³ ”Ni Jerusalems invånare och Juda män,
    döm nu mellan mig och min vingård!
⁴ Vad hade man kunnat göra mer för den
    än vad jag redan har gjort?
Jag förväntade mig goda druvor,
    men den gav dåliga.
⁵ Jag ska nu låta er veta
    vad jag tänker göra med min vingård:
Jag ska ta bort dess stängsel,
    så att den blir ödelagd.
Jag ska riva ner dess mur,
    så att den blir nertrampad.
⁶ Jag ska låta den bli fördärvad,
    och den ska inte beskäras eller hackas,
utan tistlar och törnen ska få växa fritt.
    Jag ska befalla molnen att inte sända regn över den.”

⁷ Härskarornas Herres vingård är Israel
    och Judas folk den plantering han älskade.
Han väntade sig rätt,
    men fann i stället orättvisa,
han väntade sig rättfärdighet men hörde bara nödrop.

⁸ Ve er som skaffar hus efter hus
    och lägger fält till fält,
så att det inte längre finns någon plats kvar,
    och ni blir de enda som bor i landet.

”Många hus ska sannerligen ligga öde,
    stora och fina, men utan invånare.
¹⁰ En vingård på tio plogland
    ska inte ge mer än en knapp tunna vin,
och av det utsäde som sås
    ska man bara få en tiondel tillbaka.”

¹¹ Ve dem som går upp tidigt på morgonen
    för att jaga efter starka drycker
och sitter till långt fram på nätterna,
    berusade av vin!
¹² I deras dryckesfester hörs cittra, harpa, puka och flöjt,
    och där finns vin.
Men Herrens verk ser de inte,
    vad han gör bryr de sig inte om.
¹³ Därför ska mitt folk föras bort i fångenskap,
    för de är utan förstånd.
Dess stormän ska dö av hunger,
    och dess larmande hop ska tyna bort av törst.
¹⁴ Därför vidgar dödsriket sitt gap
    och spärrar upp sin mun utan gräns,
och dit ner störtar stadens förnämsta,
    liksom den larmande hopen som nu jublar där.
¹⁵ Då böjs människan ner,
    mänskligheten förödmjukas,
de högmodigas blick förödmjukas.
¹⁶     Men härskarornas Herre är upphöjd i sin dom,
Gud, den Helige, visar sig helig i sin rättfärdighet.
¹⁷     Då ska lammen beta som på sin egen betesmark,
fåren finna sin föda bland ruiner efter de rika.^[a]

¹⁸ Ve dem som drar med sig överträdelser med lögnens band
    och synd som med vagnsremmar,
¹⁹ dem som säger:
    ”Låt honom skynda sig
och snabbt utföra sitt verk,
    så att vi får se det.
Låt det närma sig och komma,
    som Israels Helige har beslutat,
så att vi får veta det!”

²⁰ Ve dem som kallar ont för gott
    och gott för ont,
som gör mörker till ljus och ljus till mörker,
    surt till sött och sött till surt!

²¹ Ve dem som är visa i sina egna ögon
    och betraktar sig själva som kloka!

²² Ve dem som är hjältar i att dricka vin
    och skickliga att blanda drycker!
²³ De tar mutor för att frikänna den skyldige
    och vägrar den rättfärdige hans rätt.
²⁴ Som eldslågan förtär hö
    och som halm sjunker ihop i elden,
så ska deras rot ruttna
    och deras blommor flyga iväg som stoft,
för de har förkastat härskarornas Herres lag
    och föraktat ordet från Israels Helige.
²⁵ Det är därför Herrens vrede
    har flammat upp mot hans folk,
och han har sträckt ut sin hand för att slå det.
    Bergen darrar,
och döda kroppar ligger som avfall på gatorna.

Men trots detta upphör inte hans vrede,
    utan hans hand är fortfarande utsträckt.

²⁶ Han reser ett banér för folken långt borta
    och lockar dem från jordens ände.
    Och se, de kommer fort, med hast.
²⁷ Ingen blir trött eller stapplar,
    ingen slumrar eller sover.
Inget bälte kring någons höfter lossnar,
    ingen skorem går av.
²⁸ Deras pilar är vassa
    och deras bågar spända.
Hästarnas hovar är som av flinta,
    och vagnshjulen viner som vinden.
²⁹ De ryter som lejon, som unga lejon,
    och griper morrande tag i sitt byte
och släpar bort det,
    utan att någon kan rädda det.
³⁰ Den dagen ska det rytas mot dem
    som när havet ryter.
Ser man ut över landet
    är där mörker och nöd,
    och ljuset förmörkas av moln.