Det sanna Israel och den ende Guden

44 Men hör nu,

    du min tjänare Jakob,
        du Israel som jag har utvalt.
(A) Så säger Herren som skapade dig,
    han som formade dig i moderlivet
        och som hjälper dig:
    Var inte rädd, du min tjänare Jakob,
        du Jeshurun[a] som jag har utvalt.

(B) För jag ska utgjuta
    vatten över det som törstar
        och strömmar över det torra.
    Jag ska utgjuta
        min Ande över dina barn,
    min välsignelse
        över dina avkomlingar,
(C) så att de växer upp
        bland det gröna gräset,
    som pilträd vid vattenbäckar.
Då ska en säga: "Jag tillhör Herren",
        en annan åberopa Jakobs namn,
    en tredje skriva: "Herrens egen"
        på sin hand
    och använda Israel som ärenamn.

(D) Så säger Herren, Israels Kung,
        och hans Återlösare,
            Herren Sebaot:
    Jag är den förste, och jag är den siste.
        Utom mig finns ingen Gud.
(E) Vem är som jag?
    Låt honom berätta och lägga fram
            för mig vad som har hänt
        sedan jag insatte folket för evigt,
    och berätta vad som ska komma
        i framtiden.
(F) Var inte rädda eller förskräckta.
    Har jag inte låtit er höra om det
        och förkunnat det
            för länge sedan?
        Ni är mina vittnen.
    Finns det någon annan Gud än jag?
        Nej, det finns ingen annan klippa,
            jag vet ingen.

Det dåraktiga med avgudar

(G) Alla som tillverkar avgudar är tomhet,
        deras kära gudar kan inte hjälpa.
    Deras vittnen ser inget
        och förstår inget,
    därför kommer de på skam.
10 (H) Vem vill forma en gud
        och gjuta en bild
    som inte kan hjälpa honom?
11 (I) Se, hela deras sällskap
        ska komma på skam.
    Konsthantverkarna är ju själva
        bara människor.
    Låt dem alla samlas och träda fram.
        Då ska de alla komma på skam
            i skräck.

12 Smeden tar sitt verktyg
        och bearbetar smidet i glöden,
    han formar det med hammare
        och bearbetar det
            med kraftig arm.
    Blir han hungrig
        förlorar han sin kraft,
    dricker han inte vatten
        blir han matt.
13 (J) Träsnidaren spänner ut
        sitt måttband
    och gör märken på trästycket
        med sitt ritstift.
    Han formar det med stämjärn
        och märker ut det med passaren.
    Han gör det till en mansbild,
        en vacker människogestalt
            att sättas i ett hus.

14 Man fäller cedrar åt sig
    och tar stenek och vanlig ek
        och väljer[b] åt sig
            bland skogens träd.
    Man planterar lärkträd,
        och regnet får dem att växa.
15 Detta har människorna till bränsle.
    Man tar av veden
        och värmer sig med den,
    man tänder på den
        och bakar bröd.
    Men man tillverkar också
        en gud och tillber den,
    man gör träet till en gudabild
        och faller ner för den.
16 Hälften av träet
        bränner man upp i eld,
    över hälften lagar man kött att äta,
        steker sin stek och äter sig mätt.
    Sedan värmer man sig och säger:
        "Gott, jag är varm!
            Jag njuter av brasan."
17 Men av det som är kvar
        gör man en gud, en gudabild.
    Man faller ner för den och tillber,
        Man ber till den och säger:
    "Rädda mig, för du är min gud!"
18 (K) Dessa människor vet ingenting
        och förstår ingenting,
    för deras ögon är stängda
        så att de inte ser,
    och deras hjärtan
        så att de inte fattar.
19 Ingen tänker efter i hjärtat,
        har vett eller förstånd att säga:
    "Hälften brände jag upp i eld,
        på kolen bakade jag bröd
            och stekte kött och åt.
    Skulle jag nu göra resten
        till en avskyvärd avgud?
    Skulle jag falla ner
        för en träbit?"
20 Den som lever av aska
        är förledd av ett vilselett hjärta,
    så att han inte kan rädda sin själ
        eller tänka:
    "Är det inte lögn,
        detta i min högra hand?"

21 (L) Tänk på detta, Jakob,
        du Israel, för du är min tjänare.
    Jag har format dig,
        du är min tjänare.
    Israel, du blir inte bortglömd av mig.
22 (M) Jag har utplånat dina brott
        som ett moln,
    dina synder som en sky.
    Vänd om till mig,
        för jag har återlöst dig.
23 (N) Jubla, ni himlar,
        för Herren har gjort det!
    Höj glädjerop, ni jordens djup,
        brist ut i jubel, ni berg,
            du skog med alla dina träd,
    för Herren har återlöst Jakob,
        han visar sin härlighet i Israel.

