Add parallel Print Page Options

Job svarar Bildad

Då svarade Job:

Visst vet jag allt detta. Det är inga nyheter du kommer med. Men hur kan en människa vara verkligt god i Guds ögon?

Om Gud bestämmer sig för att gå till rätta med en människa, kan hon då svara ens en gång av tusen på de frågor han ställer?

För Gud är ju vis och mäktig, och vem har lyckats mäta sig med honom?

Han flyttar bergen och störtar omkull dem i sin vrede.

Han skakar jorden i dess grundvalar.

Solen går inte upp, och stjärnorna lyser inte, om han befaller så!

Det är bara han som kan spänna ut himlavalvet och stolt gå fram över havens vågor.

Han har skapat Karlavagnen, Orion, Plejaderna och södra Djurkretsen.

10 Han gör otroliga under, alltför många för att man ska kunna räkna dem.

11 Han far osynlig förbi. Han drar fram, men jag ser honom inte.

12 Vem kan hindra honom, när han sänder död för att rycka bort en människa? Vem vågar fråga honom: 'Vad är det du gör?'

13 Guds vrede avtar inte. Människans stolthet måste böja sig för honom.

14 Och vem är jag, som skulle försöka gå till rätta med den Allsmäktige Guden eller ens resonera med honom?

15 Även om jag var syndfri, skulle jag inte säga ett ord. Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd.

16 Och även om mina böner blev besvarade, skulle jag knappast våga tro att han hade hört mitt rop.

17 Han kan krossa mig i en storm och föröka mitt lidande utan orsak.

18 Han låter mig inte andas ut, utan han fyller mig med sorg och bitterhet.

19 Om det gäller kraft är han den starkaste, och om det gäller rättvisa, vem törs då ifrågasätta hans dom?

20 Till och med om jag vore fullkomligt oskyldig, skulle min mun förråda mig.

21 Även om jag är helt utan skuld, föraktar jag mig själv.

22 Oskyldig eller ej, det gör precis detsamma inför honom, för han förgör dem båda.

23 Han hånar den oskyldige när han drabbas av olycka.

24 När ett land faller i de ogudaktigas händer förblindar han dess domare. Om det inte är han som gör det, vem är det då?

25 Mitt liv rinner undan utan en dag av glädje.

26 Mina år försvinner snabbt som lätta båtar nerför floden och som örnen i dykningen efter byte.

27 Om jag beslutade mig för att glömma min klagan mot Gud, att sluta upp med min sorg och vara glad,

28 så skulle han ändå drabba mig. För jag vet att han inte vill anse mig som oskyldig

29 utan kommer att döma mig. Så vad tjänar det till att försöka?

30 Även om jag tvättade mig i det renaste vatten och gjorde mina händer rena med lut,

31 skulle han ändå sänka mig ner i dy och lera, så att till och med mina kläder skulle avsky mig.

32-33 Jag kan inte försvara mig, för han är inte en människa som jag. I så fall skulle vi kunna mötas i domstol, men det finns ingen skiljeman, inte någon mellanhand eller medlare, som har makt över oss båda.

34 Tänk om jag kunde slippa rappen av din käpp, så att jag inte längre behövde leva i skräck.

35 Då skulle jag kunna tala utan fruktan och frimodigt hävda att jag är oskyldig.

Job svarar Bildad

Då svarade Job:

Visst vet jag allt detta.
    Men hur kan en människa vara rättfärdig i Guds ögon?
Om hon vill gå till rätta med honom,
    kan hon då svara ens en gång av tusen?
Han är vis och mäktig,
    och vem har oskadd trotsat honom?
Han flyttar bergen
    utan att de vet om det
och störtar omkull dem i sin vrede.
    Han skakar jorden
så att den vacklar från sin plats
    och får dess grundvalar att skälva.
Han kan befalla solen att inte gå upp,
    och han kan försegla stjärnorna.
Det är bara han som kan spänna ut himlarna
    och gå fram över havens vågor.
Han har skapat Stora Björn, Orion,
    Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder.[a]
10 Han gör ofattbara ting,
    alltför många under för att de ska kunna räknas.
11 Han far förbi mig,
    men jag ser honom inte.
Han drar fram,
    men jag märker det inte.
12 Han griper sitt byte,
    men vem kan hindra honom?
Vem vågar fråga honom:
    ”Vad är det du gör?”
13 Gud håller inte tillbaka sin vrede.
    Rahavs[b] följe måste böja sig för honom.

14 Och hur skulle jag kunna svara honom,
    finna ord för att resonera med honom?
15 Även om jag var rättfärdig,
    skulle jag inte kunna svara.
    Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd.
16 Och även om han skulle svara när jag ropar,
    skulle jag inte tro att han ville lyssna på mig.
17 Han krossar mig i en storm
    och förökar mitt lidande utan orsak.
18 Han låter mig inte hämta andan
    utan fyller mig med bedrövelse.
19 Om det gäller kraft är han den starkaste,
    och om det gäller rättvisa,
    vem törs då ifrågasätta honom?
20 Även om jag vore oskyldig,
    skulle min mun döma mig.
Även om jag vore klanderfri,
    skulle den förklara mig skyldig.

21 Jag är oskyldig
    men bryr mig inte om mig själv,
    jag vill inte leva längre.
22 Det gör detsamma,
    och därför säger jag:
    ”Han förgör både den oskyldige och skyldige.”
23 När en olycka bringar plötslig död,
    hånar han de oskyldigas förtvivlan.
24 När ett land faller i de ogudaktigas händer
    förblindar han dess domare.
Om det inte är han, vem är det då?

25 Mina dagar rinner undan snabbare än en löpare,
    de flyr bort utan att jag ser en glimt av glädje.
26 De försvinner snabbt som vassbåtar,
    som örnen i dykningen efter byte.
27 Om jag tänkte:
    ”Jag ska glömma min klagan,
sluta upp med min sorg och vara glad”,
28     skulle jag ändå frukta för alla mina lidanden.
För jag vet att du inte vill betrakta mig som oskyldig.
29     Jag anses ändå som skyldig.
Så vad tjänar det till att försöka?
30     Även om jag tvättade mig i snö
och gjorde mina händer rena med lut,
31     skulle du ändå sänka mig ner i dyn,
så att till och med mina kläder skulle avsky mig.

32 Han är inte en människa som jag,
    så att jag kan svara honom,
och vi kunde mötas i domstol.
33     Det finns ingen skiljeman,
inte någon medlare,
    som har makt över oss båda.
34 Om jag ändå kunde slippa rappen av hans käpp,
    så att skräcken för honom inte mer skulle förfära mig.
35 Då skulle jag kunna tala utan fruktan,
    men nu är det inte så med mig.[c]

Footnotes

  1. 9:9 Stjärnbilderna kan inte identifieras med full säkerhet.
  2. 9:13 Rahav tänktes i den dåtida kulturen vara ett havsodjur, likt Leviatan (se 3:8; 40:20—41:25) och Tannin (Jes 27:1) som man föreställde sig bo i havsdjupet och som i grannfolkens mytologi var gudsfientliga makter. Se även fotnoten i Jes 51:9.
  3. 9:35 Grundtextens innebörd i den senare delen av versen är osäker.