⁶ Så säger Herren, Israels kung och befriare,
    härskarornas Herre:
”Jag är den förste och jag är den siste.
    Det finns ingen annan Gud än jag.
⁷ Vem är som jag?
    Låt honom tala om det,
förklara, lägga fram för mig
    vad som hänt sedan jag formade mitt folk i urtiden,
och vad som ska komma.^[b]
    Låt dem berätta vad som ska komma att ske.
⁸ Var inte förskräckta, var inte rädda!
    Har jag inte förkunnat
och förutsagt detta för länge sedan?
    Ni är mina vittnen.
Finns det någon annan Gud än jag?
    Nej, ingen annan klippa finns, jag vet ingen.”

¹² Smeden bearbetar järn vid sitt städ, i glöden,
    och formar det med hammare med all sin kraft.
Han blir hungrig och trött,
    dricker inget vatten och blir matt.^[c]
13 Snickaren tar mått med band,
    sätter ut märken med krita
och hugger ut den med stämjärn.
    Han märker ut formen med passare,
formar den som en människa i all hennes glans,
    som sedan kan bo i ett tempel.
¹⁴ Man hugger ner cedrar åt sig,
    tar cypress och ek
och låter dem växa bland skogens träd,
    eller planterar ett cederträd som regnet får att växa.^[d]
15 Av trädet får man sedan ved
    att värma sig med
    och för att tända en eld för att baka bröd.
Men man gör också en gud som man tillber
    och faller ner inför.
¹⁶ Hälften av träet använder man till en brasa
    där man lagar mat och steker kött att mätta sig med,
värmer sig och säger:
    ”Så, nu är jag varm, nu kan jag sitta och se på elden.”
¹⁷ Av resten gör man en gud, en avgud,
    som man faller ner för, dyrkar
och ber till och säger:
    ”Rädda mig! Du är min gud!”
¹⁸ Dessa vet ingenting, förstår ingenting,
    deras ögon är tillslutna så att de inte kan se,
    liksom deras sinnen så att de inte kan fatta.
¹⁹ Ingen tänker efter,
    ingen har vett och förstånd att säga:
”Jag har eldat upp hälften av det
    för att baka bröd på kolen, steka kött och äta.
Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud?
    Skulle jag falla ner för ett stycke trä?”
²⁰ Den som sätter sin lit till aska lurar sig själv.
    Han kan inte rädda sig själv
eller säga: ”Det som jag har här i min hand är en lögn.”

²³ Sjung av glädje, ni himlar,
    om vad Herren har gjort!
Ropa högt, jordens djup!
    Stäm upp en sång, ni berg,
du skog med alla dina träd,
    för Herren har friköpt Jakob
och visar sig härlig i Israel!

”Jag är Herren
    som har skapat allt,
    som ensam spänt upp himlarna
    och ensam brett ut jorden.
²⁵ Jag är den som tillintetgör de falska profeterna
    och gör spåmännen till dårar,
som förkastar de visas lärdom
    och gör den till dårskap.
²⁶ Men jag verkställer mina tjänares ord
    och fullföljer vad mina sändebud sagt.

Jag säger om Jerusalem:
    ’Det ska bli bebott,’
och om Juda städer:
    ’De ska bli uppbyggda.’
    Jag ska resa upp deras ruiner igen.
²⁷ Jag säger till havsdjupet:
    ’Torka ut!’
    Och jag torkar ut dina floder.
²⁸ Jag säger om Kyros: ’Han är min herde,
    han ska förverkliga allt jag vill.’
Han ska säga om Jerusalem:
    ’Det ska bli uppbyggt,’
och om templet:
    ’Dess grund ska läggas.’

¹⁰ Var därför inte rädd, min tjänare Jakob, säger Herren,
var inte skräckslagen, Israel,
    för jag ska rädda dig från en avlägsen plats,
dina efterkommande från landet dit de förvisats.
    Jakob ska återvända
och leva i ro och trygghet.
    Ingen ska skrämma honom.
¹¹ För jag är med dig,
    säger Herren,
för att rädda dig.
    Jag ska utplåna alla de folk
bland vilka jag har skingrat dig.
    Men dig ska jag inte utplåna.
Jag ska tukta dig, men med rättvisa
    – helt ostraffad ska jag inte släppa dig.’

’Din skada är obotlig,
    ditt sår är oläkligt.
¹³ Det finns ingen som tar sig an din sak,
    ingen läkedom finns för ditt sår,
inget helande för dig.
¹⁴     Alla dina älskare har glömt dig
och bryr sig inte om dig längre.
    Jag har slagit dig så som en fiende skulle ha gjort,
jag har straffat dig grymt
    eftersom din skuld är så stor
och dina synder så många.
¹⁵     Varför klagar du över din skada
och över din obotliga smärta?
    För att din skuld var så stor
och dina synder så många
    har jag gjort dig detta.

¹⁶ Men alla som ätit av dig ska själva ätas,
    och alla dina fiender ska föras bort i fångenskap.
De som plundrar dig
    ska själva bli plundrade,
och de som skövlar dig
    ska bli skövlade.
¹⁷ Jag ska låta dig återfå din hälsa
    och läka dina sår, säger Herren,
dig som man kallat ”den fördrivna”
    och ”Sion som ingen bryr sig om”.’

’Se, jag ska resa Jakobs tält på nytt
    och förbarma mig över hans boningar.
Staden ska byggas upp på sina ruiner,
    och palatset ska stå på sin rätta plats.
¹⁹ Därifrån ska höras lovsång
    och rop av glädje.
Jag ska föröka dem,
    de ska inte bli färre.
Jag ska göra dem ärade,
    de ska inte vara utan betydelse.
²⁰ Deras barn ska bli som i gångna tider,
    deras menighet upprättas inför mig,
och jag ska straffa alla som förtrycker dem.
²¹     Deras ledare ska komma ur deras egna led,
deras härskare uppstå mitt ibland dem.
    Jag ska låta honom nalkas mig
och komma mig nära.
    Vem skulle annars våga komma nära mig? säger Herren.
²² Ni ska vara mitt folk
    och jag ska vara er Gud.’ ”

²³ Se, en stormvind från Herren
    bryter fram i vrede, en virvelstorm.
Den drar fram över de ogudaktigas huvuden.
²⁴     Herrens brinnande vrede vänder inte
förrän han fullbordat sina planer.
    I kommande dagar ska ni förstå det.

²⁷ Var inte rädd, min tjänare Jakob,
    var inte förskräckt, Israel!
Jag ska rädda dig ur landet långt borta
    och dina barn från det land där de är fångna.
Jakob ska återvända och få ro
    och inte skrämmas av någon.
²⁸ Frukta inte, min tjänare Jakob,
    säger Herren,
för jag är med dig.
    Jag ska förgöra alla de folk
som jag har drivit bort dig till.
    Men jag ska inte utplåna dig.
Jag ska straffa dig, men rättvist,
    för helt ostraffad ska jag inte släppa dig.”