Jerusalem ska bli bebott

24 (O) Så säger Herren din återlösare,
    han som format dig
        sedan moderlivet:
    Jag, Herren,
        är den som har gjort allt,
    den som ensam har spänt ut himlen
        och brett ut jorden.
    Vem var med mig?
25 (P) Jag är den som tillintetgör
    lögnprofeternas tecken
        och gör spåmännen till dårar,
    som låter de visa komma till korta
        och gör deras kunskap
            till dårskap,
26 men bekräftar sin tjänares ord
    och fullbordar sina
        sändebuds råd.
    Jag är den som säger om Jerusalem:
        "Det ska bli bebott"
    och om Juda städer:
        "De ska byggas upp,
            jag ska resa upp deras ruiner."
27 (Q) Jag är den som säger till havsdjupet:
    "Bli torrt!
        Jag ska torka ut dina strömmar."
28 (R) Jag är den som säger om Koresh[c]:
    "Han är min herde,
        han ska fullborda allt jag vill.
    Han ska säga om Jerusalem:
        Det ska byggas upp,
    och till templet:
        Din grund ska bli lagd på nytt."

Read full chapter

Footnotes

  1. 44:2 Jeshurun   Poetiskt namn på Israel, troligen bildat av Jashár, "rättrådig".
  2. 44:14 väljer   Annan översättning: "odlar".
  3. 44:28 Koresh   Persisk kung (559-530 f Kr) som år 539 f Kr besegrade Babel och befriade rikets fångar, däribland judarna, och möjliggjorde återuppbyggnaden av templet i Jerusalem (se Esra 1).

Den ende Guden

44 Lyssna nu, min tjänare Jakob,
    Israel, som jag har utvalt:
Så säger Herren,
    som skapade dig
och formade dig i moderlivet,
    han som hjälper dig:
Var inte rädd, min tjänare Jakob,
    Jeshurun[a], som jag har utvalt.
Jag ska utgjuta vatten över törstande mark,
    floder över uttorkat land.
Jag ska utgjuta min Ande
    över dina barn
och mina välsignelser
    över dina ättlingar.
De ska växa upp bland gräset,
    som pilträd på en flodstrand.
En ska säga: ’Jag tillhör Herren’,
    en annan bära Jakobs namn,
en tredje ska skriva
    att han är Herrens
och hedras med namnet Israel.”

Så säger Herren, Israels kung och befriare,
    härskarornas Herre:
”Jag är den förste och jag är den siste.
    Det finns ingen annan Gud än jag.
Vem är som jag?
    Låt honom tala om det,
förklara, lägga fram för mig
    vad som hänt sedan jag formade mitt folk i urtiden,
och vad som ska komma.[b]
    Låt dem berätta vad som ska komma att ske.
Var inte förskräckta, var inte rädda!
    Har jag inte förkunnat
och förutsagt detta för länge sedan?
    Ni är mina vittnen.
Finns det någon annan Gud än jag?
    Nej, ingen annan klippa finns, jag vet ingen.”

Avgudarnas meningslöshet

De som bygger avgudar åt sig är ingenting.
    Deras älskade beläten har ingen hjälp att ge.
Deras vittnen ser inget och vet inget,
    de får stå där med skam.
10 Vem gör sig en gud, gjuter en gudabild
    som inte är till någon nytta för honom?
11 Alla hans anhängare ska stå med skam,
    för hantverkarna som gjort dem är själva bara människor.
Låt dem alla samlas och ställa sig där.
    Alla ska de stå där med skam och i skräck.

12 Smeden bearbetar järn vid sitt städ, i glöden,
    och formar det med hammare med all sin kraft.
Han blir hungrig och trött,
    dricker inget vatten och blir matt.[c]
13 Snickaren tar mått med band,
    sätter ut märken med krita
och hugger ut den med stämjärn.
    Han märker ut formen med passare,
formar den som en människa i all hennes glans,
    som sedan kan bo i ett tempel.
14 Man hugger ner cedrar åt sig,
    tar cypress och ek
och låter dem växa bland skogens träd,
    eller planterar ett cederträd som regnet får att växa.[d]
15 Av trädet får man sedan ved
    att värma sig med
    och för att tända en eld för att baka bröd.
Men man gör också en gud som man tillber
    och faller ner inför.
16 Hälften av träet använder man till en brasa
    där man lagar mat och steker kött att mätta sig med,
värmer sig och säger:
    ”Så, nu är jag varm, nu kan jag sitta och se på elden.”
17 Av resten gör man en gud, en avgud,
    som man faller ner för, dyrkar
och ber till och säger:
    ”Rädda mig! Du är min gud!”
18 Dessa vet ingenting, förstår ingenting,
    deras ögon är tillslutna så att de inte kan se,
    liksom deras sinnen så att de inte kan fatta.
19 Ingen tänker efter,
    ingen har vett och förstånd att säga:
”Jag har eldat upp hälften av det
    för att baka bröd på kolen, steka kött och äta.
Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud?
    Skulle jag falla ner för ett stycke trä?”
20 Den som sätter sin lit till aska lurar sig själv.
    Han kan inte rädda sig själv
eller säga: ”Det som jag har här i min hand är en lögn.”

