(A) Ja, Herren tröstar Sion,
    han ser med medlidande
        på alla dess ruiner.
    Han gör dess öken lik Eden,
        dess ödemark
            lik Herrens lustgård.
    Fröjd och glädje ska höras därinne,
        tacksägelse och lovsångsljud.

(B) Hör på mig, du mitt folk,
        lyssna till mig, du mitt folkslag[a],
    för från mig ska undervisning gå ut,
        jag ska sätta min rätt
            till ett ljus för folken.
(C) Min rättfärdighet är nära,
    min frälsning är på väg,
        och mina armar ska döma folken.
    Kustländerna väntar på mig
        och hoppas på min arm.

Read full chapter

Footnotes

  1. 51:4 du mitt folk … du mitt folkslag   Andra handskrifter: "ni folk … ni folkslag".