Add parallel Print Page Options

Dom över Babylon

47 Kom ner och sätt dig i stoftet,
    du jungfru, dotter Babylon!
Sätt dig på marken, utan tron,
    du kaldéernas dotter!
Du kommer aldrig mer att kallas
    den ljuvliga och den behagliga.
Ta en kvarn och mal din säd,
    ta av din slöja,
lyft upp dina kjolar och blotta benen,
    vada genom strömmar.
Din nakenhet ska blottas
    och din skam visas upp.
Jag ska hämnas,
    och ingen människa kan hindra mig.”

Vår befriare[a] heter härskarornas Herre,
    Israels Helige.

”Sitt i tystnad och gå in i mörkret,
    du kaldéernas dotter!
Aldrig mer kommer du att kallas
    kungarikenas drottning.
Jag var vred på mitt folk,
    vanhelgade min egendom
och lät dem falla i dina händer.
    Du visade dem ingen barmhärtighet.
Ditt ok tyngde till och med de gamla.
    Du tänkte att du skulle få vara
en drottning för alltid.
    Du bekymrade dig inte
och tänkte inte på vad som skulle kunna hända.

Lyssna nu, du som lever i överdåd,
    du som sitter så tryggt och säger för dig själv:
’Ingen är som jag!
    Jag kommer aldrig att sitta som änka
    eller mista mina barn.’
Men båda dessa öden ska drabba dig.
    På ett ögonblick, på en enda dag,
ska du bli både barnlös och änka.
    I fullt mått ska de drabba dig,
trots alla dina trolldomskonster
    och dina besvärjelsers stora kraft.
10 Du kände dig säker i din ondska
    och tänkte: ’Ingen ser mig.’
Din vishet och kunskap förledde dig,
    och du tänkte för dig själv:
    ’Ingen är som jag!’
11 Men en olycka ska drabba dig,
    som du inte kan besvärja,
plötslig förödelse ska falla över dig,
    och du kan inte avvärja den.
Plötsligt ska du drabbas av en katastrof
    som du inte kunnat förutse.

12 Fortsätt du med dina besvärjelser
    och dina många trolldomskonster,
    som du har slitit med sedan din ungdom.
Kanske ska du lyckas,
    kanske kan du skrämma iväg någon.
13 Du har tröttat ut dig med alla dina rådslag.
    Låt dem nu träda fram och rädda dig,
astrologerna och stjärntydarna,
    som månadsvis försöker tala om för dig vad som ska hända dig.
14 De är som torrt gräs
    som bränns upp i eld.
De kan inte rädda sig själva ur lågorna.
    Det blir ingen glöd att värma sig vid,
ingen brasa att sitta vid.
15 Så går det för dem
    som du ägnat tid och kraft åt sedan din ungdom.
De irrar bort, var och en åt sitt håll,
    och ingen räddar dig.

Footnotes

  1. 47:4 Se 4 Mos 35:12 med not.

47 Stig ned och sätt dig i stoftet, du jungfru dotter Babel, sätt dig på jorden utan tron, du kaldéernas dotter; ty man skall icke mer kalla dig »den bortklemade och yppiga».

Tag till kvarnen och mal mjöl, lägg av din slöja, lyft upp släpet, blotta benet, vada genom strömmarna.

Din blygd skall varda blottad, och din skam skall ses. Hämnd skall jag utkräva och ej skona någon människa.

Vår förlossares namn är HERREN Sebaot, Israels Helige!

Sitt tyst och drag dig undan i mörkret, du kaldéernas dotter; ty du skall icke mer bliva kallad »konungarikenas drottning».

Jag förtörnades på mitt folk, jag ohelgade min arvedel och gav dem i din hand. Och du visade dem intet förbarmande; på gamla män lät du ditt ok tynga hårt.

Du tänkte: »Jag skall evinnerligen förbliva en drottning» därför ville du ej akta på och tänkte ej på änden.

Så hör nu detta, du som lever i vällust, du som tronar så trygg, du som säger i ditt hjärta: »Jag och ingen annan; aldrig skall jag sitta såsom änka, aldrig veta av, vad barnlöshet är.»

Se, båda dessa olyckor skola komma över dig med hast, på en och samma dag: både barnlöshet och änkestånd skola komma över dig i fullaste mått, trots myckenheten av dina trolldomskonster, trots dina besvärjelsers starka kraft.

10 Du kände dig trygg i din ondska, du tänkte: »Ingen ser mig.» Din vishet och din kunskap var det, som förförde dig, så att du så sade i ditt hjärta: »Jag och ingen annan.»

11 Därför skall en olycka komma över dig, som du ej förmår besvärja bort, och ett fördärv skall falla över dig, som du icke skall kunna avvända; ja, plötsligt skall ödeläggelse komma över dig, när du minst anar det.

12 Träd fram med de besvärjelser och många trolldomskonster som du har mödat dig med från din ungdom; se till, om du så kan skaffa hjälp, om du så kan skrämma bort faran.

13 Du har arbetat dig trött med dina många rådslag. Må de nu träda fram, må de frälsa dig, dessa som avmäta himmelen och spana i stjärnorna och var nymånad kungöra, varifrån ditt öde skall komma över dig.

14 Men se, de äro att likna vid strå som brännes upp i eld, de kunna icke rädda sitt liv ur lågornas våld. Detta är ju ingen koleld att värma sig framför, ingen brasa att sitta vid.

15 Ja, så går det för dig med dem som du mödade dig för. Och dina handelsvänner från ungdomstiden draga bort, var och en åt sitt håll och ingen finnes, som frälsar dig.