Job 31
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job avslutar sitt försvarstal
31 Jag beslutade mig en gång för att aldrig se med begär på en kvinna.
2-3 Jag vet mycket väl att den Allsmäktige Guden i det höga sänder olycka över dem som gör det.
4 Han ser allt jag gör och varje steg jag tar.
5 Om jag har ljugit och varit falsk,
6 låt då Gud få döma mig. Han vet att jag är oskyldig.
7-8 Om jag har gått bort från Guds vägar, om det mina ögon sett har varit mitt hjärtas begär eller om jag gjort mig skyldig till någon annan synd, låt då någon annan skörda säden jag har sått, och låt allt jag har planterat ryckas upp med rötterna.
9 Om jag har längtat efter en annan mans hustru,
10 låt då min hustru få betjäna en annan man i hans hem, och låt andra män ligga med henne.
11 Begär är en skamlig synd, ett brott som måste straffas.
12 Det är en förtärande eld, som ödelägger jorden och rycker upp med rötterna allt jag har planterat.
13 Hur skulle jag kunna träda fram inför Gud
14 om jag har varit orättvis mot mina tjänare? Vad skulle jag då svara honom?
15 Gud har ju skapat oss alla lika, både herre och tjänare.
16 Om jag hade skadat de fattiga, gett änkor anledning att sörja
17 eller vägrat de föräldralösa mat skulle man ha sak mot mig,
18 men vi har alltid tagit hand om alla dessa och behandlat dem som våra egna.
19-20 Om jag hade sett någon frysa och inte gett honom något att värma sig med,
21 om jag hade utnyttjat en föräldralös och trott att jag skulle kunna klara mig undan,
22 ja, om jag har gjort något av allt detta, skulle jag hellre låta min arm brytas ur led och min axel vridas ur sitt fäste,
23 än att drabbas av Guds dom. Den bävar jag för mer än för något annat. Vad finns det för hopp för mig, om Gud i sin makt är emot mig?
24 Om jag hade litat på pengar
25 och min lycka varit grundad på rikedom,
26 eller om jag hade betraktat solen i sin glans eller månen där den vandrar sin bana,
27 och mitt hjärta i hemlighet hade lockats av detta, så att jag tillbett dem,
28 måste också detta dömas som synd. Då hade jag förnekat himlens Gud.
29 Om jag hade glatt mig åt min fiendes olycka,
30 men jag har ju aldrig förbannat någon eller bett om hämnd!
31 Om mina tjänare någonsin behövt svälta,
32 men jag har ju aldrig ens avvisat en främling från mitt hus!
33 Om jag som Adam försökt dölja min synd
34 av fruktan för människor och deras förakt, och vägrat att kännas vid den och inte vågat hjälpa andra! Om något av detta var sant skulle jag förstå!
35 Tänk om det åtminstone fanns någon som ville lyssna och försöka förstå hur jag ser på saken!Detta framhåller jag till mitt försvar. Låt nu den Allsmäktige visa om jag har fel. Låt honom då bekräfta det som mina fiender har anklagat mig för.
36 Jag skulle foga mig i detta och leva efter det.
37 Jag skulle då kunna göra räkenskap inför honom för varje handling.
38-39 Om marken jag äger anklagar mig för att jag tagit dess frukt utan att ge något tillbaka eller drivit dem som brukat den för hårt,
40 låt då tistlar växa upp i stället för vete och ogräs i stället för korn.Nu hade Job inget mer att säga till sitt försvar.
Job 31
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job avslutar sitt försvarstal
31 Jag slöt ett förbund med mina ögon
att aldrig titta efter en flicka.
2 Vad finns det för lott att vänta från Gud i höjden,
vilken del från den Väldige där ovan?
3 Katastrof väntar ju den onde,
olycka den som gör orätt.
4 Ser han inte mina vägar?
Räknar han inte varje steg jag tar?
5 Har jag vandrat i falskhet,
skyndat fram på svekets väg?
6 Låt Gud väga mig på en korrekt våg
så att han vet att jag är fläckfri.
7 Om mina steg har vikit av ifrån vägen,
om det mina ögon sett har förlett mitt hjärta,
eller om mina händer fläckats av någon synd,
8 låt då någon annan äta säden jag har sått,
och låt allt jag planterat ryckas upp med rötterna.
9 Om jag har låtit mitt hjärta frestas av en annan mans hustru,
eller om jag stått på lur vid min nästas dörr,
10 låt då min hustru få mala en annan mans korn,
och låt andra ligga med henne.
11 Detta skulle ha varit en skamlig synd,
ett brott som måste straffas.
12 Det vore en förtärande avgrundseld
som skulle ha utplånat allt vad jag planterat.
13 Om jag hade kränkt min slavs eller slavinnas rätt
när de varit i tvist med mig,
14 vad skulle jag då göra när Gud konfronterar mig?
Vad skulle jag svara när han ställer mig till svars?
15 Har inte han som skapat mig också skapat dem?
Är det inte en och densamme som format oss i modersskötet?
16 Har jag nekat de fattiga deras önskan
eller gjort änkans ögon sorgsna?
17 Har jag ätit mitt bröd ensam
och inte låtit en faderlös äta något av det?
18 Nej, ända från min ungdom har jag tagit hand om denne som en far
och från min första stund varit änkans stöd.
19 Har jag sett någon frysa ihjäl utan kläder
eller en fattig utan något att skyla sig med?
20 Nej, han välsignade mig i sitt hjärta
för att han fick värma sig i ull från mina får.
21 Har jag lyft handen mot en faderlös
när jag visste att jag hade inflytande i rätten?
22 Låt då min arm falla ner från min axel
och brytas loss ur sitt fäste!
23 Då fruktar jag Guds bestraffning,
och inför hans majestät kan jag inget göra.
24 Har jag satt mitt hopp till guldet
eller sagt att det rena guldet är min trygghet?
25 Har jag glatt mig över min stora rikedom,
över att jag förvärvat så mycket?
26 Har jag betraktat solen i dess glans,
eller månen där den i sin prakt vandrar sin bana,
27 så att mitt hjärta i hemlighet har förförts
till att skicka dem en hyllningskyss[a]?
28 Också det hade varit en synd att dömas för.
Då hade jag förnekat Gud i höjden.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes olycka
eller triumferat när något ont hänt honom?
30 Nej, jag har aldrig låtit min mun synda
genom att förbanna hans liv.
31 Har inte mitt husfolk sagt:
”Vem har inte fått sin del av kött från honom?”
32 Ingen främling har behövt övernatta på gatan,
mina dörrar har alltid stått öppna mot vägen.
33 Har jag som Adam[b] försökt dölja min synd,
gömma min skuld i mitt hjärta,
34 av fruktan för folkhopen
och av rädsla för släktens förakt,
så att jag höll tyst och inte vågade gå ut?
35 Ack, att det åtminstone fanns någon som ville lyssna på mig!
Detta har jag undertecknat.
Låt nu den Väldige svara mig!
Låt min motpart skriva ner sin anklagelse!
36 Jag skulle bära den på mina axlar
och sätta den som krona på mitt huvud.
37 Jag skulle kunna redogöra för honom för varje steg jag tagit
och närma mig honom som en furste.
38 Har marken jag äger anklagat mig,
eller dess fåror gråtit,
39 för att jag ätit dess frukt utan att betala,
eller knäckt jordbrukarna?
40 Låt då törne växa upp i stället för vete
och ogräs i stället för korn.
Här slutar Jobs tal.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.