Jesaja 2
Svenska Folkbibeln
Herrens berg
2 Det ord som Jesaja, Amos son, skådade angående Juda och Jerusalem:
2 Det skall ske i den yttersta tiden
att det berg där Herrens hus är
skall stå fast grundat
och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna.
Alla hednafolk skall strömma dit.
3 Ja, många folk skall gå i väg och säga:
"Kom, låt oss gå upp till Herrens berg,
till Jakobs Guds hus.
Han skall undervisa oss om sina vägar,
så att vi kan vandra på hans stigar."
Ty undervisning skall gå ut från Sion,
Herrens ord från Jerusalem.
4 Han skall döma mellan hednafolken
och skipa rätt åt många folk.
Då skall de smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra
och inte mer träna sig för krig.
5 Kom, ni av Jakobs släkt,
låt oss vandra i Herrens ljus.
Herrens dag
6 Du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus,
därför att de är fulla av Österlandets tänkande,
de är spåmän som filisteerna.
De ingår förbund med främmande folk.
7 Deras land är fullt av silver och guld,
oräkneliga är deras skatter.
Deras land är fullt av hästar,
oräkneliga är deras vagnar.
8 Deras land är fullt av avgudar,
och de tillber sina händers verk,
det som deras fingrar har gjort.
9 Därför blir människorna nerböjda
och männen förödmjukade.
Du skall inte förlåta dem.
10 Fly in i klippan och göm dig i stoftet
av fruktan för Herren och hans höga majestät.
11 Ty människornas stolta ögon skall förödmjukas,
männens högmod skall bli nerböjt,
och Herren ensam skall vara upphöjd på den dagen.
12 Ty Herren Sebaots dag skall komma
mot allt stolt och högmodigt,
mot allt som är upphöjt,
och det skall bli förödmjukat,
13 mot alla Libanons cedrar,
de höga och upphöjda,
och mot alla Basans ekar,
14 mot alla höga berg
och alla stolta höjder,
15 mot alla höga torn
och alla fasta murar,
16 mot alla Tarsisskepp,
ja, mot allt som är vackert att se på.
17 Människornas stolthet skall slås ner
och männens högmod förödmjukas.
Herren ensam skall vara upphöjd på den dagen,
18 och avgudarna skall fullständigt försvinna.
19 Man skall fly in i klippgrottor och jordhålor
av fruktan för Herren och hans höga majestät,
när han reser sig för att förskräcka jorden.
20 På den dagen skall människorna kasta bort
till mullvadar och fladdermöss
de avgudar av silver
och de avgudar av guld
som de har gjort åt sig för att tillbe.
21 De skall fly in i klippskrevor
och in i bergsklyftor
av fruktan för Herren och hans höga majestät,
när han reser sig för att förskräcka jorden.
22 Förlita er inte på människor,
som bara har en vindpust i sin näsa!
Vad är de att räkna med?
Jesaja 2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herrens berg
(Mika 4:1-3)
2 Detta är vad som uppenbarades för Jesaja, Amos son, angående Juda och Jerusalem:
2 I de yttersta dagarna ska berget med Herrens hus
stå fast grundat, högst av bergen,
överst bland kullarna.
Alla folk ska strömma dit,
3 många folk ska komma och säga:
”Kom, låt oss gå upp på Herrens berg,
till Jakobs Guds hus!
Han ska lära oss sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar.”
Från Sion ska nämligen lagen gå ut,
och Herrens ord från Jerusalem.
4 Han ska döma mellan nationerna,
skipa rätt åt många folk.
De ska smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
En nation ska inte mer lyfta svärd mot en annan
och inte mer träna sig för krig.
5 Kom, Jakobs släkt,
och låt oss vandra i Herrens ljus!
Herrens dag
6 Du har förskjutit ditt folk, Jakobs släkt,
därför att det var fullt av österns vidskepelse,
spåmän som filistéerna,
och de gör handslag med hedningar.[a]
7 Landet är fullt av silver och guld,
av tallösa skatter,
och det är fullt av hästar och tallösa vagnar.
8 Landet är fullt av avgudar,
och folket tillber människohänders verk,
det som deras fingrar har gjort.
9 Därför tvingas människan att böja sig
och mänskligheten förödmjukas.
Förlåt dem inte!
10 Fly in i klippan,
göm dig i stoftet,
av fruktan för Herren
och hans höga majestät.
11 De högmodigas blick ska förödmjukas,
människans stolthet knäckas.
Herren och endast han ska vara upphöjd den dagen.
12 Härskarornas Herre har bestämt en dag
då han ska ta itu med allt stolt och högfärdigt,
med all uppblåst stolthet,
och det ska förödmjukas,
13 liksom alla Libanons cedrar,
de höga och upphöjda,
och alla Bashans ekar,
14 alla höga berg
och alla höga kullar,
15 alla höga torn
och befästa murar,
16 alla Tarshish-skepp
och alla ståtliga fartyg.
17 Människors högmod ska brytas ner
och deras stolthet knäckas.
Herren ensam ska vara upphöjd den dagen
18 och avgudarna ska försvinna.
19 Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor
av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
när han reser sig för att skaka jorden.
20 Den dagen ska människorna kasta ut
åt mullvadar och fladdermöss
sina avgudar av silver och guld,
som de gjort åt sig och tillbett.
21 De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor
av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
när han reser sig
för att skaka jorden.
22 Sätt inget hopp till en människa
som inte är mer än sin andedräkt!
Vad är hon att räkna med?
Footnotes
- 2:6 I sista satsen i versen är grundtextens innebörd osäker.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.