Add parallel Print Page Options

Dom över Babylon

47 Du obesegrade Babylon, kom och sätt dig på marken och sörj, för dina dagar fyllda av ära och härlighet är nu slut. Du kaldeernas dotter, du kommer aldrig mer att kallas den ljuvliga och den behagliga.

Mal din säd på kvarnstenar. Ta av din slöja och lyft upp dina kjolar, när du måste vada genom vatten.

Du kommer att bli avklädd och förnedrad. Jag ska hämnas dig och kommer inte att ändra mitt beslut.

Så talar vår befriare, han som ska rädda Israel från Babylons mäktiga välde. Herren, härskarornas Gud, är hans namn, den Helige i Israel.

Sitt i mörker och tystnad, du Babylon! Aldrig mer kommer du att kallas kungarikenas drottning.

Jag var arg på mitt folk Israel och straffade dem genom att låta dem falla i dina händer. Men du visade dem ingen barmhärtighet. Du har till och med låtit gamla människor bära tunga bördor.

Du tänkte att du skulle få regera för alltid, du hela världens drottning. Du bekymrade dig inte det minsta om mitt folk eller tänkte på det öde som skulle kunna drabba dig själv.

Du nöjeslystna kungarike, som levt i lugn och ro och skrutit med att vara det största i världen, hör här min dom över dina synder! Du säger: Jag klarar mig bra själv! Jag kommer aldrig att bli en behövande änka eller barnlös.

Men båda dessa olyckor ska komma över dig i ett ögonblick, ja, på en enda dag ska du bli både änka och barnlös, trots all din trolldom och magiska kraft.

10 Du kände dig säker i all din ondska. Ingen ser mig, sa du. Din visdom och kunskap har fått dig att vända dig bort från mig, och du har förklarat dig själv vara Herre.

11 Det är därför som förödelsen ska komma över dig plötsligt, så plötsligt att du inte ska veta varifrån den kommer, och det kommer inte att finnas någon räddning för dig.

12 Fortsätt du med din magi och din trolldom, som du har gjort sedan du var bara ett barn. Kanske ska du lyckas, kanske kan du skrämma någon.

13 Du har rådgivare i massor, astrologer och stjärntydare som försöker tala om för dig vad som ligger i framtiden.

14 Men de är lika försvarslösa som torrt gräs i eld. De kan inte ens hjälpa sig själva! Du får ingen hjälp alls från dem. Deras eld är ingenting att värma sig vid!

15 Inget av allt det du lärt dig sedan du var liten kommer att kunna hjälpa dig.

Dom över Babylon

47 Kom ner och sätt dig i stoftet,
    du jungfru, dotter Babylon!
Sätt dig på marken, utan tron,
    du kaldéernas dotter!
Du kommer aldrig mer att kallas
    den ljuvliga och den behagliga.
Ta en kvarn och mal din säd,
    ta av din slöja,
lyft upp dina kjolar och blotta benen,
    vada genom strömmar.
Din nakenhet ska blottas
    och din skam visas upp.
Jag ska hämnas,
    och ingen människa kan hindra mig.”

Vår befriare[a] heter härskarornas Herre,
    Israels Helige.

”Sitt i tystnad och gå in i mörkret,
    du kaldéernas dotter!
Aldrig mer kommer du att kallas
    kungarikenas drottning.
Jag var vred på mitt folk,
    vanhelgade min egendom
och lät dem falla i dina händer.
    Du visade dem ingen barmhärtighet.
Ditt ok tyngde till och med de gamla.
    Du tänkte att du skulle få vara
en drottning för alltid.
    Du bekymrade dig inte
och tänkte inte på vad som skulle kunna hända.

Lyssna nu, du som lever i överdåd,
    du som sitter så tryggt och säger för dig själv:
’Ingen är som jag!
    Jag kommer aldrig att sitta som änka
    eller mista mina barn.’
Men båda dessa öden ska drabba dig.
    På ett ögonblick, på en enda dag,
ska du bli både barnlös och änka.
    I fullt mått ska de drabba dig,
trots alla dina trolldomskonster
    och dina besvärjelsers stora kraft.
10 Du kände dig säker i din ondska
    och tänkte: ’Ingen ser mig.’
Din vishet och kunskap förledde dig,
    och du tänkte för dig själv:
    ’Ingen är som jag!’
11 Men en olycka ska drabba dig,
    som du inte kan besvärja,
plötslig förödelse ska falla över dig,
    och du kan inte avvärja den.
Plötsligt ska du drabbas av en katastrof
    som du inte kunnat förutse.

12 Fortsätt du med dina besvärjelser
    och dina många trolldomskonster,
    som du har slitit med sedan din ungdom.
Kanske ska du lyckas,
    kanske kan du skrämma iväg någon.
13 Du har tröttat ut dig med alla dina rådslag.
    Låt dem nu träda fram och rädda dig,
astrologerna och stjärntydarna,
    som månadsvis försöker tala om för dig vad som ska hända dig.
14 De är som torrt gräs
    som bränns upp i eld.
De kan inte rädda sig själva ur lågorna.
    Det blir ingen glöd att värma sig vid,
ingen brasa att sitta vid.
15 Så går det för dem
    som du ägnat tid och kraft åt sedan din ungdom.
De irrar bort, var och en åt sitt håll,
    och ingen räddar dig.

Footnotes

  1. 47:4 Se 4 Mos 35:12 med not.