Elifas första tal

(A) Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

Tar du illa upp
        om man försöker tala till dig?
    Vem kan hålla tillbaka sina ord?
(B) Se, du har väglett många
    och stärkt kraftlösa händer.
Dina ord har rest upp
        den som har snubblat,
    och du har gett kraft
        åt vacklande knän.
(C) Men nu gäller det dig,
        och då blir du modlös,
    du blir förskräckt
        när det drabbar dig.
Är inte din gudsfruktan
        din tillförsikt
    och dina vägars ostrafflighet
        ditt hopp?

Tänk efter:
    När gick en oskyldig förlorad,
        och var gick de rättsinniga
            under?
(D) Jag har sett att de som plöjer ondska
    och sår olycka får skörda sådant.
(E) De förgås för Guds andedräkt,
    de försvinner
        för hans vredes fnysning.
10 (F) Lejonen ryter och vrålar,
    men de unga lejonens tänder
        bryts av.
11 Det gamla lejonet
        förgås i brist på rov
    och lejonhonans ungar skingras.

12 Ett ord smög sig till mig,
    det nådde mitt öra
        som en viskning
13 när tankarna oroades
        av nattens syner
    och sömnen föll tung
        över människorna.
14 Skräck och bävan drabbade mig
    och fick alla mina ben att skaka.
15 En ande strök förbi mitt ansikte,
    håren på min kropp reste sig.
16 (G) Den stannade,
        men jag kunde inte
    urskilja utseendet
        på gestalten jag såg.
    Det var tyst,
        sedan hörde jag en röst:
17 (H) ”Kan en människa
        stå rättfärdig inför Gud,
    kan en människa vara ren
        inför sin skapare?
18 Han litar inte ens på sina tjänare,
    han finner fel hos sina änglar[a].
19 (I) Hur mycket mer hos dem
        som bor i hyddor av lera[b],
    dem som har sin grund i stoftet!
        De krossas lättare än mal.
20 När morgon blivit kväll
        ligger de slagna,
    de går under för alltid
        utan att någon märker det.
21 (J) Deras tältlinor rycks upp för dem,
    de dör utan visdom.”

Footnotes

  1. 4:18 finner fel hos sina änglar   Jfr änglarnas uppror i 2 Petr 2:4, Upp 12:7.
  2. 4:19 hyddor av lera   Människokroppen (jfr 1 Mos 2:7, 2 Kor 5:1f, 2 Petr 1:13f).

Elifas tar till orda

Elifas från Teman svarade:

Orkar du låta någon säga ett ord till dig?
    För vem kan tiga nu?
Tänk på hur många du har gett vägledning
    och styrkt svaga armar.
Dina ord har lyft den som snubblat,
    du har gett stöd åt vacklande knän.
Men när det nu gäller dig själv
    blir du missmodig,
och när det drabbar dig
    blir du förskräckt.
Borde inte din gudsfruktan också vara din tillförsikt
    och din oförvitlighet ditt hopp?

Tänk efter! Har en oskyldig någonsin gått under
    eller en rättsinnig gått förlorad?
Jag har sett att de som plöjer ondska och sår ofärd
    också får skörda det.
De förintas av Guds andedräkt,
    en pust av hans vrede förgör dem.
10 Lejonets[a] rytande och unga lejonets vrål tystnar,
    det manprydda lejonets tänder bryts.
11 I brist på rov förgås det kraftiga lejonet
    och lejonungarna skingras.

12 Ett ord kom till mig i hemlighet,
    som en viskning nådde det mitt öra,
13 i ängslande drömmar på natten,
    när människorna sov djupt.
14 Rädsla och bävan föll över mig,
    och hela min kropp darrade av skräck.
15 En vindpust[b] drog förbi mitt ansikte
    och håren på min kropp reste sig.
16 Den stannade,
    men jag kunde inte urskilja vad det var.
Någonting stod där, framför mig.
    Då hörde jag en röst tala ur tystnaden:
17 ”Kan en människa vara rättfärdig inför Gud
    och ren inför sin skapare?
18 Om Gud inte kan lita på sina tjänare,
    om han till och med hos änglarna finner fel,
19 hur mycket mer då inte hos dem som bor i lerhyddor,
    dem som har sitt ursprung i stoftet,
    som kan krossas lättare än mal!
20 Mellan morgonen och kvällen bryts de ner,
    obemärkt blir de borta för alltid.
21 Deras tältpluggar rycks upp för dem,
    och de dör utan visdom.”

Footnotes

  1. 4:10 Grundtexten använder här fem olika ord för lejon.
  2. 4:15 Eller en ande. Vind och Ande/ande är ett och samma ord i hebreiskan.