^27 (A) Vattnets droppar drar han uppåt,
    de strilar som regn från dimman.

¹⁴ Lyssna till detta, Job,
    stanna och tänk på Guds under!
¹⁵ Förstår du hur Gud styr dem
    och låter blixten lysa fram
        från sitt moln?
¹⁶ Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
    den Allvises underverk,
¹⁷ hur dina kläder blir heta
    när jorden blir stilla
        under sunnanvinden?
¹⁸ Kan du, med honom,
        breda ut skyarna som ett valv,
    fasta som en spegel av gjuten metall?

¹⁹ Lär oss vad vi ska säga till honom,
    i vårt mörker har vi inget
        att lägga fram.
²⁰ Ska det kungöras för honom
        att jag vill tala?
    Ingen ber väl om att bli slukad?
²¹ Ingen kan väl se på ljuset
        som strålar i skyarna
    när vinden har gått fram
        och skingrat dem?
²² Från norr^[a] kommer en glans av guld,
    ett skrämmande majestät
        omger Gud.
^23 (B) Den Allsmäktige kan vi inte finna,
        han är upphöjd i kraft och dom.
    Han kan inte kränka
        sin stora rättfärdighet.
²⁴ Därför fruktar människorna honom.
    Han bryr sig inte om dem
        som tycker sig vara visa.

^10 (A) Du tar hand om jorden
        och vattnar den,
    du gör den mycket rik.
        Guds flod är full av vatten.
    Du skaffar säd åt människorna
        när du så bereder jorden.
^11 (B) Du vattnar dess fåror
        och jämnar det plöjda,
    du mjukar upp den med skurar
        och välsignar dess gröda.
^12 (C) Du kröner året^[a] med ditt goda,
    dina spår dryper av rikedom.
^13 (D) Vildmarkens beten dryper,
    höjderna klär sig i glädje,
¹⁴ ängarna fylls av hjordar
        och dalarna täcks med säd.
    Man ropar av glädje och sjunger.