Straffdom över Juda och Jerusalem

(A) Se, Herren Gud Sebaot

        ska ta ifrån Jerusalem och Juda
    både stöd och tillgång –
        all tillgång på bröd,
            all tillgång på vatten,
hjältar och krigsmän,
    domare och profeter,
        spåmän och äldste,
underbefäl och högt uppsatta män,
    rådgivare och hantverksskickliga
        och besvärjelsekunniga.
(B) Jag ska ge dem pojkar till furstar,
    nyckfullhet ska råda över dem.
Av folket ska
    den ene förtrycka den andre,
        var och en sin nästa.
    Den unge ska sätta sig upp
        mot den gamle,
    den obetydlige
        mot den högt ansedde.
När någon tar tag i sin bror
        i sin fars hus och säger:
    "Du äger en mantel, bli vår ledare
        och ta hand om denna ruinhög!"
(C) då ska han ropa:
        "Jag kan inte råda bot!
    I mitt hus finns varken
        bröd eller mantel.
    Sätt inte mig till ledare för folket!"

(D) För Jerusalem vacklar
        och Juda faller,
    därför att de i ord och gärningar
        står emot Herren,
    upproriska mot
        hans härlighets ögon.
(E) Deras uppsyn[a] vittnar mot dem.
    Liksom Sodoms folk
        visar de sina synder öppet
            och döljer dem inte.
    Ve över deras själar,
        för de har själva
            berett sig olycka.

10 (F) Säg till den rättfärdige
        att det ska gå honom väl,
    för de får äta sina gärningars frukt.
11 (G) Men ve över den ogudaktige!
    Honom ska det gå illa,
        han ska få igen
            för sina gärningar.
12 (H) Mitt folks förtryckare är barn,
        och kvinnor[b] härskar över det.
    O, mitt folk,
        dina ledare för dig vilse
    och fördärvar den väg du skulle gå.

13 (I) Herren träder fram
        för att gå till rätta,
    han står upp för att döma folken[c].
14 (J) Herren håller rättegång
        med sitt folks äldste
            och dess furstar:
    "Ni har skövlat vingården.
        Rov från de fattiga finns i era hus.
15 Vad menar ni
    med att krossa mitt folk
        och mala sönder de fattiga?"
    säger Herren Gud Sebaot.

16 Och Herren sade:
        Sions döttrar är högmodiga,
    de går med rak hals
        och flörtar med ögonen,
    trippar och pinglar
        med sina vristlänkar.
17 (K) Därför ska Herren låta
        Sions döttrar gå med kal hjässa[d],
    Herren ska blotta deras nakenhet.

18 (L) På den dagen ska Herren ta bort allt det vackra: vristlänkar, pannband och halssmycken, 19 örhängen, armband och slöjor, 20 (M) huvudprydnader, fotkedjor, bälten, parfymflaskor och amuletter, 21 (N) fingerringar och näsringar, 22 högtidsdräkter, kappor, mantlar och väskor, 23 speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.

24 (O) Det ska bli stank i stället för väldoft,
            rep i stället för bälte,
    skalligt huvud
        i stället för fint uppsatt hår,
    skynke av säcktyg
        i stället för högtidsmantel,
    märken av brännjärn
        i stället för skönhet.
25 Dina män ska falla för svärd
        och dina hjältar i strid.
26 (P) Sions portar ska klaga och sörja,
    utblottad ska hon sitta
        på marken.

Footnotes

  1. 3:9 uppsyn   Annan översättning: "partiskhet" (jfr 1:23).
  2. 3:12 är barn … kvinnor   Annan översättning (så Septuaginta): "skinnar det … utsugare".
  3. 3:13 folken   Andra handskrifter (Septuaginta): "sitt folk".
  4. 3:17 kal hjässa   Ansågs skamligt för kvinnor (1 Kor 11:6). Förknippades med slaveri eller skabb.