Add parallel Print Page Options

Nationernas dom och hopp om upprättelse

(13:1—27:13)

Profetia över Babylonien

13 Profetia över Babylon, som Jesaja, Amos son, fick i en syn.

Res ett banér på en kal bergstopp.
    Ropa till dem
och vinka till dem att dra in
    genom de förnämas portar.
Jag har befallt mina heliga,
    jag har också kallat in mina krigare
för att verkställa min vrede,
    dem som gläds över min seger.

På bergen hörs ett oväsen,
    som bland folkmassor,
ett larm av riken, av samlade nationer.
    Det är härskarornas Herre som mönstrar sin armé.
De kommer från fjärran land,
    långt bortifrån horisonten,
Herren och hans vredes redskap,
    för att ödelägga hela landet.

Jämra er, för Herrens dag är nära!
    Den kommer med våld från den Väldige.
Därför förlamas alla armar,
    och alla blir modlösa.
De grips av skräck,
    smärta och ångest drabbar dem,
som en kvinnas födslovåndor.
    Handfallna ser de på varandra
med hettande kinder.

Se, Herrens dag kommer
    med fruktansvärd, brinnande vrede.
Jorden ska läggas öde
    och dess syndare utplånas därifrån.
10 Himlens stjärnor och stjärnbilder
    ska inte mer lysa.
Mörk går solen upp,
    och månen ger inget ljus.
11 Jag ska straffa världen
    för dess ondska,
och de gudlösa för deras synd.
    Jag ska göra slut på de stoltas övermod
och slå ner de skoningslösas högfärd.
12     Jag ska göra människan lika sällsynt som guld,
mänskligheten ovanligare än guld från Ofir.
13     Jag ska få himlen att darra,
och jorden ska skakas i sina grundvalar
    genom härskarornas Herres förbittring,
på hans glödande vredes dag.

14 Som en jagad gasell,
    som får utan herde
ska de återvända,
    var och en fly till sitt eget land.
15 Den som grips ska stickas ner,
    den som fångas ska falla för svärd.
16 Deras spädbarn krossas inför deras ögon.
    Deras hus plundras
och kvinnorna våldtas.

17 Jag ska sätta mederna i rörelse mot dem,
    de som inte bryr sig om silver
    eller gillar guld.
18 Deras bågar fäller de unga,
    de har inget förbarmande med spädbarn
    och inget medlidande med de små.
19 För Babylonien, kungarikenas krona,
    kaldéernas härlighet och stolthet,
ska det gå som när Gud
    förgjorde Sodom och Gomorra.
20 Aldrig mer ska det bebyggas,
    generation efter generation ska det vara obebott,
ingen arab ska slå upp sina tält där,
    inga herdar låta sina får vila där.
21 Det ska bli ett tillhåll för ökendjur,
    och husen ska fyllas av schakaler.
Berguvar ska bosätta sig där
    och bockar hoppa omkring.[a]
22 Hyenor ska yla i dess borgar
    och schakaler i de lyxiga palatsen.
Dess tid är snart inne,
    dess dagar är räknade.

Footnotes

  1. 13:21 Översättningen av djurnamnen är osäker; bockar kan ev. också syfta på demoner i v. 21, 22.

13 Detta är en utsaga om Babel, vad som uppenbarades för Jesaja, Amos' son.

Resen upp ett baner på ett kalt berg, ropen högt till dem; viften med handen att de må draga in genom de mäktiges portar.

Jag själv har bådat upp mina invigda, ja, kallat mina hjältar till mitt vredesverk, min stolta skara, som jublar.

Hör, det larmar på bergen såsom av ett stort folk. Hör, det sorlar av riken med hopade hednafolk. HERREN Sebaot mönstrar sin krigarskara.

Ifrån fjärran land komma de, ifrån himmelens ända, HERREN och hans vredes redskap, för att fördärva hela jorden.

Jämren eder, ty nära är HERRENS dag; såsom våld från den Allsvåldige kommer den.

Därför sjunka alla händer ned, och alla människohjärtan förfäras.

Man förskräckes, man gripes av ångest och kval, ja, våndas såsom en barnaföderska. Häpen stirrar den ene på den andre; röda såsom eldslågor äro deras ansikten.

Se, HERRENS dag kommer, gruvlig och med förgrymmelse och med vredesglöd, för att göra jorden till en ödemark och utrota syndarna som där bo.

10 Ty himmelens stjärnor och stjärnbilder sända ej mer ut sitt ljus, solen går mörk upp, och månens ljus skiner icke.

11 Jag skall hemsöka jordens krets för dess ondska och de ogudaktiga för deras missgärning; jag skall göra slut på de fräckas övermod och slå ned våldsverkarnas högmod.

12 Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld, en människa mer sällsynt än guld från Ofir.

13 Därför skall jag komma himmelen att darra, och jorden skall bäva och vika från sin plats -- genom HERREN Sebaots förgrymmelse, på hans glödande vredes dag.

14 Och likasom jagade gaseller och en hjord som ingen samlar vända de då hem, var och en till sitt folk, och fly, var och en till sitt land.

15 Men envar som upphinnes bliver genomborrad, och envar som gripes faller för svärd.

16 Deras späda barn krossas inför deras ögon, deras hus plundras, och deras kvinnor skändas.

17 Ty se, jag vill uppväcka mot dem mederna, som akta silver för intet och icke fråga efter guld.

18 Deras bågar skola fälla de unga männen, med frukten i moderlivet hava de intet förbarmande, och barnen skona de icke.

19 Och det skall gå med Babel, rikenas krona, kaldéernas ära och stolthet, likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.

20 Aldrig mer skall det bliva bebyggt, från släkte till släkte skall det ligga obebott; ingen arab skall där slå upp sitt tält, ingen herde lägra sig där med sin hjord.

21 Nej, öknens djur skola lägra sig där, och dess hus skola fyllas av uvar; strutsar skola bo där, och gastar skola hoppa där.

22 Schakaler skola tjuta i dess palatser och ökenhundar i praktbyggnaderna. Snart kommer dess tid; dess dagar skola ej fördröjas.