Add parallel Print Page Options

31 Ve dem som far till Egypten för att få hjälp!
    De litar på hästar
och förtröstar på de många vagnarna
    och den stora mängden av ryttare.
De vänder sig inte till Israels Helige
    och söker inte Herren.
Men han är också vis,
    han låter olyckan komma
och tar inte tillbaka vad han sagt,
    utan reser sig mot de ondas släkt
och mot dem som hjälper andra göra orätt.
    Egypterna är människor och inte Gud.
Deras hästar är av kött och inte ande.
    När Herren sträcker ut sin hand
vacklar hjälparen,
    och den som skulle hjälpas faller.
Tillsammans går de under.

För så har Herren sagt till mig:

”När ett lejon ryter över sitt byte,
    bryr det sig inte om herdarnas rop och skrik
när de samlas mot det.
    Så ska härskarornas Herre komma ner
för att strida på Sions berg, på Sions höjd.
    Som en svävande fågel
ska härskarornas Herre skydda Jerusalem,
    skydda och befria,
skona[a] och rädda.”

Vänd om till honom som ni så totalt har fallit ifrån, ni israeliter. Den dagen ska alla kasta bort avgudarna av silver och guld, som ni har tillverkat åt er i synd.

”Och Assyrien ska falla,
    men inte för människors svärd,
utan ett svärd som inte är en människas
    ska slå ner det.
Det ska fly för svärdet,
    och dess unga män ska göras till slavar.
Dess fäste ska förgås av skräck
    och dess furstar fly i panik från banéret,
säger Herren,
    som har sin eld på Sion
    och sin ugn i Jerusalem.”

Footnotes

  1. 31:5 Grundtexten säger här, som i 2 Mos 12:27, gå förbi (pasah, varifrån vi har fått vårt ord för ”påsk”); se kontexten där.

31 Ve dem som draga åstad ned till Egypten för att få hjälp, i det de förlita sig på hästar, dem som sätta sin förtröstan på vagnar, därför att där finnas så många, och på ryttare, därför att mängden är så stor, men som ej vända sin blick till Israels Helige och icke fråga efter HERREN!

Också han är ju vis; han låter olyckan komma, och han ryggar icke sina ord. Han reser sig upp mot de ondas hus och mot den hjälp som ogärningsmännen sända.

Ty egyptierna äro människor och äro icke Gud, deras hästar äro kött och icke ande. Och HERREN skall räcka ut sin hand, och då skall hjälparen vackla och den hjälpte falla, och båda skola tillhopa förgås.

Ty så har HERREN sagt till mig: Såsom ett lejon ryter, ett ungt lejon över sitt rov, och icke skrämmes bort av herdarnas rop eller rädes för deras larm, när de i mängd samlas dit, så skall HERREN Sebaot fara ned för att strida på Sions berg och uppe på dess höjd.

Såsom fågeln breder ut sina vingar, så skall HERREN Sebaot beskärma Jerusalem; han skall beskärma och hjälpa, han skall skona och rädda.

Så vänden nu om till honom, från vilken I haven avfallit genom ett så djupt fall, I Israels barn.

Ty på den tiden skall var och en av eder kasta bort de avgudar av silver och de avgudar av guld, som edra händer hava gjort åt eder till synd.

Och Assur skall falla, men icke för en mans svärd; ett svärd, som icke är en människas, skall förtära honom. Han skall fly för svärd, och hans unga män skola bliva trälar.

Och hans klippa skall förgås av skräck, och hans furstar skola i förfäran fly ifrån baneret. Så säger HERREN, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.