22-23 Ändå ser det ibland ut som om Gud bevarar de rika genom sin makt och låter dem leva, fast andra i samma situation säkert skulle ha gått under. Gud ger dem en falsk känsla av trygghet och styrka, men han ser vad de gör.

²⁴ För en tid är de mäktiga, men snart är de borta som alla andra, nermejade som säd och uppsamlade som sädesax.

²⁵ Är det någon som kan påstå något annat? Vem kan säga att jag ljuger, och vem törs hävda att jag har fel?