(A) Ett kort ögonblick övergav jag dig,
    men i stor barmhärtighet
        vill jag nu samla dig.
När min vrede vällde fram
    dolde jag ett ögonblick
        mitt ansikte för dig,
    men nu vill jag med evig nåd
        förbarma mig över dig,
    säger Herren din återlösare.
(B) Jag ska göra som vid Noas flod.
    Liksom jag gav min ed
        att Noas flod inte mer
            skulle drabba jorden,
    så ger jag nu min ed att inte mer
        vredgas på dig eller bestraffa dig.
10 (C) Även om bergen viker bort
        och höjderna vacklar,
    så ska min nåd inte vika från dig
        eller mitt fridsförbund vackla,
    säger Herren din förbarmare.

11 (D) Du arma, så drabbad av stormar
        utan att få någon tröst,
    nu ska jag mura dina stenar
        med spetsglans[a]
    och lägga din grund med safirer.
12 Jag ska göra dina tinnar av rubiner,
        dina portar av kristall[b]
    och hela din ringmur av ädla stenar.
13 (E) Alla dina barn
        ska bli Herrens lärjungar,
    och dina barns frid ska vara stor.[c]
14 I rättfärdighet ska du bli befäst.
    Förtryck ska vara fjärran från dig,
        du har inget att frukta.
    Skräcken ska vara borta,
        den ska inte komma dig nära.
15 (F) Om någon angriper dig
        kommer det inte från mig,
    den som angriper dig
        ska falla för dig.

16 (G) Se, jag skapar smeden,
        som blåser upp kolelden
    och formar ett vapen
        genom sitt arbete.
    Jag skapar också fördärvaren
        till att förstöra.
17 (H) Inget vapen som smids mot dig
        ska ha framgång,
    och varje tunga som angriper dig
        ska du i domen döma skyldig.
    Detta är Herrens tjänares arvedel,
        och deras rättfärdighet
    kommer från mig, säger Herren.

Read full chapter

Footnotes

  1. 54:11 spetsglans   Antimon, mörkt färgämne som användes mellan mosaikstenar och även som ögonskugga.
  2. 54:12 kristall   Så Septuaginta. Grundtexten svårtolkad.
  3. 54:13 Citeras av Jesus i Joh 6:45.

Jag övergav dig under en kort tid,
    men nu ska jag i min stora barmhärtighet än en gång församla dig.
I ett ögonblicks vrede dolde jag mitt ansikte för dig,
    men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig,
säger Herren, din befriare.

På Noas tid svor jag att aldrig mer låta
    Noas flod komma över jorden igen.
Nu svär jag att min vrede
    eller bestraffning aldrig mer ska drabba dig.
10 Om så bergen rämnar och höjderna flyttar sig,
    ska jag aldrig någonsin svika dig
och mitt fredsförbund aldrig brytas,
    säger Herren, han som visar dig barmhärtighet.

11 Du plågade, du tröstlösa,
    du som drabbats så av stormar,
jag ska bygga upp dina stenar med spetsglans,
    och din grund med safirer.
12 Jag gör dina tinnar av rubiner,
    portar av glänsande juveler
    och murar av ädelstenar.
13 Alla dina barn ska undervisas av Herren,
    och dina barn ska få leva i stor fred.
14     I rättfärdighet ska du befästas.
Du ska vara långt från förtryck
    och inte ha något att frukta,
Terror ska inte nå dig
    utan vara långt från dig.
15 Om någon går till anfall mot dig,
    så kommer det inte från mig.
Den som angriper dig
    ska falla för dig.

16 Jag har skapat smeden,
    som blåser på kolelden
och smider ett vapen för dess bruk.
    Jag skapar förgöraren som förstör.
17 Men inget vapen som smids mot dig
    ska ha någon framgång,
och var och en som talar mot dig ska du döma skyldig.
    Detta är Herrens tjänares lott.
Deras rättfärdighet kommer från mig, säger Herren.

