Jesaja 46 Svenska Folkbibeln
Babels gudar faller
46 Bel sjunker ner, Nebo måste böja sig,
deras bilder läggs på djur och boskap.
De som ni bar omkring är en belastning,
en börda för den trötte.
2 Tillsammans sjunker de ihop och böjer sig.
De kan inte rädda bördan,
de måste själva gå i fångenskap.
3 Så hör på mig, ni av Jakobs hus,
alla ni som är kvar av Israels folk,
ni som har varit lagda på mig från moderlivet,
burna av mig ända från modersskötet.
4 Ända till er ålderdom är jag Denne,
och till dess ni blir grå skall jag bära er.
Så har jag hittills gjort,
och även i fortsättningen skall jag stödja er,
jag skall bära och rädda er.
5 Med vem vill ni likna och jämföra mig,
med vem vill ni jämställa mig,
så att jag skulle likna honom?
6 Man skakar ut guld ur börsen
och väger upp silver på vågen.
Man anlitar en guldsmed för att göra det till en gud,
som man faller ner för och tillber.
7 Man lyfter upp den på axeln, bär bort den
och sätter ner den på dess plats.
Där står den och kan inte gå därifrån.
Ropar någon till den, kan den inte svara
och rädda honom ur hans nöd.
8 Tänk på detta och fatta mod!
Tag det till hjärtat, ni överträdare.
9 Kom ihåg det som har hänt i det förgångna,
ty jag är Gud,
och det finns ingen annan Gud,
ingen som jag.
10 Jag förkunnar från början vad som skall komma
och långt i förväg det som inte har skett.
Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan,
allt vad jag vill kommer jag att göra.
11 Jag kallar på örnen från öster,
från fjärran land honom som verkställer mitt beslut.
Vad jag har talat, det låter jag ske,
vad jag har beslutat, det sätter jag i verket.
12 Hör på mig, ni självsäkra,
ni som är fjärran från rättfärdighet:
13 Se, jag låter min rättfärdighet komma nära,
den är inte långt borta,
min frälsning dröjer inte.
Jag ger frälsning i Sion,
min härlighet åt Israel.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln