(A) Det ska vara som när skördemannen
    samlar ihop säd
        och skördar axen med sin arm.
    Han ska då vara som en
        som plockar ax i Refaimdalen[a].
Bara en efterskörd lämnas kvar,
        som när man skakar ett olivträd.
    Två eller tre mogna oliver blir kvar
        högst uppe i toppen,
    fyra eller fem på trädets kvistar,
        säger Herren, Israels Gud.
På den dagen ska människorna
        blicka upp till sin Skapare,
    deras ögon ska se till Israels Helige.
(B) Människorna ska inte vända sin blick
    till de altaren
        som deras händer har gjort.
    De ska inte se till sina fingrars verk,
        inte till asherapålarna
            eller till solstoderna.
På den dagen ska deras befästa städer
    vara som de övergivna fästen
        i skogen och på bergstopparna
    som övergavs när Israels barn
        drog in.
    Allt ska bli ödelagt,
10 (C) för du hade glömt
        din frälsnings Gud,
    du kom inte ihåg
        din styrkas klippa.
    Därför planterade du
        ljuvliga planteringar
    och satte främmande skott i dem.
11 Den dag du planterade dem
        inhägnade du dem,
    och tidigt kom dina plantor
        att blomma,
    men skörden uteblev
        på skördedagen,
    då plågan blev mycket svår.

12 (D) Hör larmet av många folk,
        det brusar som havet brusar.
    Det dånar av folkslag,
        det dånar
            som väldiga vatten dånar.
13 (E) Folkslag dånar,
        som stora vatten dånar.
    Men han tillrättavisar dem
        och de flyr bort i fjärran.
    De jagas som agnar
        för vinden på bergen,
    som virvlande löv för stormen.
14 (F) När kvällen är inne, se,
        då kommer plötslig skräck,
    och innan morgonen gryr
        är de borta.
    Detta är våra rövares del
        och våra plundrares lott.

Read full chapter

Footnotes

  1. 17:5 Refaimdalen   Dal sydväst om Jerusalem (2 Sam 5:18f) där mycket av stadens mat odlades.

Det blir som när skördemannen samlar ihop säd
    och med sin arm skär av axen,
som när man plockar ax i Refaimdalen.
    Bara en efterskörd blir kvar,
som när man slår ett olivträd
    – två eller tre i trädets topp
och fyra eller fem på grenarna, säger Herren, Israels Gud.”
Då ska människorna se på sin Skapare
    och rikta sina blickar mot Israels Helige.
De ska inte längre vända sig till de altaren
    som de själva har tillverkat och inte se på det
som de gjort med sina egna händer, asherapålarna och rökelsealtarna.

Den dagen ska deras befästa städer ligga övergivna i skogen och undervegetationen, så som de som en gång övergavs[a] för Israels skull. Allt ska ödeläggas.

10 För du har glömt din frälsnings Gud,
    inte kommit ihåg den klippa som är din fästning.
Du planterar ljuvliga plantor av finaste sort
    från främmande länder.
11 Samma dag som du planterar dem
    börjar de spira och skjuta nya skott.[b]
Men ändå uteblir skörden när plågans dag kommer
    med sin outhärdliga smärta[c].

12 Hör hur folkmassorna larmar,
    som havets brus är deras rop!
13 Som bruset av stora vatten är folkets raseri,
    men han tillrättavisar dem,
och de flyr långt bort,
    likt agnar för vinden på bergen,
ja, likt virvlande ogräsfrön i stormen.
14     På kvällen väntar skräck,
i gryningen är de borta.
    Detta är våra plundrares del
och våra rövares lott.

Read full chapter

Footnotes

  1. 17:9 Enligt Septuaginta: …som amoréerna och hivéerna övergav.
  2. 17:11 Eller: du planterar dem, växer de fint och spirar.
  3. 17:11 Grundtextens innebörd är osäker.

12 Det ska ske på den dagen
        att Herren klappar ut kornen,[a]
    ända från den strida floden
        till Egyptens bäckravin[b],
    och ni ska samlas in en och en,
        ni Israels barn.

Read full chapter

Footnotes

  1. 27:12 klappar ut kornen   För att skilja agnarna från vetet (jfr Rut 2:17).
  2. 27:12 floden … Egyptens bäckravin   Från Eufrat till Wadi el-Arish, gränsen i sydväst (jfr 2 Kung 24:7).

12 Men den dagen ska Herren tröska, från Eufrat och till Egyptens gränsflod, och plocka er samman en efter en, ni israeliter.

Read full chapter