Guds skaparmakt

21 ”Tänk på detta, Jakob,
    Israel, för du är min tjänare!
Jag har format dig, du är min tjänare, Israel,
    och jag ska inte glömma bort dig.
22 Jag har utplånat dina synder som ett moln,
    dina brott som morgondimman.
Vänd om till mig,
    för jag har friköpt dig.”

23 Sjung av glädje, ni himlar,
    om vad Herren har gjort!
Ropa högt, jordens djup!
    Stäm upp en sång, ni berg,
du skog med alla dina träd,
    för Herren har friköpt Jakob
och visar sig härlig i Israel!

Jerusalem ska bli bebott

24 Så säger Herren, din befriare,
    han som formade dig i moderlivet:

”Jag är Herren
    som har skapat allt,
    som ensam spänt upp himlarna
    och ensam brett ut jorden.
25 Jag är den som tillintetgör de falska profeterna
    och gör spåmännen till dårar,
som förkastar de visas lärdom
    och gör den till dårskap.
26 Men jag verkställer mina tjänares ord
    och fullföljer vad mina sändebud sagt.

Jag säger om Jerusalem:
    ’Det ska bli bebott,’
och om Juda städer:
    ’De ska bli uppbyggda.’
    Jag ska resa upp deras ruiner igen.
27 Jag säger till havsdjupet:
    ’Torka ut!’
    Och jag torkar ut dina floder.
28 Jag säger om Kyros: ’Han är min herde,
    han ska förverkliga allt jag vill.’
Han ska säga om Jerusalem:
    ’Det ska bli uppbyggt,’
och om templet:
    ’Dess grund ska läggas.’

Read full chapter

Footnotes

  1. 44:2 Namnets betydelse på hebreiska är rättrådig, Lagens väktare.
  2. 44:7 I versens mittdel är grundtextens innebörd oviss.
  3. 44:12 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 44:14 Vilka träd det är exakt som avses är osäkert.

10 (A) Så var inte rädd,
    min tjänare Jakob, säger Herren,
        och var inte förskräckt, Israel.
    För jag ska rädda dig
        ur landet i fjärran
    och dina efterkommande ur landet
        där de är fångna.
    Jakob ska komma tillbaka
        och leva i fred och trygghet,
    och ingen ska skrämma honom.
11 (B) För jag är med dig, säger Herren,
        för att rädda dig.
    Jag ska göra slut på alla de folk
        bland vilka jag spritt ut dig.
    Men dig ska jag inte göra slut på,
        bara tukta dig med rättvisa,
    för helt ostraffad
        kan jag inte lämna dig.

12 (C) För så säger Herren:
    Obotlig är din skada,
        oläkligt ditt sår.
13 (D) Ingen tar sig an din sak
        för att se om ditt sår.
    Det finns inga läkemedel
        och ingen läkedom för dig.
14 Alla dina älskare har glömt dig,
        de frågar inte efter dig,
    för jag har slagit dig
        med en fiendes slag.
    Jag har tuktat dig hårt,
        för din skuld är stor
            och dina synder många.
15 Varför ropar du över din skada?
        Obotlig är din plåga.
    Därför att din skuld är stor
        och dina synder många
    har jag gjort dig detta.

16 (E) Men nu ska alla som ätit av dig
        bli uppätna,
    och alla dina motståndare
        ska allihop gå i fångenskap.
    De som har skövlat dig
        ska bli skövlade,
    och alla som har plundrat dig
        ska jag lämna till plundring.
17 (F) För jag ska låta dig bli frisk
        och läka dina sår, säger Herren,
    dig som man kallar
        ”den fördrivna”,
    ”Sion som ingen frågar efter”.
18 (G) Så säger Herren:
    Se, jag ska göra slut
        på fångenskapen
            för Jakobs hyddor
        och förbarma mig
            över hans boningar.
    Staden ska åter byggas upp
        på sin höjd,
    och palatset ska stå
        på sin rätta plats.
19 (H) Från dem ska höras lovsång
        och rop från glada människor.
    Jag ska föröka dem,
        och de ska inte bli färre.
    Jag ska ära dem,
        och de ska inte vara obetydliga.
20 Hans söner ska bli som förr,
    hans församling ska bestå
        inför mig,
    och jag ska straffa alla
        som förtrycker honom.
21 (I) Hans ledare ska vara
        en av hans egna,
    hans härskare ska utgå
        från hans mitt.
    Jag ska låta honom komma nära
        och närma sig mig –
    för vem skulle annars våga sitt liv[a]
        genom att närma sig mig?
            säger Herren.
22 (J) Och ni ska vara mitt folk,
    och jag ska vara er Gud.

