Jeremia 6

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

6 Fly, sätt er i säkerhet,
    ni folk från Benjamin,
fly från Jerusalem!
    Blås i horn i Tekoa!
Låt signalen ljuda i Bet-Hackerem.
    En olycka hotar från norr,
och en stor förödelse.
²     Jag ska ödelägga dotter Sion,
den vackra och bortskämda.
³     Herdarna kommer mot henne
med sina hjordar.
    De ska slå upp sina tält runt omkring henne
och dela upp åt sig var sin betesmark.”

⁴ ”Gör er beredda till strid mot henne!
    Kom, låt oss gå till anfall vid middagstid!
Men ve oss!
    Dagen lider redan mot sitt slut,
och kvällsskuggorna blir längre.
⁵     Kom, låt oss gå till anfall i natt
och förstöra hennes fästningar!”

”Hugg ner träd och bygg vallar
    mot Jerusalem.
Denna stad ska straffas.^[a]
    Den är full av förtryck.
⁷ Som en brunn flödar av vatten
    så flödar dess ondska fram.
Där ljuder ekot av våld och förödelse.
    Sår och slag har jag ständigt framför mig.
⁸ Ta varning, Jerusalem,
    så att jag inte vänder mig bort ifrån dig
och gör dig till en öde plats
    där ingen kan bo.”

”Låt dem skörda en efterskörd,
    som från en vingård,
en rest av Israel.
    Räck ut din hand,
plocka bort druvorna,
    som druvplockaren gör.”

¹⁰ Till vem ska jag tala,
    vem ska jag vittna för,
så att de lyssnar?
    Deras öron är tillslutna,
och de kan inte höra.
    Herrens ord föraktas bland dem,
och de bryr sig inte om det.
¹¹     Jag är uppfylld av Herrens vrede.
Jag orkar inte hålla inne med den.

”Töm ut den över barnen på gatan,
    över unga män som samlats,
både man och kvinna ska drabbas,
    liksom den gamle, den åldrade.
¹² Andra ska överta deras hus,
    deras åkrar och hustrur.
Jag ska räcka ut min hand
    mot invånarna i landet, säger Herren.
¹³ Från den minste till den störste
    är de alla giriga,
till och med profeter och präster bedrar.
¹⁴     De lindrar skadorna hos mitt folk,
men bara på ett ytligt sätt.
    De säger:
’Allt står väl till, allt står väl till.’
    Men ingenting är väl.
¹⁵ Skäms de för det avskyvärda de gjort?
    Nej, någon skam känner de inte,
de förstår inte att blygas.
    Därför ska de falla bland dem som faller.
När tiden är inne för mig att straffa dem
    ska de slås ner, säger Herren.”

”Stanna upp vid vägskälen och se efter,
    fråga efter de gamla stigarna,
efter den goda vägen, och gå på den,
    så ska ni finna ro för era själar.
    Men de svarade: ’Nej, vi vill inte vandra på den.’
¹⁷ Jag tillsatte vakter över er och sa:
    ’Lyssna när hornet ljuder!’
Men de sa:
    ’Nej, vi vill inte lyssna!’
¹⁸ Lyssna därför, alla folk,
    ni vittnen, lägg märke till vad som sker med dem!^[b]
19 Lyssna, jord:
    Jag ska låta olycka komma över detta folk,
    frukten av deras planer,
för de har inte velat höra på mig
    utan har förkastat min lag.
²⁰ Vad bryr jag mig om rökelse från Saba
    eller bästa kalmus från fjärran land?
Jag kan inte ta emot era brännoffer,
    och era slaktoffer behagar mig inte.”

”Se, jag ska lägga stötestenar framför detta folk,
    och på dem ska de snava,
fäder och söner tillsammans,
    grannar och vänner,
och de ska förgås.”

”Se, ett folk kommer från ett land i norr,
    en stor nation reser sig från jordens yttersta ändar.
²³ De är beväpnade med båge och lans,
    de är grymma och obarmhärtiga.
Det låter som havets dån
    när de drar fram på sina hästar,
rustade för strid
    mot dig, dotter Sion.”

²⁴ Vi har hört ryktet om dem,
    och vi står handfallna.
Vi grips av ångest
    och våndas som en kvinna som ska föda barn.
²⁵ Gå inte ut på de öppna fälten,
    och gå inte ut på vägarna,
för där finns fiendens svärd
    och skräck på alla håll.
²⁶ Du dotter, mitt folk,
    klä dig i säcktyg och rulla dig i aska!
Håll en bitter dödsklagan,
    som över den ende sonen.
För plötsligt kommer förgöraren över oss.

²⁷ ”Jag har satt dig att pröva mitt folk,
    för att du ska lära känna och pröva deras levnadssätt.
²⁸ Alla är hårdnackade upprorsmakare,
    som förtalar
och är som koppar och järn,
    allesammans fördärvade.
²⁹ Blåsbälgen pumpar intensivt
    för att bränna bort bly i elden,
men reningen är förgäves.
    Det onda kan inte renas bort.
³⁰ Förkastat silver kallas de,
    för Herren har förkastat dem.”