Och den ene ropade till den andre:

"Helig, helig, helig är Herren Sebaot,
hela jorden är full av hans härlighet."

Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset blev uppfyllt av rök. Då sade jag:

"Ve mig, jag förgås!
    Ty jag är en man med orena läppar
och jag bor ibland ett folk med orena läppar,
och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot."

Read full chapter