13 (A) Jubla, ni himlar,
    och gläd dig, du jord,
        brist ut i jubel, ni berg,
    för Herren tröstar sitt folk
        och förbarmar sig
            över sina betryckta.

Read full chapter

13 Ropa av glädje, ni himlar,
    och gläd dig, du jord!
Stäm upp en sång, ni berg!
    För Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina lidande.

Read full chapter

10 (A) Även om bergen viker bort
        och höjderna vacklar,
    så ska min nåd inte vika från dig
        eller mitt fridsförbund vackla,
    säger Herren din förbarmare.

Read full chapter

10 Om så bergen rämnar och höjderna flyttar sig,
    ska jag aldrig någonsin svika dig
och mitt fredsförbund aldrig brytas,
    säger Herren, han som visar dig barmhärtighet.

Read full chapter

(A) Hur ska jag kunna överge dig, Efraim?
        Ska jag lämna dig, Israel?
    Hur ska jag kunna göra med dig
        som med Adma
            och behandla dig som Sebojim?[a]
    Mitt hjärta vänder sig i mig,
        all min barmhärtighet vaknar.
(B) Jag vill inte utföra
        min brinnande vrede,
    jag vill inte ödelägga Efraim igen,
        för jag är Gud
            och inte en människa.
    Jag är helig bland er
        och vill inte komma med vrede.

10 (C) Herren ska de följa,
        och han ska ryta som ett lejon.
    Han ska ryta och barnen
        ska komma
    med bävan västerifrån.
11 De ska komma med bävan
    som fåglar från Egypten
        och som duvor från Assurs land,
    och jag ska låta dem bo i sina hus,
        säger Herren.

Israels synd

12 Efraim har omgett mig med lögn,
        Israels hus med svek.
    Juda är ännu trolös mot Gud,
        mot den Allraheligaste,
            den Trofaste.

Read full chapter

Footnotes

  1. 11:8 Adma … Sebojim   Städer som gick under med Sodom och Gomorra (1 Mos 14:8, 19:24f).

Men hur skulle jag kunna lämna dig, Efraim,
    överge dig, Israel,
göra med dig som med Adma,
    låta det gå med dig som med Sevojim?
Mitt hjärta vänder sig inom mig,
    all min medkänsla väcks upp.
Jag vill inte ge utlopp för min brinnande vrede.
    Jag vill inte vända mig för att förgöra Efraim.
För jag är Gud och inte en människa,
    den Helige ibland er,
    och jag kommer inte med vrede[a].
10 De ska följa Herren,
    och han ska ryta som ett lejon.
När han ryter,
    kommer hans barn bävande västerifrån.
11 Likt fåglar kommer de
    bävande från Egypten,
ja, som duvor från Assyrien.
    Jag ska låta dem återvända hem igen,
        säger Herren.”

Efraims synd

12 Efraim har omgett mig med lögn,
    israeliterna med svek,
och Juda vacklar mot Gud,
    mot den trofaste, den Helige.[b]

Read full chapter

Footnotes

  1. 11:9 Eller: …kommer inte in i staden.Det är osäkert hur det sista ordet ska tolkas.
  2. 11:12 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare hälft.