Job 20
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Sofar håller fast vid vad han sagt
20 Sedan yttrade sig Sofar från Naama:
2 Mina tankar tvingar mig att svara,
så upprörd blir jag.[a]
3 Jag måste höra kränkande klander,
och mitt förnuft uppmanar mig att svara.
4 Inser du inte att det varit så sedan urminnes tider,
sedan människan sattes på jorden?
5 De ogudaktigas jubel är kortlivat,
den gudlöses glädje varar bara ett ögonblick.
6 Även om han stolt sträcker sig mot himlen
och hans huvud når upp till molnen,
7 ska han ändå förgås
och sluta på samma ställe som sin egen avföring.
De som såg honom ska undra vart han tog vägen.
8 Han ska försvinna
som en flyktig dröm,
för att inte finnas mer,
jagas iväg som en nattlig syn.
9 Ögon som sett honom ska inte se honom mer,
ej heller får hans plats återse honom.
10 Hans barn måste gottgöra de fattiga,
och hans händer lämna tillbaka hans rikedom.
11 Även om hans kropp är full av ungdomskraft,
ska han läggas i stoftet.
12 Hans ondska smakar söt i hans mun,
han gömmer den under tungan,
13 bevarar den, låter den inte försvinna,
han håller den kvar i munnen.
14 Men hans föda förvandlas i hans inre,
den blir till ormgift i honom.
15 Han kommer att spy ut den rikedom han slukat,
för Gud tvingar ut den ur hans mage.
16 Han suger i sig ormgiftet
och dödas av huggormens tunga.
17 Han får inte se floder,
inte strömmar av honung och grädde.
18 Han måste lämna tillbaka vad han arbetat ihop,
han får inte äta av det,
inte njuta av vad han förvärvat.
19 Han har förtryckt de fattiga,
övergett dem,
och roffat åt sig hus som andra har byggt.
20 Han har ingen ro i sitt inre,
han kan inte rädda sig genom sin egendom.
21 Han slukade allt han kom åt,
och därför ska hans välstånd inte fortsätta.
22 Han ska råka i svårigheter mitt i sin välfärd,
med full kraft drabbar olyckan honom.
23 Just när han håller på att fylla sin mage,
ska Gud låta sin vredes glöd regna ner över honom,
låta slagen träffa honom.
24 Om han flyr från järnvapen,
genomborras han av kopparbågens pil.
25 Han drar ut den ur ryggen,
den glänsande udden ur sin galla,
och dödsskräcken kommer över honom.
26 Hans skatter ska gå förlorade i det djupaste mörker.
En rasande eld ska förtära honom,
ödelägga allt han har kvar i sin boning.
27 Himlen kommer att uppenbara hans skuld,
och jorden ska resa sig mot honom.
28 Hans hus spolas bort av floden,
av forsande vatten på vredens dag.
29 Detta är vad Gud tilldelar den ogudaktige,
det arv Gud har bestämt åt honom.
Footnotes
- 20:2 Grundtextens innebörd är osäker.
Job 20
Svenska 1917
20 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
Job 20
Svenska Folkbibeln
Sofars andra tal
20 Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Mina tankar tvingar mig att svara,
jag är så upprörd.
3 Kränkande tillrättavisning måste jag höra,
men mitt förstånds ande ger mig svar.
4 Vet du inte att det alltid varit så,
alltsedan människan sattes på jorden,
5 att de ogudaktigas jubel är kortvarigt,
att den gudlöses glädje varar ett ögonblick?
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himlen
och hans huvud når till molnen,
7 så förgås han dock för alltid som sin egen träck.
De som såg honom skall fråga: "Var finns han?"
8 Likt en dröm flyger han bort,
och ingen finner honom,
han jagas i väg som en syn om natten.
9 Det öga som såg honom ser honom inte mer,
hans plats får ej återse honom.
10 Hans barn måste gottgöra de fattiga,
hans händer lämna tillbaka hans vinning.
11 Hans ben, fyllda av hans ungdoms kraft,
skall ligga i stoftet med honom.
12 Om än ondskan är söt i hans mun
och han gömmer den under sin tunga,
13 om han än är rädd om den och ej vill förlora den
utan förvarar den i sin mun,
14 så förvandlas denna föda i hans inre
och blir till ormgift inom honom.
15 Den rikedom han har slukat måste han kräkas upp,
Gud driver den ut ur hans buk.
16 Ormgift skall han suga i sig,
giftormens tunga skall döda honom.
17 Inga bäckar skall han få se,
inget flöde av honung och gräddmjölk.
18 Han måste lämna tillbaka vad han förvärvat,
han får inte njuta av det
eller glädjas åt den rikedom han vunnit.
19 Ty han slog och övergav de ringa,
han rövade åt sig hus som han ej hade byggt.
20 Han känner ingen ro i sitt inre,
han kan inte rädda sig genom sina ägodelar.
21 Inget kommer undan hans glupskhet,
därför skall hans framgång ej bestå.
22 I sitt överflöd skall han drabbas av nöd,
lidande av alla slag skall möta honom.
23 När han fyller sin buk
skall Gud sända sin vredes glöd över honom,
och den skall träffa honom likt regn.
24 Flyr han undan vapen av järn,
skall kopparbågens pilar genomborra honom.
25 Drar han ut pilen från sin rygg
och den blanka udden ur sin galla,
då kommer dödsskräck över honom.
26 Idel mörker väntar på hans ägodelar.
En eld som ingen blåser på skall förtära honom,
den skall ödelägga det som finns kvar i hans tält.
27 Himlarna uppenbarar hans missgärning
och jorden reser sig upp mot honom.
28 Allt i hans hus drivs bort
som forsande vatten på vredens dag.
29 Detta är vad den ogudaktiga människan får av Gud,
den lott Gud har bestämt.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln