¹⁷ Hur ofta slocknar
        de gudlösas lampa?
    Hur ofta drabbar dem olycka,
        plågor som Gud i vrede
            tilldelar dem?
^18 (D) Hur ofta blir de som halm för vinden,
    som agnar som stormen för bort?
^19 (E) Ni säger:
    ”Gud sparar hans straff
        till barnen.”
    Låt honom straffa honom själv,
        så att han får känna det.
^20 (F) Låt den gudlöse få se sitt fall
        med egna ögon,
    låt honom få dricka
        den Allsmäktiges vrede.
²¹ Frågar han efter sin familj
        när han är borta,
    när hans månaders antal är slut?

^22 (G) Kan någon lära Gud förstånd,
    han som dömer över de högsta?
²³ Den ene dör i sin krafts dagar,
    helt sorglös och trygg.
²⁴ Hans kärl är fulla av mjölk,
    och märgen i hans ben
        har bevarat sin saft.
²⁵ Den andre dör med bedrövad själ,
    utan att ha smakat det goda.
^26 (H) Tillsammans ligger de i stoftet,
    med förruttnelsens maskar
        över sig.

²⁷ Se, jag känner era tankar
    och era lömska planer mot mig.
²⁸ Ni frågar:
    ”Vad blev det av stormännens hus,
        av tälten där de gudlösa bodde?”
²⁹ Har ni inte frågat dem som har rest,
    lyssnar ni inte
        till deras vittnesbörd?
³⁰ Den onde skonas på olyckans dag,
    han räddas undan vredens dag.
³¹ Vem säger honom rakt i ansiktet
        hur han lever,
    vem straffar honom
        för vad han har gjort?
³² När han har förts till graven
    vakar man vid gravkullen.
³³ Dalens mylla är ljuvlig för honom,
    alla människor följer honom
        och otaliga har gått före honom.
^34 (I) Hur tom är inte trösten ni ger mig.
    Era svar är bara bedrägeri.