¹⁹ Du har legat i ruiner, ödelagd,
    och landet har varit förhärjat.
Men nu ska du bli för trång för folket,
    och de som skövlade dig ska vara långt borta.
²⁰ Du ska höra barnen
    som föddes under din barnlöshets tid säga:
’Här är det för trångt för mig,
    ge mig mer plats!’
²¹ Då ska du tänka:
    ’Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
    i exil och förskjuten.
Vem har fostrat dessa?
    Jag var lämnad ensam,
så varifrån kommer dessa?’ ”

”Jag ska ge ett tecken åt folken,
    resa mitt banér för dem,
och de ska bära dina söner i sina armar
    och dina döttrar på sina axlar.
²³ Kungar ska fostra dem som fäder
    och drottningar amma dem.
De ska buga sig till jorden för dig
    och slicka dammet av dina fötter.
Då ska du förstå att jag är Herren.
    De som hoppas på mig
ska aldrig komma på skam.”

²⁴ Kan man rycka bytet från den mäktige
    eller rädda fångar undan den grymme^[a]?

”Fångarna ska förvisso tas från den mäktige
    och bytet räddas undan den grymme.
Jag ska strida mot dem som strider mot dig,
    och jag ska själv rädda dina barn.
²⁶ Jag ska låta dina förtryckare äta sitt eget kött,
    och de ska bli druckna av sitt eget blod, som av vin.
Hela mänskligheten ska då förstå
    att jag, Herren, är din räddare och befriare, Jakobs Mäktige.”