Jesaja 10
Svenska Folkbibeln
10 Ve dem som stadgar orättfärdiga stadgar
och skriver orätta lagar
2 för att förvrida rättvisan för de nödställda
och beröva de nertryckta i mitt folk deras rätt,
för att göra änkor till sitt byte
och plundra de faderlösa.
3 Vad skall ni göra på räkenskapsdagen,
när förödelsen kommer fjärran ifrån?
Till vem skall ni fly för att få hjälp,
och var skall ni göra av era rikedomar?[a]
4 Den som inte faller på knä bland fångar
måste falla bland de dräpta.
Med allt detta upphör inte hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
Guds dom över Assyrien
5 Ve över Assur, min vredes ris!
Staven i hans hand är min förbittring.
6 Jag sände honom mot ett gudlöst folk,
mot min vredes folk.
Jag befallde honom att plundra och ta byte
och trampa ner dem som smuts på gatorna.
7 Men så menade inte han,
i sitt hjärta tänkte han inte så.
Hans hjärta stod efter att förgöra,
att utrota många folk.
8 Ty han säger:
"Är inte mina furstar alla kungar?
9 Gick det inte Kalno som Karkemis,
Hamat som Arpad
och Samaria som Damaskus?
10 Eftersom min hand har drabbat andra gudars riken,
som hade fler gudabilder än Jerusalem och Samaria,
11 skulle jag då inte göra med Jerusalem
och dess gudabilder
som jag har gjort med Samaria och dess gudar?"
12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, skall jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.
13 Ty han säger:
"Med min hands kraft har jag utfört detta
och genom min vishet, eftersom jag är så klok.
Jag tog bort folkens gränser,
jag plundrade deras skatter,
som den mäktige störtade jag härskarna.
14 Min hand har funnit folkens skatter.
Liksom i ett fågelbo, där alla övergivna ägg är samlade,
har jag samlat hela jorden.
Det fanns ingen som rörde en vinge
eller öppnade näbben och pep.
15 Skall yxan upphöja sig över honom
som hugger med den,
eller sågen förhäva sig över honom
som sätter den i rörelse?
Som om käppen kunde svinga den som lyfter den,
eller staven lyfta den som inte är av trä!
16 Därför skall Herren, Herren Sebaot,
sända en tärande sjukdom bland hans feta män,
och under hans härlighet skall en låga brinna
lik en lågande eld.
17 Och Israels ljus skall vara som en eld,
hans Helige som en låga,
och den skall bränna upp och förtära hans törnen och tistlar,
allt på en dag.
18 På hans skogs och fruktträdgårds härlighet
skall han fullständigt göra slut.
Det skall bli som när en sjuk tynar bort.
19 De träd som är kvar i skogen
skall vara lätt räknade.
Ett barn skall kunna skriva upp dem.
20 På den dagen skall kvarlevan av Israel
och de räddade av Jakobs hus
inte längre stödja sig vid honom som slog dem.
I trohet skall de stödja sig på Herren, Israels Helige.
21 En kvarleva skall vända om,[b]
en kvarleva av Jakob,
till Gud, den Mäktige.[c]
22 Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand,
så skall bara en kvarleva av det vända om.
Förödelse är beslutad,
flödande av rättfärdighet.
23 Ty förödelse och beslutad straffdom
skall Herren, Herren Sebaot
låta komma över hela landet.
24 Därför säger Herren, Herren Sebaot så:
Mitt folk, du som bor i Sion, frukta inte för Assur.
Han skall slå dig med riset och höja sin stav mot dig,
som man gjorde i Egypten.
25 Ty ännu en liten tid och förbittringen upphör,
och min vrede skall vända sig till deras fördärv.
26 Herren Sebaot skall svänga sitt gissel över dem,
som när han slog Midjan vid Orebsklippan.
Sin stav, som han räckte ut över havet,
skall han åter höja,
som han gjorde i Egypten.
27 På den dagen skall hans börda tas bort ifrån din skuldra
och hans ok ifrån din nacke.
Ty oket skall brista på grund av fetman.
28 Han kommer över Ajat,
drar fram genom Migron.
I Mikmash lämnar han sin tross.
29 De drar fram genom passet,
tar nattkvarter i Geba.
Rama bävar,
Sauls Gibea flyr.
30 Ropa högt, du dotter Gallim.
Ge akt, du Laisa.
Arma Anatot!
31 Madmena flyr,
Gibeons invånare söker skydd.
32 Ännu samma dag gör han halt i Nob.
Han svingar sin hand mot dottern Sions berg,
mot Jerusalems höjd.
33 Se, Herren, Herren Sebaot skall hugga av
den lummiga kronan med våldsam kraft.
De resliga stammarna skall fällas,
de höga träden störta ner.
34 Han skall fälla snårskogen med järn,
och Libanon skall falla för den Mäktige.
Footnotes
- Jesaja 10:3 era rikedomar Ordagrant: "er härlighet".
- Jesaja 10:21 En kvarleva skall vända om Anspelar på Sear-Jasub, se 7:3 med not.
- Jesaja 10:21 Gud, den Mäktige Samma namn som i 9:6 ("Mäktig Gud"), ett av Messias namn.
