⁴² Men Gud vände sig bort och lät dem tjäna himlakropparna, som det står i profeternas bok^[a]:

⁴⁴ På sin vandring genom öknen hade våra förfäder med sig förbundstecknets tält^[d]. Tältet var gjort exakt efter den förebild som Gud hade instruerat och visat Mose ⁴⁵ och det gick sedan i arv till våra förfäder. När de under Josua erövrade landet från de folk som Gud drev undan för dem, tog man med sig tältet dit. Det var sedan där ända till Davids tid. ⁴⁶ David fann nåd inför Gud och bad att få bygga en boning åt Jakobs Gud ⁴⁷ men det blev Salomo som fick bygga ett hus för honom. ⁴⁸ Ändå bor inte den Högste i byggnader som människor gjort. Profeten säger ju:

⁵¹ Ni envisa, ni som är oomskurna till både hjärta och öron! Alltid gör ni motstånd mot den heliga Anden, precis som era förfäder gjorde. ⁵² Fanns det någonsin en profet som inte blev förföljd av era förfäder? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige^[f] skulle komma, han som ni nu har förrått och mördat. ⁵³ Ni fick lagen förmedlad av änglar men har inte hållit den.”

Stefanos stenas till döds

⁵⁴ När de hörde detta, blev de så rasande på Stefanos att de skar tänder. ⁵⁵ Men Stefanos som var fylld av den heliga Anden, såg upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. ⁵⁶ Stefanos sa: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen^[g] stå på Guds högra sida!”

⁵⁷ Då skrek de högt och höll för öronen. Sedan kastade de sig över Stefanos ⁵⁸ och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul^[h].

⁵⁹ Medan stenarna haglade över Stefanos, bad han: ”Herre Jesus, ta emot min ande!” ⁶⁰ Sedan föll han ner på knä och ropade: ”Herre, anklaga dem inte för den här synden!” Med de orden dog han.

²⁴ Gud lät dem därför följa sitt hjärtas begär och orena lidelser, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. ²⁵ De bytte ut Guds sanning mot lögn. De tillbad och tjänade det skapade istället för Skaparen, han som är välsignad i evighet, amen.

²⁶ Därför lät Gud dem ägna sig åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor övergav sin naturliga sexualitet för den onaturliga. ²⁷ Och männen slutade att ha naturliga sexuella förhållanden med kvinnor och började upptändas av begär till varandra, så att de utförde skamliga handlingar med andra män. På så sätt blev de själva orsaken till det rättvisa straff de fick för sin villfarelse.

²⁸ Eftersom de struntade i kunskapen om Gud, lät Gud dem följa sina egna onda tankar, så att de gjorde sådant som man inte får göra. ²⁹ De fylldes av all slags orättfärdighet, elakhet, girighet, ondska, de var fulla av avundsjuka, mordlust, aggressioner, svek, illvilja och sladder. ³⁰ De skvallrar, hatar Gud, är kaxiga, stolta och skrytsamma, hittar ständigt nya sätt att göra det som är ont, de är olydiga mot sina föräldrar, ³¹ tanklösa, trolösa, kärlekslösa och utan medlidande. ³² De vet att Gud har bestämt att en dag straffa dem med döden för det de gör, men ändå fortsätter de. Och inte nog med det: de uppmuntrar andra som lever likadant.

¹⁰ och genom all slags orättfärdiga konster luras de som går förlorade. Dessa människor ville ju inte ta emot kärleken till sanningen som kunde ha räddat dem. ¹¹ Därför låter Gud dem drabbas av en mäktig villfarelse, så att de tror på lögnen ¹² och blir dömda, alla dessa, som inte trodde på sanningen, utan njöt av orättfärdigheten.

Håll fast vid sanningen

¹³ Men vi måste alltid tacka Gud för er, syskon som Herren Jesus älskar. Gud utvalde ju er redan från tidens början^[a] till att bli räddade genom att Anden helgar er och genom tron på sanningen. ¹⁴ Det var detta Gud kallade er till genom evangeliet som vi förkunnar, så att ni skulle få dela härligheten med vår Herre Jesus Kristus.

¹⁵ Stå därför fasta, syskon, och följ den undervisning ni har fått av oss, muntligen eller i våra brev.

¹⁶ Må vår Herre Jesus Kristus själv, och Gud, vår Fader, som älskar oss och i sin nåd har gett oss evig tröst och ett säkert hopp, ¹⁷ uppmuntra era hjärtan och ge er kraft att alltid göra och säga det som är gott.