Add parallel Print Page Options

Elifas talar för tredje gången

22 Elifas från Teman yttrade sig då än en gång:

Har människan som sådan något värde inför Gud? Kan ens den klokaste människa vara till någon nytta för honom?

Har den Allsmäktige någon glädje av din rättfärdighet? Vad skulle han vinna på att du är felfri?

Är det för din gudsfruktans skull, som han straffar dig?

Inte alls! Det är på grund av din ondska. Det går ju inte ens att räkna dina synder!

Du har krävt pant av behövande vänner utan skäl och klätt av dem in på bara kroppen!

Du måste ha vägrat den törstige vatten och den svältande bröd,

trots att du har varit rik och haft allt du behöver.

Du skickade säkert i väg änkor utan att hjälpa dem och övergav de föräldralösa.

10-11 Det är därför som du nu är omgiven av snaror och skräck, mörker och förtvivlan.

12 Gud är stor, högre än himlen, högre än stjärnorna.

13 Men du svarar: 'Det är därför han inte kan se vad jag gör! Hur skulle han kunna döma?

14 Tjocka moln omger honom, så att han inte kan se oss. Han är högt ovanför, inlåst i sin himmel.'

15-16 Inser du inte att de som går på syndens gamla stigar rycks bort i sin ungdom och att grunden för deras liv rasar för alltid?

17 För de har sagt till Gud: 'Lämna mig! Låt mig vara ifred!'

18 Ändå var det han som fyllde deras hem med så mycket gott.

19 Nu kommer de rättfärdiga att få se dem gå under. De oskyldiga ska skratta och håna dem.

20 'Titta

21 Sluta upp att gräla på Gud! Ge honom rätt, så ska du äntligen få frid! Hans välbehag ska omsluta dig, om du bara medger att du har fel.

22 Ta till dig hans tillrättavisning och glöm inte hans maning!

23 Om du vänder om till Gud och lägger till rätta allt som nu är fel, ska du bli upprättad.

24 Om du ger upp ditt penningbegär och kastar bort allt ditt guld,

25 så ska den Allsmäktige själv bli din skatt. Han ska bli ditt dyrbara silver!

26 Då ska du ha din lust i Herren och se upp till Gud.

27 Då kommer du att be till honom, och han ska höra dig, och han ska infria alla sina löften.

28 Vad du än önskar ska inträffa! Ljuset från himlen ska lysa på vägen framför dig!

29 Om du ser någon som är drabbad här i livet och ber Gud att lyfta dem upp, så ska han höra dig. Ja, han ska

30 till och med hjälpa den som inte är oskyldig på grund av dina rena händer.

Elifas talar för tredje gången

22 Elifas från Teman yttrade sig då än en gång:

Kan människan vara användbar för Gud?
    Kan ens den klokaste människa vara till någon nytta för honom?
Har den Väldige någon glädje av din rättfärdighet?
    Vad skulle han vinna på att du är felfri?

Är det för din gudsfruktans skull,
    som han straffar dig
och går till rätta med dig?
    Nej, det är på grund av din ondska
och dina ändlösa synder!
    Du har utan orsak krävt pant av dina bröder
och klätt av dem in på bara kroppen!
    Du har vägrat den törstige vatten
och den svältande bröd,
    trots att du var mäktig
och ägde mark,
    var högaktad
och bodde där.[a]
    Du har skickat i väg änkor tomhänta
och behandlat de faderlösa hårt[b].
10     Det är därför som du nu är omgiven av snaror
och plötslig skräck drabbar dig.
11     Det är så mörkt att du inte kan se,
och vattenmassor täcker dig.

12 Bor inte Gud i himlens höjd?
    Se på stjärnorna högt där uppe!
13 Men du säger:
    ”Vad kan Gud veta?
Hur skulle han kunna döma genom detta mörker?
14     Tjocka moln döljer honom,
så att han inte kan se.
    Han vandrar på himlavalvet.”
15 Du tycks hålla dig till den gamla stigen
    som onda människor vandrat!
16 De rycks bort i förtid,
    och allt de byggt på sköljs bort av en flod.
17 För de har sagt till Gud:
    ”Lämna oss ifred!
Vad kan den Väldige göra oss?”
18     Ändå var det han som fyllde deras hem
med så mycket gott.
    Men jag tar avstånd från de ogudaktigas rådslag.
19 De rättfärdiga ser dem och gläds.
    Den oskyldige hånar dem:
20 ”Våra sista fiender förintas,
    deras rikedom förtärs av elden.”

21 Böj dig nu inför Gud
    och sök fred med honom!
Då ska lyckan komma till dig.
22     Ta till dig hans undervisning
och lägg hans ord på hjärtat!
23     Om du vänder om till den Väldige
ska du bli upprättad,
    om du avlägsnar ondskan från ditt tält,
24 om du kastar bort ditt guld
    och Ofirs guld bland bäckbäddens stenar,[c]
25 så ska den Väldige själv bli ditt guld,
    ditt dyrbaraste silver.
26 Då ska du ha din glädje i den Väldige
    och lyfta blicken upp till Gud.
27 Då kommer du att be till honom,
    han ska höra dig,
och du ska infria alla dina löften.
28     Vad du än önskar få gjort ska lyckas,
och ljuset ska lysa på dina vägar.
29     När de leder neråt, säger du: ”Uppåt!”
och han räddar den nertryckte.
30     Han räddar också den som inte är oskyldig,
detta sker genom dina rena händer.

Footnotes

  1. 22:8 Eller: Den mäktige ägde landet, den högaktade bodde där.
  2. 22:9 Mer ordagrant: brutit ner de föräldralösas kraft.
  3. 22:24 Grundtextens innebörd i denna vers är osäker.