Add parallel Print Page Options

Dock, natt skall icke förbliva där nu ångest råder. I den förgångna tiden har har han låtit Sebulons och Naftalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han låta det komma till ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas område.

Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.

Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glädes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.

Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågares stav, likasom i Midjans tid.

Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld.

Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.

Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.

Ett ord sänder Herren mot Jakob, och det slår ned i Israel,

och allt folket får förnimma det, Efraim och Samarias invånare, de som säga i sitt övermod och i sitt hjärtas stolthet:

10 »Tegelmurar hava fallit, men med huggen sten bygga vi upp nya; mullbärsfikonträd har man huggit ned, men cederträd sätta vi i deras ställe.»

11 Och HERREN uppreser mot dem Resins ovänner och uppeggar deras fiender,

12 araméerna från den ena sidan och filistéerna från den andra, och de äta upp Israel med glupska gap. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.

13 Men folket vänder ej åter till honom som slår dem; Herren Sebaot söka de icke.

14 Därför avhugger HERREN på Israel både huvud och svans, han hugger av både palmtopp och sävstrå, allt på en dag --

15 de äldste och högst uppsatte de äro huvudet, och profeterna, de falska vägvisarna, de äro svansen.

16 Ty detta folks ledare föra det vilse, och de som låta leda sig gå i fördärvet.

17 Därför kan Herren icke glädja sig över dess unga män, ej heller hava förbarmande med dess faderlösa och änkor; ty de äro allasammans gudlösa ogärningsmän, och var mun talar dårskap. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.

18 Ty ogudaktigheten förbränner såsom en eld, den förtär tistel och törne; den tänder på den tjocka skogen, så att den går upp i höga virvlar av rök.

19 Genom HERREN Sebaots förgrymmelse har landet råkat i brand, och folket är likasom eldsmat; den ene skonar icke den andre.

20 Man river åt sig till höger och förbliver dock hungrig, man tager för sig till vänster och bliver dock ej mätt; envar äter köttet på sin egen arm:

21 Manasse äter Efraim, och Efraim Manasse, och båda tillhopa vända sig mot Juda. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.

Profetia om Messias

Men nattmörkret ska vika där det nu är ångest. I det förflutna lät han Sebulons och Naftalis land förödmjukas, men i framtiden ska han låta sjövägen bli upprättad, landet bortom Jordan, de främmande folkens Galileen.

Det folk som vandrar i mörkret
    ser ett stort ljus.
Över dem som bor i skuggans land
    strålar ett ljus fram.
Du gör folket talrikt
    och ger dem en stor glädje.
De gläder sig inför dig
    som man gläder sig under skördetiden
och som man jublar
    när man delar upp bytet.
Oket som var deras börda,
    bjälken på deras axlar
    och förtryckarens piska
        bryter du sönder,
    så som du gjorde på Midjans tid.
Stövlar som trampats av soldater i strid,
    mantlar som sölats ner i blod,
    allt sådant ska brännas upp, förtäras av eld.
Därför ett barn har fötts åt oss,
    en son är oss given.
Väldet har lagts på hans axlar,
    och han ska kallas
    ”Underbar Rådgivare”,
    ”Mäktig Gud”,
    ”Evig Fader”,
    ”Fridsfurste”.
Väldet ska bli stort
    och friden utan slut
över Davids tron och hans kungadöme.
    Det ska befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet
    nu och för evigt.
Härskarornas Herres lidelse ska göra det.

Herrens vrede mot Israel

Herren sände ett budskap mot Jakob,
    och det föll ner över Israel.
Hela folket fick reda på det,
    Efraim och Samarias invånare.
Men de sade i stolthet och övermod:
10 ”Tegelmurar har fallit,
    men vi ska bygga upp nya med huggen sten.
Mullbärsfikonträd har huggits ner,
    men vi ska ersätta dem med cedrar.”
11 Herren har rest Resins fiender mot dem
    och hetsat upp deras fiender,
12 araméerna i öster och filistéerna i väster,
    och med vidöppna gap ska de sluka Israel.

Ändå har Herrens vrede inte lagt sig,
    utan hans hand är fortfarande lyft.

13 Men folket har inte vänt om
    till honom som slagit dem,
de har inte sökt härskarornas Herre.
14     Därför hugger Herren av från Israel
huvud och svans,
    palmtopp och strå,
på en och samma dag.
15     De äldste och förnämsta är huvudet,
och de falska profeterna är svansen.
16     De som har lett detta folk har fört det vilse,
de som blivit ledda har hamnat fel.
17     Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män
och inte visa barmhärtighet mot faderlösa och änkor,
    för de är alla gudlösa och onda,
och ur varje mun kommer skamligt tal.

Men inte ens nu har Herrens vrede lagt sig,
    utan fortfarande är hans hand lyft.

18 För ondskan brinner som en eld
    och förtär törnen och tistlar.
Den sätter snårskogen i brand,
    och röken stiger mot skyn som en pelare.
19 Av härskarornas Herres vrede brinner landet,
    och dess invånare är som bränsle på elden.
Ingen skonar sin nästa.
20     Man sliter åt sig till höger
men hungrar fortfarande,
    man hugger för sig till vänster
men får inte nog.
    Alla hugger in på varandra:
21 Manasse äter Efraim
    och Efraim Manasse,
och båda tillsammans på Juda.

Men inte ens nu har hans vrede lagt sig,
    hans hand är fortfarande lyft.