Job avslutar sitt svar på Elifas tal

Har inte människan ett slitsamt liv på jorden,
är inte hennes dagar som daglönarens dagar?
Hon är lik en slav som flämtar efter skugga,
lik en daglönare som väntar på sin lön.
Månader av elände har jag fått till arvedel,
nätter av vedermöda har blivit min lott.
Så snart jag lagt mig frågar jag:
    "När skall jag stiga upp?
När skall natten ta slut?"
    Jag mättas av oro intill morgonen.
Min kropp täcks av förruttnelsens maskar
och med en skorpa som av jord,
    min hud skrumpnar och faller av.

Mina dagar flyr snabbare än vävarens spole,
de försvinner utan hopp.
Tänk på att mitt liv är en vindfläkt,
att mitt öga inte längre får se det goda.
Det öga som ser mig skall ej mer iaktta mig,
om din blick söker mig finns jag inte längre.
Som ett moln löses upp och är borta,
så kommer inte heller den tillbaka som farit ner i dödsriket.
10 Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus,
hans plats vet inte längre av honom.

11 Därför vill jag inte lägga band på min mun,
jag vill tala i min andes ångest,
    jag vill klaga i min själs bedrövelse.
12 Jag är väl inte ett hav eller ett havsodjur,
så att du måste sätta ut vakt mot mig?
13 När jag säger: "Min bädd skall trösta mig,
min viloplats skall lindra mitt bekymmer",
14 då skrämmer du mig med drömmar
och förskräcker mig med syner.
15 Hellre vill jag bli kvävd,
    hellre dö än vara knotor.
16 Jag är led vid detta.
    Jag skall inte leva för evigt,
låt mig vara, ty mina dagar är en vindfläkt.

17 Vad är då en människa,
    att du gör så stor sak av henne,
ger akt på henne så noga,
18 synar henne var morgon,
    prövar henne vart ögonblick?
19 När skall du vända din blick ifrån mig,
ge mig tid att svälja min saliv?
20 Har jag syndat,
    vad skadar det dig,
du människornas bevakare?
    Varför har du gjort mig till din måltavla
och låtit mig bli en börda för mig själv?
21 Varför förlåter du inte min överträdelse
och tar bort min missgärning?
    Snart skall jag ligga i stoftet,
du skall söka efter mig, men jag finns inte mer.

Job frågar Gud

En trältjänst är människans tid på jorden.
    Är inte hennes dagar som daglönarens dagar?
Som en slav väntar hon på kvällsskuggan,
    som en daglönare som ser fram mot lönen.
Så har jag fått på min lott månader av elände
    och ångestfyllda nätter.
När jag går och lägger mig, tänker jag:
    ”Om jag ändå fick stiga upp!”
Natten går,
    och jag kastar mig oroligt av och an ända till gryningen.
Min kropp är täckt av maskar och skorv.
    Huden spricker av variga sår.

Mina dagar drar förbi, snabbare än en vävares spole,
    de slutar i hopplöshet.
Tänk på att mitt liv är som en vindfläkt,
    mina ögon får inte mer se det goda.
Man ser mig ännu, men inte länge till.
    Din blick söker mig, men jag finns inte mer.
Som ett moln löses upp och försvinner,
    så ska den som går ner i dödsriket inte komma tillbaka
10 och aldrig mer återvända till sitt hem,
    ej heller känner hans plats till honom mer.

11 Därför kan jag inte hålla tyst,
    jag måste få tala ut min ångest,
klaga i min själs förtvivlan.
12     Är jag Havet eller havsodjuret Tannin,
så att du måste bevaka mig så?
13     Om jag tänker: ”Min bädd ska trösta mig,
min viloplats ska ge mig lindring i mitt elände”,
14     skrämmer du mig med drömmar
och förfärar mig med syner.
15     Jag skulle föredra att bli strypt och dö,
hellre än att fortsätta med denna kropp.
16     Jag avskyr att leva.
Lämna mig ifred, mitt liv är meningslöst!

17 Vad är då en människa,
    eftersom du gör så stor sak av henne
    och ger henne så mycket uppmärksamhet,
18 synar henne varje morgon
    och prövar henne varje ögonblick av dagen?
19 Kan du inte vända blicken från mig en stund,
    lämna mig ensam så jag åtminstone får svälja min saliv?
20 Har min synd skadat dig,
    du mänsklighetens bevakare?
Varför har du valt mig till måltavla?
    Har jag blivit en börda för dig?[a]
21 Varför förlåter du inte min synd
    och utplånar min missgärning?
Snart kommer jag ändå att ligga i stoftet,
    och när du letar efter mig,
finns jag inte mer.

Footnotes

  1. 7:20 Enligt andra handskrifter: Varför har du valt mig till måltavla, låtit mig bli en börda för mig själv?