² Du larmfyllda, bullrande stad,
        du sorglösa stad!
    Dina fallna
        har inte fallit för svärd,
    de dog inte i strid.

¹³ över mitt folks åkrar
        där törne och tistel skjuter upp,
    över glädjens alla boningar
        i den yra staden.

^15 (A) Detta är den glada staden
        som satt så trygg
    och tänkte för sig själv:
        ”Jag och ingen annan!”
    Vilken ödemark den har blivit,
        ett tillhåll för vilda djur!
    Alla som går förbi ska vissla åt den
        och slå ihop händerna.