¹⁴ Skulle en människa kunna vara ren,
    en av kvinna född rättfärdig?
¹⁵ Han litar inte ens på sina heliga.
    Inte ens himlarna är rena inför honom.
¹⁶ Hur mycket mindre då en människa,
    som är fördärvad och korrumperad
och som dricker synd som vatten!

¹⁷ Lyssna på mig, så ska jag förklara något för dig,
    låt mig få berätta vad jag har sett,
¹⁸ sådant som visa män kan berätta
    utan att dölja något
av det de har fått av sina förfäder,
¹⁹     (av dem som fick det här landet
då inga främlingar bodde bland dem).
²⁰     Den ogudaktige ängslas under hela sitt liv,
våldsmannen alla de år han får.
²¹     Han hör skrämmande ljud,
och när han känner sig trygg
    kommer plundrarna över honom.
²² Han har inget hopp om att komma ut ur mörkret,
    svärdet är bestämt för honom.
²³ Han vandrar omkring efter mat
    men finner ingen.
Han vet att mörkrets dag är nära.
²⁴     Han skräms av nöd och ångest,
som en kung, beredd för strid,
²⁵     därför att han har knutit näven mot Gud
och utmanat den Väldige.
²⁶     Med sin envishet som en kraftig sköld framför sig
har han gått emot honom.

²⁷ Hans ansikte är fett
    och hans midja sväller av fetma.
²⁸ Han bor i ruinstäder
    och i hus där ingen kan bo,
hus som är dömda till att bli ruiner.
²⁹     Han ska inte få någon rikedom,
hans ägodelar ska inte spridas ut över landet.^[a]
30     Han ska inte undkomma mörkret.
Hans rotskott förbränns av en flamma.
    Hans anda ska förgöra honom.^[b]
31 Han bör inte lita på tomhet,
    för då blir han bedragen,
och tomhet blir hans lön.
³²     Innan hans tid är inne
får han sin lön,
    och hans krona ska inte grönska mer.
³³ Han blir som en vinranka
    som fäller karten,
som ett olivträd som fäller sina blommor.
³⁴     De gudlösas hop blir ofruktsam,
och Guds eld förtär deras tält som tar mutor.
³⁵     De är havande med ofärd
och föder olycka,
    deras livmoder danar bedräglighet.