³ ”Ge oss råd, fatta ett beslut!
    Låt din skugga falla som nattens mörker, mitt på dagen!
Göm de fördrivna,
    röj inte de flyende!
⁴ Låt mina fördrivna från Moab
    få stanna hos dig.
Var en tillflykt för dem mot fördärvaren.”

För förtryckaren ska inte finnas mer,
    förödelsen är över,
våldsverkaren är borta från landet.
⁵     Då ska en tron upprättas i nåd,
och i trohet ska en domare
    sitta på den i Davids hydda,
en som söker det rätta
    och strävar efter rättfärdighet.

⁶ Vi har hört om Moabs stolthet,
    dess enorma övermod och högfärd,
stolthet och arrogans,
    dess tomma prat.
⁷ Därför jämrar sig moabiterna,
    alla jämrar sig över Moab
i sorg och bedrövelse över Kir-Haresets druvkakor.
⁸     För Heshbons fält torkar ut,
liksom Sivmas vinrankor.
    Folkens herrar har trampat ner
de utsökta vinrankorna
    som nådde ända bort till Jaser,
slingrade sig i öknen
    och bredde ut sig till havet.
⁹ Därför gråter jag som Jaser
    över Sivmas vinrankor.
Mina tårar ska flöda över Heshbon och Elale,
    glädjeropen över din mogna frukt och skörd har upphört.
¹⁰ Nu är all glädje och fröjd borta
    från trädgårdarna.
Inga sånger och inget jubel
    hörs i vingårdarna,
och trampet i vinpressarna har upphört.
    Jag har gjort slut på all deras skördeglädje.
¹¹ Jag klagar i mitt inre som en harpa över Moab,
    och i mitt innersta över Kir-Heres.
¹² När nu Moab träder fram på sin offerplats
    tröttar hon bara ut sig där,
och när hon går till sin helgedom för att be,
    är det till ingen nytta.