Read full chapter

Mannen med mätsnöret

Och jag lyfte min blick och fick se en man med ett mätsnöre i handen. Då frågade jag: ”Vart går du?” Han svarade: ”Jag ska mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det ska bli.” Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom. (A) Han sade till denne: ”Skynda dig och säg till den unge mannen: Jerusalem ska ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne. (B) Och jag själv, säger Herren, ska vara en mur av eld omkring staden, och jag ska vara härligheten därinne.”

En ny tid för Israel och folken

Upp, upp! Fly från landet i norr[a], säger Herren, för jag har skingrat er som himlens fyra vindar, säger Herren. (C) Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos dottern Babel. (D) För så säger Herren Sebaot, han som för sin härlighets skull[b] har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: ”Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten. Se, jag lyfter min hand mot dem, och de ska plundras av sina slavar.” Ni ska då förstå att Herren Sebaot har sänt mig.

10 (E) Jubla och gläd dig, dotter Sion, för se, jag kommer och jag ska bo i dig, säger Herren. 11 (F) Många hednafolk ska på den dagen ansluta sig till Herren och bli mitt folk, och jag ska bo i dig. Du ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig. 12 (G) Herren ska ha Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång ska han utvälja Jerusalem.

13 (H) Var stilla inför Herren, allt kött, för han har trätt fram ur sin heliga boning.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:6 landet i norr   Vägen till Babel gick först norrut innan den svängde mot öster längs ”den fruktbara halvmånen” och floden Eufrat.
  2. 2:8 för sin härlighets skull   Ordagrant: ”efter sin härlighet”.

Mannen med mätsnöret

När jag lyfte blicken fick jag se en man som hade ett mätsnöre i handen. ”Vart är du på väg?” frågade jag honom.

Han svarade: ”Till Jerusalem, för att mäta dess bredd och längd.”

Då gick ängeln som talade med mig iväg, och en annan ängel kom emot honom och sa: ”Skynda dig och säg till den unge mannen där: ’Jerusalem ska bli en stad utan murar, på grund av det stora antalet människor och djur där. Jag själv, säger Herren, ska vara en eldsmur omkring staden, och jag ska vara dess härlighet därinne.’

Herrens kallelse

Kom, kom! Fly från landet i norr, säger Herren, för jag har skingrat er i alla väderstreck, säger Herren.

Kom, Sion! Fly, du som bor hos dotter Babylon!” För så säger härskarornas Herre: ”Efter sin härlighet har han sänt mig[a] om folken som plundrat er: –Den som rör vid er rör vid min[b] ögonsten–. Ja, jag ska lyfta min hand mot dem, och de ska bli ett byte för sina slavar. Då ska ni inse att härskarornas Herre har sänt mig.

10 Ropa och var glad, dotter Sion! Jag kommer för att bo hos dig, säger Herren. 11 Vid den tiden ska många folk sluta sig till Herren och bli mitt folk. Jag ska bo hos dig. Då ska du inse att härskarornas Herre har sänt mig till dig. 12 Herren ska ärva Juda som sin del av den heliga marken och än en gång utvälja Jerusalem. 13 Var stilla inför Herren, hela mänskligheten, för han har rest sig från sin heliga boning.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:8 Grundtextens innebörd är oviss.
  2. 2:8 Enligt ett rättelseförslag: hans (sannolikt för att det inte skulle låta som om HERREN hade sänt HERREN).

(A) Så säger Herren:
    Jag ska vända åter till Sion
        för att bo mitt i Jerusalem,
    och Jerusalem ska kallas
        ”sanningens stad”
    och Herren Sebaots berg
        ”det heliga berget”.

Read full chapter

Så säger Herren: ”Jag återvänder till Sion, och jag vill bo mitt i Jerusalem. Jerusalem ska kallas Den trogna staden, och Herrens berg Det heliga berget.”

Read full chapter

15 så har jag i denna tid åter beslutat att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Var inte rädda!

Read full chapter

15 så har jag nu gjort en plan för att göra gott mot Jerusalem och judéerna. Var inte rädda!

Read full chapter