Jesaja 10
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
10 Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar
och skriver förtryckande stadgar!
2 De förvränger rättvisan för de utsatta
och berövar de förtryckta i mitt folk deras rätt.
De gör änkor till sitt byte
och plundrar de faderlösa.
3 Vad ska ni göra på räkenskapens dag,
när förödelsen kommer från fjärran?
Till vem ska ni då fly för att få hjälp?
Var ska ni lämna era skatter?
4 Inget annat återstår
än att huka sig bland de fängslade
eller falla bland de dräpta.
Men inte ens nu har hans vrede lagt sig,
hans hand är fortfarande lyft.
Herrens vrede med Assur som redskap
5 ”Ve Assur, min vredes käpp,
min rasande vredes piska!
6 Jag sänder honom mot ett gudlöst folk,
mot det folk som gjort mig vred,
för att ta byte och plundra
och trampa ner dem som gyttja på gatorna.
7 Men detta var inte hans avsikt,
innerst inne tänkte han inte så,
utan han var ute efter att förgöra
och utrota många folk.
8 För han säger:
’Är inte alla mina furstar kungar?
9 Gick det inte Kalno som Karkemish,
Hamat som Arpad,
Samaria som Damaskus?
10 När jag nu har besegrat andra avgudariken,
där avgudarna var fler än i Jerusalem och Samaria,[a]
11 skulle jag inte kunna göra mot Jerusalem och dess avgudar
så som jag gjorde med Samaria och dess avgudar?’
12 När Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa den assyriske kungen till svars för vad han åstadkommit i sitt övermod och för hans stolta blick och förhävelse, 13 för han säger:
’Med min egen kraft och vishet
har jag gjort allt detta,
eftersom jag är så klok.
Jag har flyttat folkens gränser,
plundrat deras förråd
och störtat härskare från deras troner.[b]
14 Som en hand sträcks ut mot ett fågelbo,
så har jag sträckt mig efter folkens rikedomar,
och som man samlar övergivna ägg
har jag samlat hela jorden.
Ingen rörde en vinge
eller öppnade näbben och pep.’ ”
15 Kan en yxa resa sig mot den som hugger med den?
Är sågen förmer än den som sågar?
Skulle en käpp kunna svinga den som lyfter den,
eller en klubba lyfta den som inte är av trä?
16 Därför ska Herren, härskarornas Herre,
sända en tärande sjukdom bland hans kraftiga män,
och under hans höghet ska en låga brinna,
som en brännande eld.
17 Israels ljus ska vara en eld
och dess Helige en låga
som bränner och förtär hans tistlar och törnen
på en enda dag.
18 Hans skogars och trädgårdars härlighet
ska han fullständigt förstöra.
Det ska bli som när en sjuk människa tynar bort.
19 De träd som blir kvar
är så få att ett barn kan räkna dem.
Israels rest
20 Den dagen ska den rest som återstår i Israel och de som räddats av Jakobs släkt inte längre förlita sig på honom som slog dem, utan de ska ha en sann tillförsikt till Herren, Israels Helige. 21 En rest av Jakob ska vända om till Gud, den Mäktige. 22 För även om ditt folk, Israel, vore som havets sand, ska bara en rest vända om. En förintelse är bestämd, en rättfärdighetens flod. 23 Herren, härskarornas Herre, genomför den beslutade förintelsen över hela landet.
24 Så säger därför Herren, härskarornas Herre: ”Du mitt folk som bor på Sion, var inte rädd för Assur, när han slår dig med käpp och lyfter sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten. 25 Snart ska förbittringen vara över och min vrede vändas till deras fördärv.”
26 Härskarornas Herre, ska då svänga sin piska mot honom, som när han slog Midjan vid Orevs klippa och lyfta sin stav över havet, på samma sätt som i Egypten. 27 På den dagen ska hans börda lyftas från dina axlar och oket på din nacke brytas sönder genom din fetma.[c]
28 Han kommer från Ajat,
drar fram genom Migron,
lämnar sin tross i Mikmas.
29 De går över passet
och stannar i Geva över natten.
Rama bävar, Sauls Giva flyr.
30 Ropa, Gallim!
Lyssna, Lajsha!
Arma Anatot!
31 Madmena flyr bort,
och invånarna i Gevim söker skydd.
32 Redan idag ska han stanna i Nov.
Han knyter näven mot berget Sion,
mot Jerusalems höjd.
33 Men se, Herren, härskarornas Herre,
hugger ner trädkronorna med våldsam kraft.
De högvuxna fälls,
de ståtliga huggs ner.
34 Han hugger ner snårskogen med en yxa,
och Libanon faller för den Mäktige.
Footnotes
- 10:10 Grundtextens innebörd är osäker i v. 10, 11.
- 10:13 Eller: som den mäktige avsatt kungar.
- 10:27 Eller genom din olja. Grundtexten i versens sista del är svårtydd. En möjlighet är att genom din fetma/olja ska tolkas som ett ortnamn, Pene-Shemen, som hör ihop med följande vers: Från Pene-Shemen kommer han, från Ajat, han drar fram genom Mikron…
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.