Jobs sluttal (Kap 27-31)

27 Job fortsatte sin framställning. Han sade:

(A) Så sant Gud lever,
    han som undanhållit mig min rätt,
        den Allsmäktige
            som har förbittrat min själ:
Så länge min ande är i mig
    och Guds livsande i min näsa,
ska mina läppar inte tala orätt
    eller min tunga tala svek.
Aldrig ger jag er rätt,
    till min död vidhåller jag
        min oskuld.
(B) Jag håller fast vid min rättfärdighet
        och släpper den inte.
    Mitt hjärta förebrår mig inte
        för någon av mina dagar.

Låt min fiende stå som den skyldige,
    min motståndare som orättfärdig.
(C) För vad har den gudlöse för hopp
    när livet skärs av,
        när Gud tar hans själ?
(D) Kommer Gud att höra hans rop
    när nöden drabbar honom?
10 Kan han glädja sig
        över den Allsmäktige?
    Kan han ständigt åkalla Gud?

11 Jag vill lära er om Guds hand,
    den Allsmäktiges tankar
        vill jag inte dölja.
12 Ni har ju själva alla sett det,
    varför kommer ni då
        med tomt prat?

13 Detta är den gudlöses lott hos Gud,
    det arv som våldsverkaren
        får av den Allsmäktige:
14 (E) Får han många barn
        ska de falla för svärd,
    hans avkomlingar får inte
        mätta sig med bröd.
15 De som undkommer
        läggs i graven av pest
    och deras änkor gråter inte
        över dem.
16 Även om han samlar silver som stoft
    och lägger kläder på hög
        som lera,
17 (F) så får de rättfärdiga klä sig
        i det han har samlat,
    och silvret får de oskyldiga dela.
18 Han bygger sitt hus som en mal,
    likt en hydda[a] som väktaren
        gör åt sig.
19 Rik går han till sängs,
        och sedan aldrig mer –
    när han öppnar sina ögon
        är allt borta.
20 Fasorna griper honom
        som vattenmassor,
    stormen rycker bort honom i natten.
21 Östanvinden lyfter honom
        och han är borta,
    den sveper i väg honom
        från hans plats.
22 Den vräker sig mot honom
        utan förskoning,
    han försöker fly för dess kraft.
23 (G) Den klappar sina händer[b] mot honom
    och visslar åt honom
        från hans plats.

Footnotes

  1. 27:18 hydda   Tillfälligt skydd vid åkrarna under skördetiden för den som vaktade sin skörd mot tjuvar.
  2. 27:23 klappar sina händer   Kan syfta på en hånfull gest (jfr 34:37, Hes 25:6).

Jobs slutliga försvarstal

27 Job fortsatte sitt tal:

Så sant som Gud lever,
    han som har berövat mig min rätt,
den Väldige, som har bedrövat min själ,
så länge jag har liv i mig,
    och medan min ande från Gud ännu är i mig,
ska mina läppar inte tala något ont
    och min tunga inte ljuga.
Jag kommer aldrig att hålla med om att ni har rätt.
    Ända till min död ska jag hävda min oskuld.
Jag håller fast vid min rättfärdighet,
    jag släpper den inte.
Mitt samvete ska inte anklaga mig för något så länge jag lever.

Må min fiende stå som ogudaktig
    och min motståndare som orättfärdig.
Men vilket hopp har den gudlöse,
    när hans liv skärs av,
när Gud berövar honom livet?
    Kommer Gud att lyssna till hans klagan
när nöden kommer över honom?
10     Finner han sin glädje i den Väldige?
Kan han ropa till Gud när som helst?

11 Jag ska undervisa er om Guds kraft
    och inte dölja den Väldiges vägar.
12 Ni har själva sett det.
    Varför då allt detta meningslösa prat?

13 Detta är det öde som väntar den ogudaktige,
    det arv våldsmannen får av den Väldige:
14 Hur många barn han än får kommer de alla att dö genom svärd,
    hans avkomlingar ska aldrig ha tillräckligt att äta.
15 De som överlever honom kommer att dö av pest,
    och inga änkor håller någon dödsklagan.
16 Om han än öser upp silver som vore det grus
    eller samlar kläder som lerhögar,
17 kommer allt detta att tillfalla den rättfärdige,
    och den oskyldige får ta hand om hans silver.
18 Hans hus är som en mals kokong,
    som en hydda byggd av en väktare.
19 Nu går han till sängs rik, men sedan inte mer.
    När han slår upp sina ögon igen är allt borta.
20 Fasor övermannar honom som en flod,
    och stormen rycker bort honom i natten.
21 Östanvinden för bort honom,
    sveper iväg honom från hans plats.
22 Den kastar sig mot honom utan förbarmande,
    och han måste fly för dess kraft.
23 Man klappar hånfullt i händerna
    och visslar åt honom från den plats där han bott.