Job 33
Svenska Folkbibeln 2015
33 Men Job, hör nu mina ord,
lyssna till allt jag har att säga!
2 Se, jag öppnar nu mina läppar,
min tunga talar i min mun.
3 Mina ord kommer
från ett uppriktigt hjärta,
det jag förstår ska jag ärligt säga.
4 Guds Ande har gjort mig,
den Allsmäktiges livsande
ger mig liv.
5 Svara mig om du kan,
träd fram inför mig,
gör dig redo.
6 (A) Se, inför Gud är vi båda lika,
också jag är formad av lera.
7 Se, rädsla för mig
behöver inte skrämma dig,
och min myndighet
ska inte trycka ner dig.
8 Men du sade inför mina öron,
så lydde orden jag hörde:
9 (B) ”Jag är ren och utan synd,
jag är fläckfri och utan skuld.
10 (C) Men se, han vill ansätta mig,
han räknar mig som sin fiende.
11 (D) Han sätter mina fötter i stocken,
han vaktar på alla mina vägar.”
12 Där har du inte rätt, svarar jag dig,
för Gud är större än en människa.
13 (E) Hur kan du förebrå honom
att han inte ger ett enda ord till svar[a]?
14 Gud talar både en och två gånger,
utan att man bryr sig om det.
15 I drömmen, i en syn om natten,
när sömnen fallit tung
över människorna
och de slumrar i sin bädd,
16 (F) då öppnar han människornas öron
och bekräftar[b] deras tuktan
17 för att hindra människan
från en ogärning
och hålla henne borta från högmod.
18 Han bevarar hennes själ från graven
och hennes liv
från att falla för svärd.
19 (G) Hon tuktas med plågor
på sin sjukbädd
och med ständiga smärtor i benen.
20 Hennes sinne äcklas av mat,
hennes själ vid den föda
hon älskade.
21 Hennes kött tärs bort
tills inget finns kvar,
hennes ben blottas
som förr inte syntes.
22 Hennes själ närmar sig graven,
hennes liv dödens makter.
23 (H) Om det finns en ängel hos henne,
en medlare, en av tusen,
som förkunnar för människan
vad som är rätt,
24 då förbarmar sig Gud över henne
och säger:
”Rädda henne
från att fara ner i graven,
jag har funnit lösen för henne.”
25 (I) Då får hennes kropp
ny ungdomskraft,
hon blir på nytt
som i sin ungdoms dagar.
26 (J) Hon ber till Gud
och han har behag till henne,
hon får se hans ansikte med jubel.
Och Gud återger människan
hennes rättfärdighet.
27 Hon ska sjunga inför människorna:
”Jag syndade
och förvrängde det rätta,
men jag fick inte vad jag förtjänade.
28 Han friköpte min själ
från att hamna i fördärvet,
och mitt liv ska se ljuset.”
29 Se, allt detta gör Gud
med en människa,
både två och tre gånger,
30 (K) för att återföra hennes själ
från graven
och låta livets ljus stråla över henne.
31 Ge akt, Job, och lyssna på mig!
Var stilla, så att jag får tala.
32 Men har du något att säga,
så svara mig, tala,
för jag vill gärna ge dig rätt.
33 Om inte, lyssna då till mig.
Var stilla, jag ska lära dig vishet.
Job 33
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Elihu tillrättavisar Job
33 Lyssna nu, Job, till vad jag har att säga,
hör noga på mina ord.
2 Nu vill jag öppna min mun,
orden är redan på min tunga.
3 Mina ord kommer från ett uppriktigt hjärta,
mina läppar säger ärligt vad jag vet.
4 Guds Ande har skapat mig
och den Väldiges ande[a] har gett mig liv.
5 Svara mig, om du kan,
bemöt mig, var redo!
6 Inför Gud är du och jag lika.
Jag är också formad av lera.
7 Ingen rädsla för mig ska behöva skrämma dig,
och jag ska inte trycka ner dig.
8 Du har sagt så att jag har hört det,
ja, jag har faktiskt fått lyssna till detta:
9 ”Jag är ren och utan synd,
jag är fläckfri, fri från skuld.
10 Ändå granskar han mina fel
och räknar mig som sin fiende.
11 Han sätter mina fötter i stocken
och bevakar alla mina vägar.”
12 Nu vill jag säga dig:
på denna punkt har du inte rätt!
Gud är större än människor.
13 Varför ska du anklaga honom
för att han inte ger dem något svar?
14 För Gud talar både på ett sätt och två sätt,
men man märker det inte:
15 i en dröm, i en syn om natten,
när människor är i djup sömn,
när de slumrar på sin bädd.
16 Han öppnar då människors öron,
han varnar och förskräcker dem
17 för att hindra människan från ogärningar,
för att hålla henne borta från högmod.
18 Han bevarar henne från graven,
skonar hennes liv för svärdet.
19 Människan tuktas av plågor på sin bädd,
av ständig smärta i sin kropp,
20 hon tappar matlusten
vill inte ens ha den läckraste mat.
21 Hon magrar så att inget finns kvar,
alla dolda ben i kroppen syns nu,
22 och hon dras allt närmare graven,
hennes liv allt närmare dödens makter.
23 Men om en budbärare kommer från himlen,
en medlare av tusen,
och talar om för henne vad som är rätt,[b]
24 då förbarmar sig Gud över henne och säger:
”Låt henne bli fri.
Låt henne inte gå ner i graven,
för jag har fått lösen för henne.”
25 Då förnyas hennes kropp och blir som ett barns,
hon återfår sin ungdomskraft.
26 Hon ber till Gud,
och han svarar med välvilja,
låter människan träda fram inför honom
och återställer hennes rättfärdighet.
27 Då går människan till andra och säger:
”Jag syndade, jag förvrängde det som var rätt,
men jag fick inte vad jag förtjänade.
28 Han lät mig slippa gå ner i graven,
och nu får jag fortsätta att leva i ljuset.”
29 Så gör Gud med människan,
både två och tre gånger.
30 Han låter henne återvända från graven
och livets ljus lysa över henne.
31 Lyssna nu, Job! Hör på mig,
var tyst och låt mig få fortsätta!
32 Men om du har något att säga, så gör det nu.
Tala ut, för jag är angelägen om att få ge dig rätt.
33 Men om inte, så var tyst och fortsätt att lyssna.
Jag ska lära dig vishet.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.