Add parallel Print Page Options

Elihu tillrättavisar Job

33 Job, var snäll och lyssna till vad jag har att säga.

Låt mig få fortsätta nu när jag har gjort mina avsikter klara.

Jag ska säga sanningen med allvar och i uppriktighet.

Guds Ande har skapat mig och den Allsmäktiges Ande har gett mig liv.

Tveka inte att ge mig svar på tal, om du kan.

6-7 Du behöver inte vara rädd för mig. Jag är också formad av lera i Guds hand, precis som du.

Du har sagt så att jag har hört det, ja, du har faktiskt sagt det gång på gång:

'Jag är ren, jag är oskyldig, jag har inte syndat.'

10 Du säger att Gud granskar dig för att hitta fel hos dig, så att han kan räkna dig som sin fiende,

11 och att han sätter dina fötter i stocken och bevakar din minsta rörelse.

12 Här är mitt svar: Just på denna punkt har du syndat! Gud är nämligen större än människor.

13 Varför ska du strida mot honom, därför att han inte avlägger räkenskap inför dig om vad han gör?

14 För Gud talar gång på gång,

15 i drömmar och i syner om natten när vi är i djup sömn.

16 Han öppnar våra öron vid sådana tillfällen och ger oss vishet och kunskap,

17-18 för att få oss att tänka om och hindra att vi blir högmodiga. Han varnar oss för syndens ondska för att vi inte ska gå i fällan.

19 Vi drabbas också av sjukdom och plåga,

20 och vi tappar matlusten så att vi inte ens vill ha den läckraste mat.

21 Vi magrar så att alla ben i kroppen syns

22 och dras allt närmare graven.

23-24 Men om en budbärare från himlen, en medlare, kommer och ber om nåd för en människa som för en vän, och får henne att inse vad som är rätt, då förbarmar sig Gud över henne och säger: 'Låt henne bli fri. Låt henne inte dö, för jag har fått lösen för henne!'

25 Då kommer hennes kropp att bli frisk som ett barns, fast i hullet och ungdomlig.

26 Och när hon ber till Gud kommer han att höra och svara och ta emot henne med glädje och låta henne vända tillbaka till sina uppgifter.

27 Och hon kommer att förklara för sina vänner: 'Jag syndade, men Gud var barmhärtig mot mig och lät mig gå.

28 Jag behövde inte dö. Nu vill jag fortsätta att leva i ljuset.

29 Ja, så gör Gud ofta med människan.

30 Han räddar hennes själ från undergång, så att hon får vara i ljuset bland de levande.

31 Lägg märke till detta, Job! Hör på mig och låt mig få fortsätta!

32 Men om du har något att säga på den här punkten, så gör det nu. Jag ska lyssna till dig, för jag är angelägen om att få ge dig rätt.

33 Men om du inte har något att säga, så fortsätt att lyssna. Jag ska lära dig hur man blir vis.

Elihu tillrättavisar Job

33 Lyssna nu, Job, till vad jag har att säga,
    hör noga på mina ord.
Nu vill jag öppna min mun,
    orden är redan på min tunga.
Mina ord kommer från ett uppriktigt hjärta,
    mina läppar säger ärligt vad jag vet.
Guds Ande har skapat mig
    och den Väldiges ande[a] har gett mig liv.
Svara mig, om du kan,
    bemöt mig, var redo!
Inför Gud är du och jag lika.
    Jag är också formad av lera.
Ingen rädsla för mig ska behöva skrämma dig,
    och jag ska inte trycka ner dig.

Du har sagt så att jag har hört det,
    ja, jag har faktiskt fått lyssna till detta:
”Jag är ren och utan synd,
    jag är fläckfri, fri från skuld.
10 Ändå granskar han mina fel
    och räknar mig som sin fiende.
11 Han sätter mina fötter i stocken
    och bevakar alla mina vägar.”

12 Nu vill jag säga dig:
    på denna punkt har du inte rätt!
Gud är större än människor.
13     Varför ska du anklaga honom
för att han inte ger dem något svar?
14     För Gud talar både på ett sätt och två sätt,
men man märker det inte:
15     i en dröm, i en syn om natten,
när människor är i djup sömn,
    när de slumrar på sin bädd.
16 Han öppnar då människors öron,
    han varnar och förskräcker dem
17 för att hindra människan från ogärningar,
    för att hålla henne borta från högmod.
18 Han bevarar henne från graven,
    skonar hennes liv för svärdet.

19 Människan tuktas av plågor på sin bädd,
    av ständig smärta i sin kropp,
20 hon tappar matlusten
    vill inte ens ha den läckraste mat.
21 Hon magrar så att inget finns kvar,
    alla dolda ben i kroppen syns nu,
22 och hon dras allt närmare graven,
    hennes liv allt närmare dödens makter.
23 Men om en budbärare kommer från himlen,
    en medlare av tusen,
    och talar om för henne vad som är rätt,[b]
24 då förbarmar sig Gud över henne och säger:
    ”Låt henne bli fri.
Låt henne inte gå ner i graven,
    för jag har fått lösen för henne.”
25 Då förnyas hennes kropp och blir som ett barns,
    hon återfår sin ungdomskraft.
26 Hon ber till Gud,
    och han svarar med välvilja,
låter människan träda fram inför honom
    och återställer hennes rättfärdighet.
27 Då går människan till andra och säger:
    ”Jag syndade, jag förvrängde det som var rätt,
    men jag fick inte vad jag förtjänade.
28 Han lät mig slippa gå ner i graven,
    och nu får jag fortsätta att leva i ljuset.”

29 Så gör Gud med människan,
    både två och tre gånger.
30 Han låter henne återvända från graven
    och livets ljus lysa över henne.

31 Lyssna nu, Job! Hör på mig,
    var tyst och låt mig få fortsätta!
32 Men om du har något att säga, så gör det nu.
    Tala ut, för jag är angelägen om att få ge dig rätt.
33 Men om inte, så var tyst och fortsätt att lyssna.
    Jag ska lära dig vishet.

Footnotes

  1. 33:4 Eller livsande, andedräkt.
  2. 33:23 Grundtextens innebörd är osäker.