Add parallel Print Page Options

14 Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;

lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.

Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.

Read full chapter