23 (K) Se, Herrens stormvind bryter fram,
        full av vrede, en härjande storm!
    Den virvlar ner
        över de ogudaktigas huvuden.
24 Herrens brinnande vrede
        ska inte vända åter
    förrän han har utfört,
        förrän han har fullbordat
            sitt hjärtas tankar.
    I den yttersta tiden
        ska ni förstå det.

Read full chapter

Footnotes

  1. 30:21 skulle annars våga sitt liv   Annan översättning: ”kommer att viga sitt liv”.

10 Var därför inte rädd, min tjänare Jakob, säger Herren,
var inte skräckslagen, Israel,
    för jag ska rädda dig från en avlägsen plats,
dina efterkommande från landet dit de förvisats.
    Jakob ska återvända
och leva i ro och trygghet.
    Ingen ska skrämma honom.
11 För jag är med dig,
    säger Herren,
för att rädda dig.
    Jag ska utplåna alla de folk
bland vilka jag har skingrat dig.
    Men dig ska jag inte utplåna.
Jag ska tukta dig, men med rättvisa
    – helt ostraffad ska jag inte släppa dig.’

12 För så säger Herren:

’Din skada är obotlig,
    ditt sår är oläkligt.
13 Det finns ingen som tar sig an din sak,
    ingen läkedom finns för ditt sår,
inget helande för dig.
14     Alla dina älskare har glömt dig
och bryr sig inte om dig längre.
    Jag har slagit dig så som en fiende skulle ha gjort,
jag har straffat dig grymt
    eftersom din skuld är så stor
och dina synder så många.
15     Varför klagar du över din skada
och över din obotliga smärta?
    För att din skuld var så stor
och dina synder så många
    har jag gjort dig detta.

16 Men alla som ätit av dig ska själva ätas,
    och alla dina fiender ska föras bort i fångenskap.
De som plundrar dig
    ska själva bli plundrade,
och de som skövlar dig
    ska bli skövlade.
17 Jag ska låta dig återfå din hälsa
    och läka dina sår, säger Herren,
dig som man kallat ”den fördrivna”
    och ”Sion som ingen bryr sig om”.’

18 Så säger Herren:

’Se, jag ska resa Jakobs tält på nytt
    och förbarma mig över hans boningar.
Staden ska byggas upp på sina ruiner,
    och palatset ska stå på sin rätta plats.
19 Därifrån ska höras lovsång
    och rop av glädje.
Jag ska föröka dem,
    de ska inte bli färre.
Jag ska göra dem ärade,
    de ska inte vara utan betydelse.
20 Deras barn ska bli som i gångna tider,
    deras menighet upprättas inför mig,
och jag ska straffa alla som förtrycker dem.
21     Deras ledare ska komma ur deras egna led,
deras härskare uppstå mitt ibland dem.
    Jag ska låta honom nalkas mig
och komma mig nära.
    Vem skulle annars våga komma nära mig? säger Herren.
22 Ni ska vara mitt folk
    och jag ska vara er Gud.’ ”

23 Se, en stormvind från Herren
    bryter fram i vrede, en virvelstorm.
Den drar fram över de ogudaktigas huvuden.
24     Herrens brinnande vrede vänder inte
förrän han fullbordat sina planer.
    I kommande dagar ska ni förstå det.

Read full chapter

27 (A) Så var inte rädd,
        du min tjänare Jakob,
    och var inte förskräckt,
        du Israel,
    för se, jag ska rädda dig
        ur det fjärran landet
    och dina barn ur landet
        där de är fångna.
    Jakob ska vända tillbaka
        och leva i trygghet,
    och ingen ska skrämma honom.
28 (B) Var inte rädd, du min tjänare Jakob,
        säger Herren, för jag är med dig.
    Jag ska göra slut på alla de folk
        dit jag fördrivit dig.
    Men dig ska jag inte göra slut på,
        bara tukta dig med rättvisa,
    för helt ostraffad
        kan jag inte lämna dig.

Read full chapter

27 Var inte rädd, min tjänare Jakob,
    var inte förskräckt, Israel!
Jag ska rädda dig ur landet långt borta
    och dina barn från det land där de är fångna.
Jakob ska återvända och få ro
    och inte skrämmas av någon.
28 Frukta inte, min tjänare Jakob,
    säger Herren,
för jag är med dig.
    Jag ska förgöra alla de folk
som jag har drivit bort dig till.
    Men jag ska inte utplåna dig.
Jag ska straffa dig, men rättvist,
    för helt ostraffad ska jag inte släppa dig.”

Read full chapter