Fortsättning av Jobs svar

24 Varför har den Allsmäktige inga domstider i förvar?
    Varför får hans vänner inte se hans dagar?
De flyttar undan gränsstenar,
    de rövar bort hjordar och för dem i bet.
De för bort de faderlösas åsna,
    och tar änkans ko i pant.
De tränger bort de fattiga från vägen,
de nödställda i landet måste alla gömma sig.
Se, som vildåsnor i öknen
    går de ut till sin gärning.
De söker efter mat,
    och hedmarken ger dem bröd åt barnen.
De skördar foder på fältet,
    de plockar det som finns kvar i den ogudaktiges vingård.
Nakna ligger de om natten, utan kläder,
de har inget att skyla sig med i kölden.
De dränks av skurar från bergen,
    i brist på skydd håller de sig tätt intill klippan.

Faderlösa slits från sin moders bröst
och pant tas från den fattige.
10 De måste gå omkring nakna, utan kläder,
    hungrande bär de på kärvar.
11 Mellan deras murar pressar de ut olja,
törstande trampar de vinpressen.
12 Från staden hörs de döendes jämmer,
svårt sårade ropar på hjälp.
    Men Gud aktar ej på sådan ondska.

13 Andra har blivit fiender till ljuset,
    de känner inte dess vägar,
de vistas inte på dess stigar.
14 Så snart det dagas stiger mördaren upp,
han dödar den nödställde och fattige,
och om natten blir han tjuvars like.
15 Äktenskapsbrytarens öga spanar efter skymningen,
han tänker: "Inget öga får se mig",
    och täcker sitt ansikte med en slöja.
16 Vid mörkrets inbrott bryter de sig in i husen,
om dagen låser de sig inne.
    De vill inte veta av ljuset.
17 Ty svartaste mörker är morgon för dem alla,
ja, de är väl förtrogna med mörkrets fasor.

18 De är som något lätt på vattenytan.
Deras jordstycke är förbannat i landet,
ingen styr sin färd till vingårdarna.
19 Som torka och hetta förtär snövattnet,
så förtär dödsriket den som har syndat.
20 Modersskötet glömmer honom,
    maskar frossar på honom,
ingen bevarar hans minne.
    Som ett träd bryts orättfärdigheten av.
21 Han handlar illa mot den ofruktsamma som ej kan föda,
änkan behandlar han inte väl.

22 Men Gud rycker bort de starka genom sin kraft.
När han griper in, kan de inte vara säkra för sitt liv.
23 Han ger dem trygghet och vila,
    men hans ögon vakar över deras vägar.
24 En kort tid är de upphöjda,
    sedan är de borta,
de slås ner och skördas som alla,
    de vissnar likt axens toppar.

25 Om det inte är så,
    vem kan visa att jag ljuger,
och göra mina ord om intet?

Job anser att Gud är orättvis

24 Varför fastställer den Väldige inte tider för sin dom?
    Varför får inte de gudfruktiga se honom handla?[a]
Gränsstenar flyttas
    och fårhjordar blir stulna,
den faderlöses åsna leds bort
    och änkans oxe tas i pant.
De behövande knuffas bort från vägen,
    de svaga i landet tvingas gömma sig.
Som vildåsnor i öknen går de dit,
    sliter för sin föda,
och ödemarken ger mat åt deras barn.[b]
    De samlar foder på fältet,
plockar och rensar rent i den ogudaktiges vingård.
    Om natten ligger de nakna i kylan
utan något att skyla sig med.
    De blir genomvåta av skurarna från bergen
och trycker sig mot klippan för att få skydd.
    Ett faderlöst barn slits från sin mors bröst,
och den fattiges spädbarn tas som pant.
10     De måste gå omkring nakna, utan kläder,
och de tvingas bära kärvar medan de är hungriga.
11     De tvingas pressa olivolja bland stenar
och trampa vinpressen medan de lider av törst.[c]
12     De döendes jämmer hörs från staden.
De sårade ropar på hjälp,
    och ändå anklagar inte Gud någon för att ha handlat fel.

13 Det finns de som gör uppror mot ljuset,
    som inte känner till dess vägar
eller håller sig till dess stigar.
14     När inget dagsljus finns,
stiger mördaren upp
    för att döda fattiga och nödlidande,
och på natten kommer han som en tjuv.
15     Äktenskapsbrytaren inväntar skymningen,
han tänker: ”Ingen får se mig!”
    och döljer sitt ansikte.
16 De bryter sig in i husen om nätterna
    och stänger in sig på dagen,
för de vill inte veta av ljuset.
17     Den mörka natten är deras morgon,
och de blir vänner med mörkrets fasor.[d]

18 Men de är som skum på vattenytan,
    deras mark är förbannad
och ingen går till vingårdarna.
19     Som torka och hetta slukar snön och smältvattnet,
så slukar dödsriket syndaren.
20     Modersskötet glömmer honom,
maskarna äter honom,
    ingen minns honom längre,
och ondskan faller som ett träd.
21     Han har utnyttjat den barnlösa,
och änkan har han inte gett någon hjälp.
22     Gud släpar bort de starka genom sin makt,
när han reser sig
    får de frukta för sina liv.
23 Han kan låta dem känna sig trygga och säkra,
    men hans blick följer dem.
24 För en kort tid är de upphöjda,
    men snart är de borta,
de slås ner,
    skördas som alla andra,
vissnar som sädesax.

25 Så är det.
    Är det någon som kan påstå att jag ljuger,
eller motbevisa det jag säger?

Footnotes

  1. 24:1 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 24:5 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 24:11 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 24:17 Grundtextens innebörd är osäker.