^13 (A) Han har drivit bort
        mina bröder från mig,
    alla jag känner
        är som främlingar för mig.
¹⁴ Mina närmaste har gett sig av,
    mina vänner har glömt mig.
¹⁵ Min familj och mina tjänarinnor
        ser mig som en främling,
    en främmande är jag i deras ögon.
¹⁶ Om jag kallar på min tjänare
        svarar han inte,
    jag måste vädja
        till honom ödmjukt.
¹⁷ Min andedräkt är vidrig
        för min hustru,
    jag äcklar min egen familj.^[a]
18 (B) Även små barn föraktar mig,
    så snart jag reser mig
        hånar de mig.
^19 (C) För alla mina vänner
        är jag avskyvärd,
    de jag älskade
        har vänt mig ryggen.
^20 (D) Mina ben tränger ut
        genom hud och kött,
    jag har bara tandköttet kvar.

^21 (E) Var barmhärtiga, ni mina vänner,
        var barmhärtiga mot mig,
    för Guds hand har slagit mig.
²² Varför förföljer ni mig
        som Gud gör?
    Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
²³ O, att mina ord skulle skrivas ner,
    att de skulle nertecknas i en bok
²⁴ och för evigt ristas in i klippan
    med järnstift och bly!^[b]
25 (F) Men jag vet att min återlösare lever^[c],
    att han till sist ska träda fram
        över stoftet.
^26 (G) När sedan min sargade hud
        är borta,
    ska jag i mitt kött skåda Gud.
^27 (H) Jag själv ska få skåda honom,
        jag ska se honom
    med egna ögon,
        inte med någon annans.
    Därefter längtar jag i mitt innersta.

²⁸ Men ni säger:
        ”Hur ska vi förfölja honom?”
    Roten till olyckan
        har ni funnit hos mig^[d].
^29 (I) Var rädda för svärdet,
    för vrede hör till synder
        som straffas med svärd.
    Därför ska ni veta
        att det kommer en dom.

^9 (A) Du har fjärmat mina förtrogna
        från mig,
    du har gjort mig vidrig för dem,
        fångad så att jag inte kommer ut.